Mannen med tutan och
röd keps är Stellan. Den röda kepsen signalerar, att man ingår i
själva organisationen för JSM som Lommabuktens Seglarklubb
arrangerar i helgen.
Ingen lätt uppgift.
För en utomstående ter
sig röran med 330 tävlande båtar obegriplig. Klubben har också
satt in 100 följebåtar.
Mitt i allt detta står seglarlegenden
Stellan och tutar för svag vind, för mycket vind, lagom med vind
eller ingen vind alls. Så uppfattar jag det.
Starter får ställas
in.
Starter får okej.
Jag hör Stellans skarpa tuta i mitt hem
knappa 200 meter bort. Det känns varje gång som om Stellan hälsar
till mig. (texten fortsätter efter bilden)
Sjösättningen av
båtarna sker från tre ramper. För en landkrabba som jag i
snårigaste laget.
Den stora parkeringsplatsen stängt. Belamrad med
båtar. Badande som kommer med bil stoppas av vakter som får räkna
med en och annan utskällning.
Oset av grillade hamburgare för 69
kronor påtaglig. Sjön suger på landbacken.
Mycket folk på plats.
Mamma, pappa och möjligen en gammal farfar till sjöbuse, följer
tävlingarna med kikare.
Ute i Öresund ser jag små vita prickar av
segel. Fattar absolut ingenting.
Det gör däremot pappa Kent-bild
här nedanför-från Höganäs. Dottern Liv, landslagstjej, finns där
ute i Öresund med sin optimistjolle.
Över hela härligheten ljuder
så Stellans tuta. Roligt hade jag ändå.
Det kan vara kul med
segling på landbacken också.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar