Läser en debattartikel
i dagens Sydsvenskan om den framtida sjukvården.
Det är tunga namn
med regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M), i spetsen.
I korta drag går det ut på digitalisera den framtida vården.
Genom den nya tekniken som vässats under pandemin ska patienten få
vård i hemmet och inte belasta sjukvården.
”Ett paradigmskifte
behövs så att inte vård på sjukhus står i fokus,” skriver
regionens treklöver i Sydsvenskan.
Jag har inga problem med en
framtida digitalisering. Tvärtom kan det underlätta för patienten.
Om det nu sköts på rätt sätt, vill säga.
Det finns bara en hake, nog så allvarlig.
”Kommunerna och deras
sjuksköterskor, är viktiga för nära vård ska kunna fungera,”
heter det vidare.
Vad man syftar på är den hemsjukvård som finns i
dag. Märk väl hemsjukvården är inte att förväxla med
hemtjänsten.
Själv fick jag hemsjukvård under ett par månader
2014. Vårt spanska pinjebord-se överste bilden här
ovanför-förvandlades till ett apotek/vårdcentral.
Den hemsjukvård jag fick av
Lomma kommun var för övrigt fantastisk.
Det fungerade utan problem. Till hundra procent.
Det trista
var, jag fick betala den livsviktiga vårdinsatsen i mitt hem från
egen kassa.
Kostade fläsk.
Sjukvård är nämligen dyrt.
Det hjälpte inte ens att jag hade
frikort inom Region Skånes vårdgaranti.
Om detta nämnder inte Carl
Johan Sonesson (M) eller gruppledarna, Annette Linander (C) och Per
Einarsson (KD) något om.
Så, kära vänner.
Vem kommer får betala
mer för den svenska vården i framtiden?
Jo, du och jag.
Trist men
sant.
Det finns en osylig mur mellan landets kommuner och regionerna. I vart fall, när det handlar om sjukvård.
Calle Rockbäck
Lomma
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar