Jag tror myggan blev
lika förvånad som jag.
”Vad är det för hög som ligger där i
sängen och snarkar? Ah...ein
Mensch!.”
Sedan attack.
Träffsäkert.
Jag har
sedan dess kliat mig på höger sida av mitt högra lillfinger.
En
liten röd irriterande prick.
Hela sommaren gick.
Inga mygg att tala
om.
Såg faktiskt inga alls.
Lomma har inga mygg jämförelsevis med
nedre Dalälven eller norra Uppland. Ett myggstick i oktober i Lomma
är faktiskt unikt.
Så när världen brinner och människor sprängs
i bitar i både Ukraina, Gaza och Israel, sitter jag här och kliar
på mitt lilla myggbett.
Så när människor i stort sett skjuts
ihjäl dagligen i mitt eget land, sitter jag här och kliar på mitt
lilla myggbett. Tala om vara lyckligt lottad.
Men ett myggbett hemma
i sängen i oktober måste bero på klimatförändringen. Allting har
jag lärt mig landar numera i klimatförändringen.
En liten sketen
mygga som jävlas med mig i oktober, hör naturligtvis hemma i den
globala uppvärmningen. Växthusgaserna står jag själv för. Kan
korna, så kan även jag, så det så.
Kan min lilla mygga som
egentligen inte ska leva i oktober räknas in i någon klimatzon?
Nu
börjar det bli komplicerat med strålning
från solen som påverkas av jordaxelns lutning. Cirkulation i
atmosfären och havet samt topografi. Jordytans terräng på land och
i hav. Stackars lilla mygga.
Jag
lät den leva.
Mätt och belåten.
Man är väl en vänlig människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar