Grönsaks-Ali i Lomma om extremhettan i Irak

Här står Lommaprofilen Ali och pekar upp mot skyn. Solen har precis tittat fram. Himlen spricker upp och blir plötsligt blå. Det är behagliga 15 grader ute. 

Vi svenskar går bananas när våren och sommaren kommer. Vi vädrar ständigt vår åsikt om vädret. Det sitter i ryggmärgen. Vädret alltså. 

Ali kommer från Kirkuk, en miljonstad i norra Irak. Nu kisar Ali förnöjt mot solen i Lomma. Det är självklart ta upp hur vädret är i Kirkuk. 

Ali är inte nödbedd. 

”Vintern är från januari till mitten av februari. Sedan kommer våren med 25 grader. ” berättar Ali och så har vi sommaren juni, juli och augusti. 

”Usch,” svarar Ali. 

Då kommer värmen med 30-40 grader. 

Värre ändå. 

Augusti. 

”Då är det hemskt. Fruktansvärt med 50-55 graders hetta, Inget fungerar, varken el eller vatten. Besvärligt med maten som ruttnar i hettan. Sandstormar. Någon AC finns inte, för det finns ingen el. Det är knappt man överlever i sådan hetta. Sedan då sandstormarna, fortsätter Ali och spricker upp i ett leende, för han växlar över till Sverige. 

”Här finns allt. Vädret behagligt. El och vatten fungerar. Maten och grönsakerna fräscha. Ja, det är helt enkelt underbart,” säger Ali och ser nöjd ut. 

I Kirkuk kommer hösten i november med 25 grader. Om man överlevt sommaren, vill säga. Törsten släcks med små vattenflaskor. För den som har pengar. 

Nej, i Sverige kan vi andas ut. Vädret är som det är. Lommaborna slipper 55 grader och sandstormar. Livsviktiga el och vatten fungerar. Maten ruttnar inte. 

Förstår att Ali är nöjd.

Då har vi inte nämn t alla inbördeskrig och alla andra krig som plågar och plågat landet Irak. Vi stoppar där.

 

 

Lommabon Alis familj i Kirkuks dödliga rök

Jag träffade en mycket bekymrad Ali i dag på förmiddagen (onsdag). Borta var Alis i normala fall breda leende som vi Lommabor lärt oss tycka om, när vi besökt Alis butik, Frukt & Grönt. 
Jag skrev i måndags om Alis familjs situation i krigets Irak i staden Kirkuk. 
Problemen med att få igenom ett telefonsamtal. IS krypskyttar som lurpassar på taken och skjuter på allt de ser utomhus. Någon mat, el eller vatten finns inte. Familjen försöker överleva genom äta lite mjöl. 
Läget var/är prekärt för Alis tre systrar, 30-, 43-, och 48 år gamla samt, inte minst, de 10 barnen. 
Männen är vid fronten, om det nu finns en front, och krigar för den kurdiska armén, Peshmerga. 
”Nu är det också röken. IS fyller däcken med gas som exploderar. Kemiska fabriker sprängs i luften och mycket annat. Röken som omgärdar Kirkuk är mycket giftig. Den tränger också in i bostadshusen. Livsfarlig att andas in. Min familj har inget att skydda sig med. Förstå min oro,” berättar Ali och knäpper på sin mobiltelefon. 
Kirkuk syns knappt i den giftiga röken. 
Ja, det är ett helvete. 
I verkligheten. 
I Lomma också, känns det som. 
Jag klappar om Ali.
Känna medlidande.
Det är allt jag kan göra.
 

Lommabo har tre systrar med 10 barn fast i kriget mot IS

Plötsligt kommer kriget mot IS alldeles nära mig. Det Ali berättar för mig, skakar om mig riktigt ordentligt. 
Ali flydde med sin familj från Kirkuk i Irak till Sverige år 2000. Bort från Saddam Husseins dårskap. 
Sedan flera år tillbaka bor familjen i Lomma. Här har Ali byggt upp en egen verksamhet, Alis Frukt & Grönt. 
En handel som blivit mycket populär bland Lommaborna. Sedan vet alla hur det gick med Irak efter amerikanarnas invasion. 
Vi fick istället Islamiska staten (IS). som intog både Mosel och Kirkuk. 
Livet blev till ett helvete. 
Nu råder det gatustrider i Kirkuk. 
Staden med närmare en halv miljon invånare ska rensas på IS av den Irakiska armén. Det råder alltså fullt krig. 
”Jag har kvar mina tre systrar med tio barn i Kirkuk. Igår-söndag-lyckade jag för en kort stund få igenom ett telefonsamtal. Min ena syster berättade att livet är ett helvete. Det finns varken mat eller el. De har lite mjöl som de får äta. Gå utomhus är inte att tänka på. IS har krypskyttar på taken och skjuter alla de kan komma åt. Jag vet inte vad jag skall göra för hjälpa mina systrar och alla barnen,” berättar Ali för mig och berätta vidare om systersonen som sitter fast som krigare för det kurdiska förbandet, Peshmerga. Var han fastnat är lite oklart. 
Jag säger till Ali, att är det något jag kan hjälpa till med, så hör av dig. 
”Tack, Calle,” säger Ali och suckar tungt. 
Kriget mot IS kom plötsligt till Lomma, känns det som.