Fallet Caster Semenya: Klarspråk från svensk professor om testiklar och äggstockar

I Sverige har vi för vana behandla känsliga ämnen som katten kring den heta gröten. Icke så Angelica Lindén Hirschberg, professor i obstetrik och gynekolog. Hon besitter således stora kunskaper i ämnet. 
Angelica Lindén Hirschberg har ingått i den grupp som utformat friidrottens internationella regelverk. Är alltså globalt ansvarig för bedömning av hyperandrogyna inom friidrotten. 
I fallet Caster Semenya gav hon i SVT-Sporten ett klart och rakt besked: 
”Det här handlar om väldigt ovanliga fall. Det handlar om kvinnor som har manlig uppsättning av könskromosom, som har manliga könskörtlar och det betyder testiklar och inte äggstockar, och därför producerar testosteron i en manlig nivå som är 10-20 gånger högre än kvinnlig nivå,” förklarar Angelica Lindén Hirschberg och betonar: ”Kvinnor ska få delta inom kvinnlig kategori med rättvisa villkor.” 
Det måste man hålla med, Angelica Lindén Hirschberg, om. 
Redan för ett år sedan berättade en läkare för mig som är centralt placerad inom den internationella friidrotten, följande: 
"De flesta länder i världen rättar till felet direkt vid födseln. I Sverige gör vi det. Ren rutin. Enkelt ingrepp för en förlossningsläkare. Utom då ett antal få länder. Sydafrika, Caster Semenya hemland, gör inte det. Vilket förorsakar kvinnan med manliga könshormoner stort lidande senare i livet. På så vis kan man odla fram en världsstjärna inom friidrotten. Det finns länder som medvetet gör det."
Jag kommer genast att tänka på Tamara Press, från Ukraina tävlade för Sovjetunionen. Hon vann OS-guld i både kulstötning och diskus för över 60 år sedan. 
Hor lär ha haft både skägg och pitt. Hennes kvinnliga konkurrenter vägrade till och med duscha tillsammans med henne.
Ack ja. 
Nu kommer väl TV-programmet, Opinion Live, veva runt i gröten. 
Vetenskapen äger. 
Tack för det.

OS-tankar: Kan Lovisa Lindh bli en ny Nora-Anna?

I natt springer Lovisa Lindh i ett av semifinalheaten till 800 meters finalen. 
Mina OS-tankar går genast till Anna Larsson (1922-2003). Nora-Anna som hon kallades för, var en superkvinna på just 800 m. 
Hon slog 1945 sitt tredje och sista världsrekord på 800 m med tiden 2,13,8. Ett världsrekord som stod sig i fem år. Svenskt rekord i 19 år. 
Kom ihåg, att på den tiden sprang man på kolstybbsbanor samt osmidiga skor. 
Nora-Anna förlorade aldrig ett lopp på 800 m. 
Hennes problem var att damidrottare knappast räknades på den tiden. Nora-Annas favoritdistans fanns inte ens med på det olympiska programmet förrän i Rom 1960. 
Frågan är då om dagens svenska stjärna på 800 m, Lovisa Lindh, kan bli en ny superstar som Nora-Anna? 
Carolina Klüft har ännu inte ställt frågan i Studio Rio. Förmodligen har hon igen aning om vem Nora-Anna var. 
Sport från stenåldern, är det endast vi gamla stötar som minns, har jag kunnat konstatera. 
Då får jag väl svara på frågan själv. 
Ja, faktiskt har Lovisa Lindh förutsättningarna att gå långt på 800 m. Hennes kvalificeringslopp i OS var rent taktiskt en fröjd att skåda. Dessutom kräm kvar i benen i slutet av loppet. Personligt rekord med tiden 2.00,04. 
Det blir hårda bud i natt för Lovisa. Det kan gå hela vägen till final. 
Fast bli en ny Nora-Anna måste först det androgyna muskelpaketet, Sydafrikanskan Caster Semenya, lägga av. 
Carolina Klüft var också ute och cyklade efter Lovisas fina kvalificeringslopp. Hon förklarade luddigt att vi aldrig haft en svensk så långt fram på 800 m i ett OS. 
Tid för den gamla stöten igen. 
Damernas 800 kastades ut efter OS i Amsterdam 1928. Inga Gentzel (1908-1991) tog faktiskt brons på distansen i tulpanlandet. Hon slog också samma år världsrekord på 800 m för damer med tiden, 2.20,4. 
Vid samma olympiad tog, Erik Byléhn (1898-1986), silver på 800 m med tiden, 1.52,8. 
Fuska inte Carolina. 
Läs på. 
Vi stötar har OS-sprötet ute. 
Här nedanför bilder på Inga och Erik. 
Ja, så springer raketen,Usain Bolt, i finalen på 200 m i natt. 
Det är en helt annan historia.