Magister Tutnäsa intar Sverige!

I dag fick jag en rejäl packe böcker med posten. Det var förlaget Idus som skickade mig min son Johans nyligen släppta barnbok, Magister Tutnäsa. Det är Johan till höger på bilden. Kvinnan till vänster är illustratören Erika Palovaara som gjort ett lysande jobb.
Jag har själv beställt böckerna och får allt betala kalaset själv. 
Magistern anfaller alltså just nu Sverige med full kraft. Magister Tutnäsa finns numera att beställa på de flesta stora boksajter på nätet, typ Adlibris, Bokus mfl. Även en dansk boksajt har hakat på. 
Om jag är en stolt pappa? 
Ja, något alldeles otroligt. 
Fattas bara annat. 

Hur har då Erika Palovaara lyckats fånga Magister Tutnäsa så på pricken?  
För det har Erika verkligen lyckats med. Ja, helt enkelt strålande. Mitt-i-prick, som han Toivo Öhman sa om Knapes simhopp 1972.
Så här lyder hennes förklaring: 
 ”När jag får en bild av hur en karaktär ska se ut, baseras det på författarens beskrivning till mig och hur författaren har beskrivit karaktären i boken. 
Med Johan Rockbäcks bok kändes det som en självklarhet. Johan har ett rakt och rent språk som inte lämnar luckor till missförstånd, varken i boken eller bredvid, samtidigt som han inte berättar för mycket utan lämnar utrymme för läsaren att tolka, men han har ändå styrt dem att tolka ”rätt”. 
Det är en fin balans att ge en karaktär liv genom text utan att dränka denne i målande beskrivningar. 
Jag ser fram emot att höra om Magisterns kommande upptåg!”

Rolv Wesenlund allas vår Fleksnes är död!

Den norska komikern Rolv Wesenlund är död. Han blev 76 år gammal och avled efter en längre tids sjukdom, skriver Aftonbladet. 
Fast för hela svenska folket är han mest känd som Fleksnes. 
Jag har ett personligt minne av denna humorist.
Det var så att jag hade bestämt träff med Rolv för en intervju på hans hotellrum. Rolv var ute på turnè med Hagge Geigerts revy. 
Dagen kom och jag knallade upp till hans rum. Knackade försynt på dörren. Inget svar. Knackade lite högre och då hörde jag en visselsignal och gick in i rummet. 
I hotellsängen låg Rolv Wesenlund helt utslagen. Bombförkyld.  Hans röst hade tackat för sig.
Han skrev ner på en lapp: 
en lång vissling betydde ja, medan en kort signal nej. Det hela blev totalt galet. Vi skrattade mycket. Helt absurt. Den märkligaste intervju jag någonsin gjort. 
Innan jag gick skrev han vidare på lappen: 
två korta visslingar, hej då. 
Jag hade intervjuat Fleksnes. Fast i verkligheten. Ett kärt minne att bevara. 
Vila i frid Rolv. 
Och så bjunder jag som avslutning på Tandläkaren. 
.

Lomma Centrum-en tidsresa. Del II

Precis på dagen för ett år sedan, alltså den 17 augusti 2013, publicerade jag en tidsresa om själva byggstarten för Lomma Centrum. 
Från det första gräv taget den 12 april 2012 fram till bottenplattorna med armeringsjärnet den 17 augusti samma år. 
Inlägget har plötsligt börja leva sitt eget liv. Just nu det mest besökta inlägget av mäktiga 2256 på bloggen. 
Intresset för hur Lommas nya centrum växer fram är alltså megastort. 
I dag, ett år senare, kan jag visa på hur själva "bygglimpan" börjar ta form.
 

Därför ryckte jag ut och tog lite nya bilder på hur det ser ut i dag. Ett år senare. 
För ett år sedan skrev jag att bygget växer så det knakar. Det stämmer verkligen. 
Fast bygget har också skördat sina offer. Nej, det är inte så att någon byggnadsarbetare vad jag vet omkommit, utan affärsinnehavare i närområdet drabbats av allt stök och bök som det gärna blir i samband med ett storbygge. Ett kafé har t o m fått slå igen. 
Titta på bilden här nedanför. 

Här fanns ingenting, mer än en bråddjup vattenfyllt bombhål. Titta också på de färska byggbilderna här nedanför. 
Lommas blivande torg i dag. Borta är också den vattenfyllda bombhålan. 
Borta är också de gamla byggnaderna med postkontor, Engströms tobaks-och spelbutik m m. Rivna. Finns edanst kvar i våra minnen. 
I dag skjuter nya byggnader upp i höjden. Ett tecken på den totala omvandlingen av Lomma. Det märkliga är att övriga media ägnar inget som helst intresse av den här väldiga omdaningen av ett samhälle i Skåne. När såg ni senast tex ett inslag i Sydnytt?
Länken till inlägget för ett år sedan. Klicka HÄR! 

Nagellack

Nagellack innehåller fyra viktiga komponenter: lösningsmedel, filmbildare, mjukgörare och färgpigment. Inte alls något märkvärdigt egentligen. 
Själv har jag inget behov, att måla mina naglar. Inte ens mina blånande tånaglar som kanske skulle mått bra av en omgång lack. 
Nu har det, emellertid,  plötsligt gått världspolitik i nagellacken. Det kan vi tacka en över måttan blyg och rar höjdhopperska för. Emma Green Tregaro, född 1984 i det i dag så invandrartäta Bergsjön i Göteborg. 

Emmas lilla söta protestmålning av sina naglar mot Rysslands antihomo-lag, fick Ryssland i ett nafs att förvandlas till Sovjetunionen. 
Stavhopperskan Jelena Isinbajeva gav det röda nagellacket med CCCP och hela rasket, ett ansikte. Välformulerad, enligt manus. Tro inte hon skrev det själv, nej, nej. Stavhopperskan dundrade på, så t o m, Leonid Brezjnev, tog ett glädjeskutt i graven. 

Vi som varit med under Sovjetunionens storhetstid, kände allt för väl igen tongångarna. Jelenas framträdande var mycket välregisserat. Putin som vridit tillbaka klockan minst 30 år i Ryssland, satt säkert och mös i sin kammare hemma i Kreml. 
Räkna med att Jelena Isinbajeva kommer att bli rikligt belönad för sin ryggborstning.
Förr i tiden belönades statens lakejer i Sovjetunionen med en skakig bil och lägenhet. I dag ser säkert Putin till att ”nationalidolen” Jelena, får en egen storslagen datja vid Svarta Havet som tack för hjälpen. 
Det gäller att dansa efter rätt pipa. 
Och hoppa högt, när makten kräver det.
Putin´on the Ritz...

Farfar på Legoland

Legoland är Danmarks motsvarighet till Disneyland. Inga jämförelser i övrigt. 
Är då denna lekstuga något för en pensionär? 
Ja, det är det. 
Om du har friska ben och en rygg som en nykonfirmerad brallis. Och tålamod med 10 000-tals hysteriska barn samt vilt stirrande föräldrar. 
Farfar har varken det ena eller det andra.
Ja, ni fattar läget själv.

Därför blev det rätt snart en välbehövlig vilopaus (vid pilen) i Miniland med alla dessa fantastiska byggnader, båtar, bilar, människor m m i miljontals legobitar. 
Farfar tänkte på när den första legobiten dök upp i hans liv. Det var i mitten av 1950-talet på Flensburgska barnsjukhuset i Malmö, där han låg inlagd. 
Farfar var en välartad liten gosse och blev icke klok på de små bitar. 
Och nu allt detta kaos. 

Solen gassade. Snart gjorde törsten sig påmind. Det blev till att knalla över till Pitten (?), för att köpa något att dricka. På Pitten träffade Farfar Petters fru, Kjerstin.
”Pitten har inte öppnat”, skrek hon på danska och såg villrådig ut. 
”Krogen är stängd”, svarade farfar något blygt. 
”Kro? Pitten har bara cooola.”

Förvirrad över språkförbistringen, gick farfar och satte sig (vid pilen) bakom den kungliga danska slottet, byggd med 900 000 legobitar samt 40 000 legofönster. Amalienborg i plastbitar. 
Man kan bli matt för mindre. 
Fast andra sidan består hela Legoland av över 60 miljoner (!?) legobitar.

Plötsligt dyker Petters fru, Kjerstin, upp i sagolandet. 
”Kom med här och ta en bajer på saloooonen”. 
Eftersom farfar varken hade hund eller vapen med sig, så gick det alldeles utmärkt att få en kall öl och släcka törsten med. 
Väl åter till den hyrda stugan vankades äkta smörr och brö (svenskt stavning). Och en "lille en". 
Det var det bästa på hela dagen. 
98 danska spänn, för en hel bricka. Köpta på Bilka. Billigt. 
Heja Danmark!

HALLÅ! Här är jag igen

Så här såg det ut på terrassen till en campingstuga på Jylland, Danmark, under helgen. Lagom stökigt, när man har kul.
Far, svärfar och farfar fyllde mäktiga 67 år. Det var jag det. 
MFF-tallrikar, kaffe, skvättar med vin, whisky och babyvälling till lilla Liv, snart 6 månader gammal. 
Och som kronan på verket;
En praktfull dansk gräddtårta med kul svensk text. Beställd av svärdöttrarna, Linda och Maria, hos Palle (Pa med pilen, Palle-för oss som minns ett danskt TV-program under stenåldern). 
Att sedan MFF slog AIK med 1-0, blev liksom en naturlig följd av det hela. 
Nu vet ni varför bloggen vilat still en längre tid. Jag har varit på resa med hela min stora härliga familj. Rensatt hjärnan och varit helt nedkopplad från datorer, mobiler, TV och tidningar. Bara myst.
Det var så skönt, att när jag kom hem var min stationära dator internetstendöd. 
Så i stället för att blogga, får jag ut och jaga en ethernetkabel, för att kunna bli uppkopplad igen. Jag MÅSTE arbeta med en STOR skärm. Detta pluttande håller inte.
Till dess.
Håll ut!

ALARM! 
Har nu varit och fixat en s k ethernetkabel. Elgiganten. 89 spänn. Ingen kontakt ändå. Kan det vara modemet som trasslar? Någon som fattar?

Den stora utmaningen

Varje år kommer det ut några hundra barnböcker. Vuxenböcker som ges ut, går knappt att räkna. 
De allra flesta dansar knappt tills löven faller av. Eller snön faller. 
Oddset för en debutant att slå igenom, är som krypa uppför Mount Everest. 
Baklänges! 
När nu min son Johan, debuterar som författare med barnboken, Magister Tutnäsa, som släpps den 15 augusti av Idus förlag, rider han i strid för sin skapelse. 
Tämligen omgående springer Magister Tutnäsa in i en bergvägg i form av jätten Jan Guillou. Några veckor senare släpper nämligen JG sin tredje bok i sin romanserie om det stora århundradet med titeln, Mellan RÖTT och SVART. En bok som naturligtvis blir en bestseller.

På nätet syns också den skarpa skillnaden mellan förlagens sätt att matcha böckerna. 
Bokmaskinen Jan Guillou kommer ut på sitt ägandes Piratförlaget. Johans bok om Magister Tutnäsa ges ut av Idus förlag i Lerum. 
Det är ett litet men naggande gott förlag som bl a specialiserat sig på barnböcker. Och det är svårare än svårast. 
Trots all motvind lyckas Idus över all förväntan. 
Kanske Jan Guillou t o m får träffa Magister Tutnäsa på höstens bokmässa i slutet av september i Göteborg? 
Däremot vet jag, att en annan författargigant, Björn Ranelid, också finns på plats i Göteborg, för att presentera sin nya bok. 
Björn kommer utan tvekan att krama om min son Johan (lilla bilden), både länge och väl. Det är inte det sämsta. 
Se där! 
Där fick ni två stora boknyheter på ett bräde. Ja, så då Johans bok om Magister Tutnäsa. Den är lika rolig och underfundig att läsa som själva titeln. 
Tala om den stora utmaningen.
FOTNOT: Björn Ranelid kommer ut på Bonniers kring den 13 september med boken, Förbjuden frukt från ett fruset träd. 
Länken om du vill beställa Johans bok. 
Klicka HÄR!