Jag bjuder på ett leende idag: Brottsyrket som försvann-kassaskåpstjuven

 

Läste en fantastisk bra krönika av Johan Hakelius i veckans Fokus. Han tacklade allt skjutande i det svenska samhället på sitt vis. 

Lysande, med andra ord. 

En kriminell karriärist behöver arbetsdisciplin, uthållighet, flit och tålamod. Dessutom skjuts det åt två håll, skriver Hakelius bland annat. 

Det får mig komma tänka på gamla tiders adel på de svenska fängelserna: kassaskåpstjuven/sprängaren som man helst ville kallas för. 

De avtjänade sina straff som stjärnor på kåken. Fanns inget finare. 

Sant. 

Jag har träffat några av denna brottsadel i mitt oändligt spännande liv. Det var i regel små tunna män. Stripigt hår med en teknisk utbildning i botten. Citerade gärna någon poets fyndiga text. Visste överlista allehanda lås. Visste också hur dynamitgubbarna skulle monteras, utan spränga hela banken i luften. Det räckte. Kassaskåpsdörren flög upp. Bara till plocka åt sig av godsakerna. 

För mer än 30 år sedan kom det internationella låsföretaget Yale på gåtan: ett lås som inte gick att knäcka eller spränga (ungefär så). 

En bank i Lomma råkade få ett skåp gå i baklås. Omöjligt att öppna. 

Yale flög in tre specialister från London. De jobbade i en vecka innan koder och annat otyg knäcktes. 

Svettigt värre. 

Förstå att det fina brottsyrket kassaskåpstjuven tvärdog. Det var som Arbetsmarknadsverket satt lås på det kriminella adelsyrket. Om detta skriver inte Johan Hakelius i Fokus. Det är bara jag som kopplar det till hans finurliga text om en kriminell karriär kräver flit och disciplin. 

Ha en trevlig helg.

 

Här är beviset om gängskjutningarna-våra politiker har sovit i mer än 32 år

 

Den 14 januari 1991 skrev jag en larmartikel i Kvällsposten. Rubriken på nyheten ser ni här ovanför: Barn i Rosengård-riskerar dö unga.
Jag lyckades avslöja en hälsorapport om tillståndet i Malmö. Värst utsatt var utan tvekan Rosengård, med 2750 unga människor som riskerade gå en våldsam död till mötes. Det var ord och inga visor, måste jag säga.
Raka rör om tillståndet i Malmö.
Rapporten borde ruskat om, inte bara stadens politiker, utan även ledande politiker i Stockholm.
I artikeln blev dåvarande kommunalrådet, Ilmar Reepalu(S), mångordig och hamnade i socialdemokratiskt valpropaganda.
Några konkreta åtgärder fanns inte på kartan.
Rikspolitikerna i sin tur teg också som muren.
För mer än 32 år sedan grävde politikerna-från höger till vänster-ner de framväxande problemen i våra förorter.
Bara andas om problemet riskerades man kallas rasist.

Att unga människor även då dog av skjutningar och våld skulle förtigas. Inte någon politiker i Malmö brydde sig om rapporten.

Idag mer än 32 år senare blir jag upprörd. 

Varför i helvetet har våra politiker sovit?

I mer än 32 år!

 

Så svarade Lommas hövding Robert Wenglén-sågningen av kommunens upp-och-ner vända brev om trygghetslarmet

Det var över 1000 besökare-mest Lommabor-som läste mitt blogginlägg om myndighetsbrevet från Lomma kommun till oss boende som har trygghetslarm. Inte nog med att brevet var upp-och-ner. 

Allt en kladd och kludd som skapat av barnen i lekskolan. Trygghetslarmet gungade av förskräckelse. Fanns det minsta förtroende kvar angående kommunens kritiserade åldringsvård, blåste det all världens väg. 

En ytterst allvarlig hädanfärd. 

Många följare på Facebook skrev upprörda kommentarer, så det osade om texterna. 

”Är det ett skämt?” 

”Ska man stå på huvudet för kunna läsa det?” 

”Skäms Lomma kommun” 

Så där gick man på. 

Med all rätt. 

Ansvarig för informationsbrevet om trygghetslarmet är övergripande verksamhetsplanerare, Linda Puscas. När jag kontaktade henne förstod hon ingenting. Det gick inte ens föra ett vettigt samtal med människan. Amatörismen lyste över byn med skarp lampa. 

Jag skrev ett messenger på Facebook till Robert Wenglén(M). Självaste kommunhövdingen. 

Han läste blogginlägget. 

Jag bad om en kommentar. 

Det fick jag. 

Tummen upp. 

Jag tolkar det alla dagar i veckan som att han håller med mig. Var säker på att han gör tummen ner, när han springer på Linda Puscas i de kommunala korridorerna. Röran med oss åldringar i Lomma kommmun fortsätter. 

Ack ja.

 

 

Informationsbrevet från Lomma kommun praktfullt uselt

 

Jag fick i veckan ett brev från Lomma kommun. Stort så hela kommun fått plats. Det var med viss spänning jag sprättade upp brevet. 

Det hör numera inte till vanligheten brevlådan bjuder på så rara ting som brev. 

Det hör till en gången tid. 

Det visade sig vara ett informationsbrev från övergripande verksamhetsplanerare, Linda Puscas, i kommunen. Det visade sig ocksåvara en rörig historia till de boende som har trygghetslarm. 

Våra trygghetslarm ska förnyas. Bytas ut mot gladare färger. Inget fel i det.

Numera är den fängelsegrå.

Nej, grejen var själva informationen. 

Presentationen genomusel. 

Eftermiddag var t o m förkortad till E.M

När jag vände på bladet var baksidan upp och ner. Man kunde tro att informationen skickats ut till barn i lekskolan. Amatörmässigt så det förslog. 

Och vi är äldre sjuka människor som ska brottas med denna röra till information. 

Texten i det närmaste oläslig.

Jag ringde upp kommunens övergripande verksamhetsplanerare, Linda Puscas. 

Där tog det stopp. 

Hon fattade absolut ingenting av mitt klagomål på den virriga informationen. 

”Vadå,” liksom fick jag till svar. 

Meningslöst samtal. 

Vi talade från olika planeter. 

Inte konstigt åldringsvården i Lomma kommun har så dåligt rykte. 

Här nedanför har ni den väldiga lappen som fanns i brevet. Första sidan och baksidan upp och ner. 

God Natt!

 

Lommas begravningsaveny-Jörn Donners aska hamnade i komposten

 

Plötsligt satt hon där i TV4:s morgonprogram, Bitte Westerlund. Under 25 år levde hon tillsammans med giganten, Jörn Donner(1933-2020). Nu talade hon öppet om hur hon hällde ut makens aska som hämnd i komposten. 

Det visade sig nämligen att Donner efter sin död i cancer lämnade något av ett harem efter sig. En kvinna hade han haft kontakt med i 50 år. Detta blev för mycket för Bitte. Makens aska hälldes ut i trädgårdens komposthög. Av jord är du kommen och allt det där. 

Det är också ett sätt att sluta sina dagar på. Jag ska villigt erkänna att min TV-soffa hemma i Lomma skakades om av förvåning. 

Både otäckt och lustigt på samma gång. 

För övrigt. 

Har ni tänkt på att Lommas s k nöjesstråk, Kajgatan, i sommar blivit något av en begravningsaveny. Precis som i Vilda Västern. Begravningsentreprenören granne med saloonen. 

Axelssons Begravningsbyrå flyttade ner i början av sommaren. Tidigare fanns Bromans Begravningsbyrå på plats. 

Kajgatan lever. 

Konstigare än så behöver det inte vara.

 

Aftonbladet tar upp Jimmie Åkessons svek om gratis tandvård-Lomma ryter!

 

Anders Lindbergs ledare om Åkessons lurendrejeri får klassas som ett politiskt inlägg. Själv ser jag mig som representant för alla äldre med tandskrammel i munnen. 

Redan magra pensioner sliter med inflationen, stigande räntor och dyr mat. 

Och svindyra tandläkarräkningar. 

Vi måste i alla fall ha kvar några gaddar att tugga med. Jimmie Åkessons valfläsk går det inte ens att tugga på. (texten fortsätter efter bilden)

Därför känns det extra gott idag, att Anders Lindberg i Aftonbladets ledare sågar Åkessons lögn i SD:s valmanifest om gratis tandvård. 

Jag är därmed inte ensam på banan. I mitt blogginlägg den 14 september träffar jag rätt. 

Det är högst besynnerligt att inte våra tänder räknas in som normal sjukvård. 

Öron, ögon, näsa och hals räknas. 

Utom då tänderna som sitter fast i käken som i sin tur sitter fast i din skalle. Dit allting annat räknas som sjukvård.  

En rot är den icke-synliga delen av tanden. Roten har som funktion att hålla fast tanden i käken och sörjer för tandens blodförsörjning. 

Där fick ni ytterligare en helt avgörande kopplingen. 

Sug på den karamellen, Gott Folk!

 

 

Vinnaren i höstbudgeten-SNUS!

 

Glömmer aldrig regeringen Reinfeldt. Det första man gjorde efter kommit till makten hösten 2006 var att chockhöja snuset. Enda dagen betalade jag 17-18 kronor för en dosa. Nästa dag fick en stackars sate punga ut med 45-50 spänn för en snusdosa. Det var en höjning som nästan fick oss gubbar trilla av pinn. Snus-Sverige skakades om rejält. 

Därför blev vi extra glada igår då regeringen Kristensson sänkte snuset med hela tre kronor per dosa snus. Det är det lilla som numera skapar glädje bland allt skjutande i landet. Ack, ja. (texten fortsätter efter bilden)

Utan regeringen tänkte på det skapade man ett hockeysnus. Tre Kronor på den klassiska hockeytröjan. Bättre reklam kan icke snusande få. 

Tre Kronors sänkning. 

Bättre ändå var det på min morfars tid. 

Lanthandeln vägde upp en halv brun påse med lössnus för några korvören. Men så såg gubbarna ut på den tiden som min morfar, på bilden här nedanför. 

Snus är gött.