Inte bara coronan i Lomma-vattenskador ställer till det

 

Anders Tegnell har säkert inget emot det. 

Träningen på landets gym har som så mycket annat fått tämligen oklara direktiv. Det verkar vara lite hur som helst. Ingen vet egentligen vad som gäller för mota covid-19 i gymmens dörröppning. 

Några luddiga generella råd lyder: dela inte vattenflaskor eller munskydd med andra, torka av maskinerna med desinfektionsmedel eller vanligt rengöringsmedel. Sprita dig själv, höll jag på skriva.

Nu vet vi också att en mindre grupp på åtta personer får vistas i lokalerna. 

Känns faktiskt för mycket.

Fitness24Seven på Strandvägen i Lomma passade påpassligt nog åka på en vattenskada. 

Verksamheten stängdes. 

Golvet läggs om. 

Fast den 15 december får Anders Tegnell åter huvudvärk. Då ska det nya golvet vara på plats. 

Gympafolket kan än en gång börja städa och torka av toaletterna inne de används. 

Maskinparken fått en välbehövlig vila. 

Bunkrats samman längs ner i lokalen. 

Nästa tisdag är vilan slut.

Säg den frid som varar.

 

Min favorit: Julköket-en humorvaccination!

Förra årets populära Julkök i SVT med barnens julvärdar, Markus Granseth och Erik Ekstrand, var en lagom uppvärmning. 

Trodde inte det kunde bli mer galet än så. 

Jag hade fel. 

Årets Julkök med de båda vuxna gossarna är värre än värst. Dessutom tycker de själva att det är hur kul som helst. 

När tidningen MAD kom till Sverige 1960, kallade vi det för sjuk humor. 

Markus Granseth och Erik Ekstrand platsar i ett uppdaterat nummer av Alfred E Neumans värld. 

Jag upplever också, att det är just den här typen av galenskap i kubik som vi mer än väl behöver i denna dystra pandemitid. Ett leende om dagen.

Tack. 

Jag är trött på alla Anders Tegnells kurvor. 

Jag är trött intill döden på alla skenande dödssiffror. 

Jag är trött på en velande statsminister som inte tar i från tårna som man gör i Norge och Danmark. 

Därför behöver vi, mer än någonsin, dessa glada och tokiga gossar. 

Här svämmar bokstavligt talat julbaket över alla bredder. 

Årets julkalender, Mirakel, är också fyndigt titta på. Även för gamla gubbar och kärringar. 

Fast komplett galna är Markus och Erik.

Tack för det.

 

Här kommer jag med en coronafri julgran-i tusen bitar

 

Precis så känns våran julgran i pandemitider. Visserligen i tusen bitar, men ändå. 

Den har garanterat inte drabbats av coronan. Även om man skulle kunna tro det. 

Tvärtom så är granen covid-19-säkrad. 

Granen har inte träffat några mänskliga varelser sedan julen 2019. Det var på den tiden världen fortfarande andades frihet från kinesiska virusattacker. 

Så när vi efter förra julen packade ner vår plastgran i små bitar i en svart sopsäck, kunde vi inte ens drömma om årets julfasa. Sedan dess har den vilat i all sköns ro i vårt hermetiskt tillslutna förråd. 

Inte för en sekund tror jag julgranar kan bära på smittan. Aldrig i livet. 

Däremot har vi lite till mans blivit nippriga. Ser faran i snart sagt allt tänkbart. 

Jag ser det tydligen när jag kör omkring i byn. Medborgarna smyger runt gathörnen som om fan själv vore lös. 

Jag träffade Ingrid idag. 

Vi stod 15 meter från varandra och skrek. 

”Nej, vi har ingen coronan i familjen,” vrålade Ingrid så permanenten raknade. 

Inte konstigt alls att vi ser skogstroll i årets julgranar. Fattas bara annat.

Hur som helst, våran julgran bli alltid gran(n) i stugan.

OBS: Tomteluvan i toppen av granen

 

Guld nummer 21! GRATTIS-till klubben och supportrarna!

 🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆

 Räcker så länge. Bästa vaccinet!

Memoarflik: Mitt möte med Thore Skogman-julens största rimsmed

 

Thore Skogman dog 76 år gammal efter en stroke den 9 december 2007. Thore dog mitt i julrimmet skulle man kunna säga. 

Han efterlämnade sig 3000 låtar som han skrev och komponerade: Penninggaloppen, Fröken Fräken, Tiotusen röda rosor, Twist till menuett, Plättlaggen, Surströmmingspolskan, Min gitarr med många, många fler klenoder. 

Odödliga dängor som hamnade på Svensktoppen. Thore skrev lika många låtar som Dolly Parton. Knappast man tror det är sant. 

Efter Thore Skogman gått till de sälla jaktmarkerna dog också hela hans enorma produktion.

Trist men sant.

Min egen minnesbild av Thore, är emellertid som rimsmed i en julstuga jag producerade för många år sedan. Han ställde gladeligen upp. 

Julklappsfolket fick höra av sig, för få sig ett rim. Rimsmeden Thore Skogman fångade klapparna i flykten och sprutade ur sig rim. 

Det var helt otroligt. 

Rena rama kulsprutan. 

Fidelibombom, sjöng han mellan rimramsorna. 

Utan tvekan var Thore Skogman julens största rimsmed. Ingen har vaken förr eller senare kommit ens i närheten av mästaren. Själv dog mina försök till julklappsrim för alltid. 

Överkörd.

Tack Thore, jag glömmer dig aldrig. 

Därför blev jag extra glad åt Bo Sjökvists TV-dokumentär om jättestatyn Kalle Västman i Hallstahammar. 

En pärla i sammanhanget. 

Kalle Västman-Thore Skogmans alter ego.

 

Uppdaterad vaccindebatt: ”Utan vaccin och medicin hade jag varit död idag”

 

Den lilla gossen på bilden med charmig pottfrisyr är 8 år gammal. 

Utan vaccin och medicin hade gossen varit död idag. 

Den lilla gossen är jag. 

På bilden ännu så länge frisk som en nötkärna. 

Snart nog drabbades jag av hjärnhinneinflammation. Blev dödligt sjuk och hamnade på infektionskliniken på Malmö Allmänna Sjukhus. 

Blev inlagd på enskilt rum. På den tiden fick föräldrarna endast hälsa på dagtid mellan kl. 14.00-15.00.

Min minnesbild av sjukdomen fortfarande skrivit i dimma. Ingen visste hur det skulle sluta. 

Min mamma informerades av läkarna: 

”Pojken är dödligt sjuk. Vi kan inte ge några garantier. Vi hoppas på medicinet ska rädda pojkens liv.” 

Medicinen var penicillin. 

Ett förhållandevis nytt medicin inom den svenska sjukvården i början av 1950-talet. Fick sitt genombrott under andra världskriget. 

Jag fick två till tre välfyllda sprutor om dagen. 

Dåtidens sprutor var inte som dagens, med en smidig tunn nål som knappt känns när det sticker till. På den tiden var nålen betydligt tjockare. 

Jag grät av skräck varje gång sjuksköterskan kom med sprutan. Där är min minnesbild tydlig: det gjorde förbannat ont. Fast jag var nog mest rädd.

Någon valmöjlighet gavs inte. Behandlingen en självklarhet som hoppades rädda mitt liv. 

Det gick vägen. 

Efter någon månad kunde jag skrivas ut. 

Friskförklarad. 

Penicillinet räddade mitt liv. Det är jag glad för idag, snart 70 år senare. Även om det fanns och finns ett motstånd av ideologiska skäl.

Jag skriver detta på grund av att vaccin mot covid-19 är på gång. 

Det är bra.

Mycket bra, till och med.

Däremot finns det obegripligt nog medborgare som är motståndare till vaccin. 

Jag har själv fått vaccin mot röda hund, mässlingen, påssjukan, influensa, svininfluensan och allt var det nu är. 

Tacksam är jag. 

Ett litet ord i sammanhanget.

Motståndarna mot covidvaccinet risken bli dödligt sjuka, istället för vaccineras. 

Ibland blir man inte riktigt klok på människosläktet.

Snacka om korkad debatt.

 

Breaking News: Hjälpmedelsanvändare i Lomma kommun kan få betala till våren

 

Själv är jag en en s k brukare (övermåttan trist ord), av en rullator som kommunen kom hem med till mig för mer än sex år sedan. 

Det är en riktig Rolls Royce Phantom i sammanhanget. Kostade och kostar inte mig ett öra. 

Använder den mest inomhus. Det är där som de flesta fallolyckorna inträffar. 

Guld värd. 

Från och med våren 2021 kan den komma kosta mig 60 kr/mån. Det är den summan hjälpmedelsanvändare i Lomma kommun kan komma att få betala i framtiden. 

Socialnämndens ordförande, Susanne Borgelius (M), redan ut begreppet. 

Jag ställde en rak fråga. 

Svaret får ni här: 

”Kostnaden kommer att vara 60 kr/mån, oavsett hur många hjälpmedel en person har. Syftet är att säkerställa att de hjälpmedel som är ute hos våra kommuninvånare används. De som inte används återlämnas så att de kan komma någon annan till nytta. 

Ett annat syfte med avgiften är, att säkerställa de hjälpmedel som finns hos våra invånare, är säkra och servas som de ska. 

Vi har inte börjat att ta ut kostnaden än. De tekniskt/administrativa rutinerna är ännu inte på plats. Trolig start är våren 2021. 

Med vänlig hälsning, Susanne Borgelius." 

Klar besked således från moderaten Susanne. 

Frågan som kvarstår, är vad kommunens pensionärs-och handikappsorganisationerna och den politiska oppositionen säger om den framtida kostnaden för redan svårt sargade medmänniskor. 

Det känns som vi för tillfället har nog med att skydda oss från pandemin.

 Oppositionsrådet, Per Bengtsson(S), svarar så här: 

”Hjälpmedel bör finansieras via de gemensamma skattepengarna, istället för att var och en betalar en avgift. Vad händer med den som avstår ett hjälpmedel för att det anses för dyrt? Vilka kostnader drabbas socialnämnden av när människor som borde gått med rullator istället trillar och bryter höften? Jag är orolig att den här avgiften biter sig själv i svansen, ” bemöter alltså socialdemokraten, Per Bengtsson, den bestämda kommunala hyresavgiften.

 Här nedanför är sjukgymnasten, Eva Clarin, hemma hos mig med en ny fräsig rullator. 

Ännu så länge gratis.

Snart är det roliga slut.