söndag 13 oktober 2019

Kärnkraftskatastrofen-TV-serien blev min tidsresa

Måndag förmiddag den 28 april 1986 kom första larmet från kärnkraftverket i Forsmark i Uppland. Radioaktivitet hade uppmätts i luften. 
På kvällen bekräftades att det radioaktiva ämnet, Cesium 137, hade uppmätts 10 000 gånger mer i luften, än vad som var normalt. Allt pekade på ett utsläpp från öster, alltså möjligen Sovjetunionen. 
Något mycket allvarligt hade inträffat. 
Men vad? 
En kärnkraftsolycka? 
Själv låg jag på ett av ortopedens enskilda rum på Lunds lasarett. Hämtade mig efter delvis blivit ombyggd efter en tuff operation. 
Mitt enda sällskap förutom smärtstillande sprutor och droppflaskor, var en fladdrig tjock-TV. Inte alldeles vanligt, med egen TV i den svenska sjukvården för över 30 år sedan. Rapport gav mig de första knapphändiga uppgifterna. 
”Nu går världen åt helvete.” minns jag att jag tänkte. 
Snabbt slog jag över till rysk TV, för kolla in deras variant av svenska Rapport, Vremja. Jo, kanalen fanns nog häpnadsväckande på Lunds lasarett på den tiden.
Nej, inte ett ord om någon kärnkraftsolycka. 
Mest om Röda arméns sångkörs senaste militärsånger. 
Så där fortsatte ryska, Vremja. 
Dag efter dag. 
Manskören. 
Bråddjupa stämmor, medan Rapport och svenska nyhetssändningar fylldes med allt fler skräckblandade nyheter om kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl, förblev rysk media tyst. Allt mörkades. 
Det var en högst märkligt och skrämmande upplevelse i mitt tillstånd. Fast förankrad i min sjuksäng som jag var. 
Jag ville helst resa mig upp och springa hem till hustrun och våra två små killar i Lomma. En pappas insikt om skydda sin hemmaborg. Det var dessvärre en omöjlighet med benen avsågade. 
Det var också vad jag kom att tänka på, när jag såg den prisade TV-serien, Chernobyl, på HBO. En mäktig dyster upplevelse.
Min egen tidsresa tog vid. 
Verkligheten visade sig bli mycket värre, än vad vi kunde föreställa oss för över 30 år sedan. Enligt TV-serien, Chernobyl, mellan 30 000-90 000 döda. 
För citera, Tage Danielssons, berömda monolog från 1979 efter Harrisburg: ”Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.” Kan jag få en kopp kaffe-i Säffle?
FOTNOT. Målgång. Jag är trött. 

Inga kommentarer: