Nyårsfin

Det är något speciellt med kvinnors kläder. Vi pratar om vackra blåsor som får omgivningen tappa andan. 
Det finns ingen hejd på överdrifterna i modevärlden för framhäva den kvinnliga fägringen. Det märkliga är att det funkar. 
Hela vägen till mannens allt mer tunna plånbok. 
Jag hör redan en proteststorm från Ebba Witt-Brattström som minsann numera köper sina blåsor själv. 
Annat var det förr, när Ebba var sällskapsdam åt maken Horace på Nobelfesten. På den tiden stod Akademien för hyrnotan. 
Nej, kvinnor vågar ta ut svängarna på ett helt annat vis, än männens trista svarta kostymer, frackar eller smoking som endast Dean Martin och vännen Rolf bär upp. Männens klädsel är ett vandrande begravningsfölje. 
Utom då vännen Leif Georg, förstås. 
Han klär sig alltid efter vädret: regnar det så regnar han också, är det vintermörker så är det trivsamt vintermörker i klädvalet, skiner solen kortbyxor med knästrumpor samt solglasögon. Alltid-för det har Stevie Wonder. 
Själv är jag ingen sprakfågel, precis. 
En rätt död tingest i TV-soffan. 
Året runt. 
Även när det är nyårsafton. 
Det var många år sedan det var nyårsfest. Ni vet på det där viset, när ingen minns festen på nyårsdagen.
Även ett gammal par som sitter nedsjunkna i en avskavd skinnsoffa och tittar på Skavlan i repris försöker festa till det. 
Var sin liten flaska champagne av märket Moet fixar festen. Och vem fan vet, om inte hustrun i den sprudlande glädjeyran drar på sig lampskärmen. 
Jag får ringa Leif Georg och höra vad det blir för väder på nyårsafton.

#MeToo: Kalsongracet

Det här är Elvis Presleys kalsonger. Begagnade som synes. De auktionerades ut i Manchester i september 2012. Utropspriset 11 000 dollar. 
Annars är vårt avlånga land just nu inne i ett kalsongrace av sällan skådat slag. Det går inte en dag utan flera ruggiga kvinnliga berättelser snärjer in män i kalsonger som begår sexistiskt övervåld. 
Friidrottsstjärnan Moa Hjelmers berättelse om våldtäkten efter en finnkamp, gör mig riktigt förbannad. 
Kalsongracet har till och med nått ända in i ”fina” Svenska Akademien. Kulturprofilen är så fin att ingen nämner honom med namn. Det beror naturligtvis på att mannen som är fransk till börden, är totalt okänd för den stora massan. 
Annars är det inget problem med att offentliggöra namnen. 
I Aftonbladet hyvlar, Åsa Linderborg, av feministernas feminist, Ebba Witt-Brattström som var gift med stol 17 (Horace Engdahl) i 25 år. Hon har varit en tyst medlöpare, skriver bland annat Åsa Linderborg. 
I Aktuellt kråmar sig, Ebba Witt-Brattström, när hon ställs inför Lindeborgs attack. Det här solkiga kalsongracet har onekligen också sina poänger. 
Innan jag kröp till kojs vid midnatt, kom så nästa kalsong till rakning. Lars Ohly. Den tidigare ledaren för vänsterpartiet lade sig platt direkt. Erkände utan omsvep att han till och med blivit polisanmäld. 
Kalsongracet skördar sannerligen sina offer. 
Hur gick det då för the King of Rock’n’Rolls kalsonger? 
Ingen ville ha Elvis kalsingar. 
Då hjälpte inte ens hans hitlåt från 1962: ”Girls! Girls! Girls!”

Ebba Witt-Brattström v/s Horace Engdahl: Tungt sorgflor över svensk kultur

Det råder tunga tangent nedslag på de svenska kultursidorna. Orsaken är det sorgflor som draperar skilsmässan mellan kulturens före detta kungapar, Horace Engdahl och Ebba Witt-Brattström. 
Så här skriver till exempel Amanda Svensson i sin recension i Expressen om Ebbas nyligen släppta bok, ”Århundradets kärlekskrig:
”Är en av de sorgligaste och mest deprimerade kärleksskildringar jag läst. Graden av försoning som erbjuds är försumbar. Bitterheten fräter med en sådan kraft...” 
Ebba har då verkligen inte sparat på krutet när hon framträtt. Däremot har akademiledamoten Engdahl mest av allt haft sorg i blicken. 
Talande nog. 
Den 1 april av alla dagar släpps hans bok, ”Den siste grisen”. 
En sak är då säkert. Det kommer råda ett tungt sorgflor över kultursidorna i vår. Intresset är däremot stort bland allmänheten.
Kulturgiganternas sorgkantade kamp skrev jag om på bloggen den 22 januari. Inlägget lockar till sig väldigt många besökare. 
Matchen rullar vidare. 
Dramaten lär redan vara intresserad av, ”Den siste grisen”.

Ebba Witt-Brattström v/s Horace Engdahl: Kulturens kungapar som kraschade

Precis så har jag känt mig, när detta super intellektuella par framträtt i diverse media. 
Oftast, för det mesta, var och en för sig själv. Sällan tillsammans. Endast vid Nobeldansen i så fall. 
Avgrundens folk. 
Där jag själv hör hemma. 
Där de allra flesta av oss räknas in. 
Horace har antytt det själv. 
Avståndet till det vanliga folket var en avgrund. 
Kulturens kungapar. Gifter sig 1989, får barn och så mitt i allt samman kraschar deras äktenskap. 
Det blir knappast någon lätt skilsmässa mellan kulturgiganterna. 
Bodelningsbråk.
Ebba hugger gärna offentligt en kniv i ryggen på Horace. 
Horace har valt att inte kommentera skilsmässan, men i mars släpper han boken, ”Den sista grisen”. 
Vad han nu menar med det? 
Horace har också tagit små trippande steg ner mot avgrundens folk. Numera visar han gärna upp sig i TV. Sugen på att få sina böcker sålda och tjäna en slant. Något som aldrig intresserat honom förr i tiden. 
Äktenskapskrascher kan kosta som sagt var. 
En bok som ska gå hem hos den intellektuella eliten i Svenska Akademien, ska helst inte sälja alls. Vi får väl se hur det går för grisen.
Jag följer med stor spänning kampen mellan dessa två begåvade människorna. 
Hur ska det sluta? 
Tidskriften Fokus som jag fick i dag, gör så gott man kan, för bena upp matchen. Det går så där. 
Fast illustrationen från tidskriften här nedanför är kul. Den tål att skrattas åt. Ända ner i avgrunden.

Hela Lomma stickar

Hela Lomma stickar. 
Tänk om det var så. Det skulle nämligen behövas. 
Lomma Events stickprojekt med stickande damer behöver all hjälp de kan få. 
Marie Nilsson jobbar stenhårt på projektet: 
sticka 3082 meter halsdukar mellan skyltarna Lomma-Bjärred. ”183 meter har vi fått in, sedan projektet startades i påskas, berättar Marie Nilsson för mig. 
Det är faktiskt en spottstyver i sammanhanget. Med den farten skulle det ta över 9 år att nå skylten i Bjärred. 
Ja, hela Lomma måste faktiskt sätta i gång och sticka halsdukar. 
Inte nog med det. 
Om man ska man slå det svenska halsduksrekordet på hela 7631 meter från 2009 som Tolfta församling i norra Uppland innehar, får man allt ligga i. 
Tolfta församling? 
Jag härstammar faktiskt från Rocknö (Rockbäck kommer därifrån) som ligger knappt en kilometer från klockstapeln i Tolfta-se liten bild. 
Men tro inte jag är en fena på att sticka för det. 
Jag är man, sedan får geniet Ebba Witt-Brattström säga vad hon vill. Sticker mig mest i kranen den stora.
”Jag vet inga män i Lomma som stickar halsdukar”, fortsätter Marie Nilsson. 
Nej, inte ens bossen för Lomma Event, Jöran Lindkvist, kan dra en avig eller rät. 
Jag får nog koppla in min svägerska på projektet. 
Hon har raketbränsle i sina stickor. 
FOTNOT. Länken till stickprojektet HÄR!