Tisdag hela veckan: När Clark Gable mötte Sigrid 96 år på Barnavårdscentralen i Lomma

 

Det är till att ha varit på Barnavårdscentralen i Lomma idag. Äntligen har en stackars sate hamnat rätt i tillvaron. När jag var baby fanns inga sådana illustra mottagningar. 

Nu när åldern med en förfärlig fart rusar mot 100 år, är det hög tid. I väntrummet satt också Sigrid, 96 år, och väntade. För sin ålder en riktig skönhet. 

Pigg som en mört var Sigrid också. 

”Mitt enda problem är synen. Jag ser dig endast som i en dimma,” sa hon och log varmt mot mig som Scarlett O`Hara i filmklassikern, Borta med vinden. 

”Jag ser ut som Clark Gable som spelade Rhett Butler. Scarlett O´Haras(Vivien Leigh) älskare i filmen, Borta med vinden,” svarade jag försynt. 

Sigrid skrattade gott och sa: 

”Åh, den filmen och boken älskade jag.” 

Filmen fick åtta Oscars och hade premiär i Sverige 1941. Sigrid var då 15 år och starkt mottaglig för filmens glödheta kärlekshistoria. 

Se där vilket ljuvligt samtal en vanlig tisdag på Barnavårdscentralen. Ingen av oss var emellertid borta med vinden. 

Däremot såg vi fram emot få spruta nr 5 mot covid-19 av sjuksköterskan Mitra. Det tyckte vi var klart bättre än bli torkad i baken på Barnavårdscentralen i Lomma. 

Tänk som det kan sluta. 

”Väl är väl det,” sa Sigrid och så tackade vi för sprutan en helt vanlig tisdag i Lomma.

Jo, det blev i alla fall en slängkyss. 

I all vänlighet.

 

 

Måndag hela veckan: När flygande luftmadrassen kom till Lomma

 

Det här är Hugo. 

När han inte är instruktör för optimistjolle på seglarskolan i Lomma, läser han teknisk fysik vid Universitetet i Lund. ”Mycket kvalificerad matte,” säger Hugo som egentligen är stockholmare. 

Idag-måndag-presenterade han en nyhet för Lommaborna-Wing Foil. Av mig något ärevördigt kallad för en flygande luftmadrass. I alla fall lika komplicerat lära sig behärska som matematiken. Hur som helst är i alla fall Wing Foil den senaste vattenleksaken. För unga personer, är kanske bäst tillägga. 

Med den pumpade gummimadrassen fångas vinden som i sin tur pumpar upp en ledstång med en propellerliknande anordning upp en specialiserad foliebräda man står på. Ser faktiskt skakigt ut. 

Sedan bär det av i en väldig fart över böljan den blå. Idag var det så premiär för Wing Foil i Lomma. 

Två engelsktalande ungdomar som utbildats av Hugo på landbacken. Klara och ut på i Öresund för testa Wing Foil i verkligheten. 

Det gick säkert bra. 

Själv tycker jag det är roligare leka med barkbåtar. 

FOTNOT. Är inte säker på jag fattat denna ytvattensport på rätt sätt. Det får gå ändå.

 

Dagens gissel gnissel i Lomma-presenningar för miljonbelopp

 

Matpriserna höjs. Elpriserna skenar som vilda hästar. Då beslutar styrelsen för Lommabuktens Seglarklubb om nya regler för vinterns landplats, Strykjärnet, vid norra infarten till Lomma. Med omedelbar verkan ska alla båtar under vinterförvaringen ha en presenning under vaggan på landplatsen. Ord och inga visor. (texten fortsätter efter bilden)

I framtiden ska det inte få se ut som det gör på bilden här ovanför. Styrelsen skriver: 

”Presenningen ska fånga upp rester vid borttagning av eventuella havstulpaner efter rengöring vid höstlyftet samt spill vid bottenmålning. Det som samlas på presenningen ska sen samlas ihop och lämnas som farligt avfall på soptippen.”  Dekretet har nu lett till ett gissel gnissel bland båtägarna. Inte alls populärt. Det surras och gnisslas tänder bland segelduken i småbåtshamnen. 

Det blir en extra kostnad mitt i den övriga ekonomiska krisen som är under uppsegling. Några tusenlappar var ryker säkert. Bara till landplatsen, Strykjärnet, behövs ca 500 presenningar i en ej vetenskaplig uträkning. Vi hamnar snabbt på ett miljonbelopp. 

Om det vill sig riktigt illa, vill säga. 

Fast än så länge är vi inte där. 

Fortfarande råder sommarstämning i småbåtshamnen. Höstens tömning har ännu inte börjat. Väl är väl det. Vi brottas vidare med el-och matpriser. Ja, så är det gissel gnissel bland båtfolket.

 

Lomma i valet och kvalet: Rock`n`roll keps-häftigast i valrörelsen

 

Idag-lördag-då mitt barnbarn Alva har namnsdag, intogs Centrumtorget i Lomma av valrörelsens häftigaste huvudbonad. En mycket stilfull rock`n`roll keps. 

Jag måste tillstå. 

Jag blev väldigt förtjust i kepsen. 

En keps i tiden så att säga. Nu när galningen Putin drar åt gaskranen till Europa. 

Hemska människa. 

Då mår vi bra av något som lättar upp. (texten fortsätter efter bilden)

Det är alltså Lommas socialdemokratiska oppositionsråd, Per Bengtsson, som döljer sig bakom rock`n`roll kepsen. Jag har skrivit om Pers kepsprydda huvud förr. 

Hans senaste kepsfynd är inte vad skit som helst. Tro för allt i världen inte det.

”Den köpte jag på Bäckströms Hattaffär på Stora Östergatan i Ystad. En hattbutik som funnits sedan 1847 i korsvirkesstaden,” berättar han stolt för mig. 

Jag kan också tillägga att modellen är en äkta Flat Cap Einstein. Fint ska det minsann vara på knoppen. Det kan också behövas bland allt valfläsk som delas ut i parti och minut. 

Min egen keps krävde en förtjusande kvinna för att få ett lyft. Mari är namnet, om någon undrar. 

Tjillivipp!

 

 

Jag hamnade bland grodorna-dock ej som RÖVbäck

 

Det där med namn är en känslig sak. Redan som liten journalistyngel får man lära sig stava rätt till medborgarnas namn. Faktiskt svårare än vad man tror. Finns otaliga fällor. Därför lär man sig snabbt se upp för Olsson. Ett av Sveriges vanligaste efternamn. 

I verkligheten har jag stött på hur många stavningar som helst av Ohlsson, förlåt, Olzon. Det finns till och med svenska män och kvinnor som heter Olsson till förnamn. 

Själv heter jag som bekant Rockbäck. Borde inte vara något problem, kan tyckas. 

Det är ett problem. 

Jag har döps om till både Krokbäck, Rakbäck, Risbäck, Rosbäck, Rasbäck och inte förglömma Knockenbäcken. Bara för nämna några tokigheter. Det tar liksom aldrig slut. 

Journalisten som är min fackliga tidning har en sida i varje nummer med s k pressgrodor. Tokroliga rubriker som blivit fel i diverse tidningar. (texten fortsätter efter bilden)

Jag fann denna sagolik roliga rubrik i Sydsvenskan i somras. En pärla till press-groda. Jag skickade givetvis in den till Journalisten. 

I det senaste numret fanns den med. Så långt är allt gott och väl. Problemet infann sig i tidningens tack till oss som skickat in lustifikationer. 

Jag kallades för Calle Röbäck. 

Tack för ni INTE skrev Rövbäck-en pressgroda bland pressgrodor. 

Man kanske borde hetat Olsson?

 

 

MFF utklassade Brålanda-jag åkte på min värsta utskällning någonsin

 

Satt och tittade på när Malmö FF krossade Brålanda IF med 9-0 i Svenska cupen. Det var inte mycket till fotbollsmatch. Mina tankar vandrade i stället 50 år tillbaka i tiden. Ett minne som satt sig för alltid. 

Så här var det. 

Jag fick tips om att de boende i det lilla samhället Brålanda i Dalsland, höll på kvävas av stanken från tillverkningen av pommes frites. Ortens enda fabrik, Toppfrys, ledande i landet av pommes frites framställning. 

Det var denna hantering som spred en odör av sällan skådat slag. Hänga tvätt på tork i trädgården gick inte för sig. Lakanen stank av oljade pommes. 

”Även gubbens pyjamas stinker i sänghalmen,” berättade förtvivlade hemmafruar för mig i telefon. 

Jag och min pressfotograf, Gösta Axelsson, ryckte givetvis ut. Det blev storslagna artiklar i Arbetet-se vinjettbilden. 

En dag hade jag ägaren till Toppfrys, Carl-Axel Topp, i telefonluren. Han var topp tunnor rasade, skulle man kunna säga. 

Jag åkte på tidernas utskällning. 

Jag var inte ens värd ett misslyckat chips. Mina skriveriet det uslaste han någonsin läst. 

”En skam för journalistkåren är Rockbäck. Fy fan!” skrek han i mitt öra. 

Skam den som ger sig.

Ett år senare återvände jag till Brålanda. Denna gången på grund av råttinvasionen i samhället. Potatisskalen låg slängda i drivor i samhället. Rena julaftonen för råttorna. 

Carl-Axel Topp hörde aldrig mer av sig. Han dog för övrigt 74 år gammal 1998. 

Kanske lika så bra det. 

Han hade nog inte överlevt förlusten med 9-0 mot MFF.

Pling!

Där fick du min tanke i ett nötskal.

 

Brita Backgärde vår tids ”gåramålare”-sätter färg på livet i Lomma kommun (Här får du reda på vem hon är)

 

Jag som många andra upptäckte denna fantastiska kvinna på Facebook. Brita Backgärde 80-årig kvinna(fyller 81 i november) bosatt i Bjärred bjuder in oss i sina fantastiska målningar i akvarell. Svårt, färgen flyter gärna. 

Skriver mjuka behagliga texter om sina cykelturer vida omkring. Varför inte en glass i Landskrona? 

Och så fotograferar hon. 

De skånska vita kyrkorna blir till gräddbullar i naturen. Dagens moderna ”gåramålare” har ögat för fånga det sköna livet. Det är bara till tacka och ta emot. 

Jag blir bergtagen av kvinnan. 

Vem är hon då? 

Jag ringde upp Brita Backgärde. Hennes liv rann ur henne som ett vackert vattenfall: bonnatös från Harlösa utanför Lund, utbildad ateljèsömmerska, kokerska, husmor Bergagården i Bjärred och varit kallskänka hos Per på Lomma Hembageri. ”Ja, så har jag varit gift två gånger. Har både egna barn och barnbarn som älskar mina bullar,” berättar Brita för mig i ett virvlande tempo. 

Och skulle hon kunna tillägga: fånga livet i akvarell målningar, fotografier och texter. 

En sak är då säker. 

Brita Backgärde har utvecklat gamla tiders ”gåramålare” till en modern virtuos i konstens sköna värld. Det ska vi vara tacksamma för. 

FOTNOT: Brita har gett mig tillstånd få använda hennes omfattande bildflöde. Här ett pyttelitet axplock av hennes rikliga produktion. Ett foto av Burlövs kyrka finns med. Kolla in hur förvånad kyrkan blir när Brita dyker upp.