Expedition Nordpolen-i Lomma

Jag vaknade i morse med snöstorm utanför sovrumsfönstret. Lomma fått vinterns första riktiga snöfall som föll vinkelrätt i den hårda vinden. 
Både radio och TV larmade om väderkaos med trafikkaos i Skåne. Inte minst Österlen igenproppat. 
Stängda vårdcentraler. 
Varken personal eller patienter kommer fram. 
Stanna hemma. Ge er inte ut på vägarna, uppmanade man folk.
SMHI på tåspetsarna.
Jag blundade en god stund. 
Skånsk vinter rasar. 
Befann jag mig på Nordpolen? 
Vårdcentralen i Lomma då? 
Dagens uppgift. Fastande. Rutinprover före nio på morgonen. Nu även ett rör med morgonurin. 
Tankarna gick till polarforskarna. 
Fridtjof Nansen (1861–1930). 
Nansen korsade som den förste den grönländska inlandsisen år 1888. Säkert stelfrusen vid målgång. 
Roald Amundsen (1872–1928). 
Den väldige Amundsen nådde först Sydpolen. Han klämde även först Nordvästpassagen. Sedan gick det sämre. 
När han försökte nå Nordpolen försvann han. Kölden tog säkert honom. 
Sådant oroar. 
Skulle nu mitt morgonurin frysa till is? 
Skulle jag få skotta mig fram till Vårdcentralen i Lomma? 
Det var sådana delikata problem jag grunnade över. 
El-skootern inte att tänka på med -16 grader i vindbyarna. 
Det fick bli bilen med morgonurinen och gubben Rockbäck. Visst for snöflingorna som arga bålgetingar i luften. 
Se där-plötsligt dök Plog-Lasse upp med plogen. 
Tack för det. 
Både jag och urinprovet kom fram välbehållna. 
Även blodet flöt fint i kylan. 
Frid på jorden, vänner. 
Skånsk vinter rasar.