Värsta
attacken bloggen utsatts för sedan starten 2008, inträffade i
början av april 2014.
Efter parkerat bilen i garaget, stupade jag
rak lång ner i asfalten med ansiktet före.
Ambulans.
TUT-TUT!
En lång och
svår resa för överleva tog vid. Otaliga operationer. Lång
sjukhusvistelse.
Kamp.
Dog bloggen med Rockbäck som vårdpaket?
Nej, det
gjorde den inte.
Min son Johan gick in och fortsatte skriva
blogginlägg. Oftast dagliga kärnfull utmärkta rapporter om mitt
sviktande hälsotillstånd.
Dramatik var ordet.
Från kolli till
levande igen.
Nästa attack mot bloggen kom med pandemin, covid-19.
Omedelbart i mars förra året satte jag mig i karantän. Jag hade
mycket emot mig. Risken för smitta och en färd till de sälla
jaktmarkerna överhängande. Bloggen fick delvis pumpas på med
konstgjord andning.
Efter 13-14 månader äntligen första
vaccinationssprutan Astra Z på Lomma Vårdcentral.
Jag älskar Astra Zeneca
som genom åren gett mig så utmärkta överlevnadsmediciner.
Nu är
jag lycklig igen.
Livet leker.
Mitt i soppan slog bloggens räkneverk om
till 2 000 000 miljoner besökare/unika-what ever. Den siffran kan
lätt justeras upp med ytterligare en halv miljon.
Helt otroligt.
Det
också.
Delar av bilden här nedanför, är vårt spanska pinjebord.
Det är belamrat med delar av hemsjukvårdens vapenarsenal sommaren
2014.
Allt för min överlevnad.
Och Calle Rockbäcks BLOGG.
Tack alla!
För
ni finns.
Ni är samtliga 2 000 000 mina vänner.
Åt helvete med
coronan.
Basta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar