Calle Rockbäcks BLOGG fyller 6 år. "Det trodde jag aldrig"

Jag får nypa mig själv i armen. Det är svårt att förstå att i dag för exakt 6 år sedan sjösatte jag bloggen. 
Det första blogginlägget handlade om Adolf Hitlers risiga hälsa, b.l.a. hans sura fisar. Nej, det var inget höjdarinlägg. 
Jag visste inte riktigt hur jag skulle gå till väga. Hur få det att funka?
Det tog sig.
I dag läser du inlägg nr 2526 och jag har lärt mig massor om att skriva en blogg. Jag är också med god fart på väg mot en engelsk mil i text (1 609,344 meter). För inte tala om alla bilder, 8-9 000. 
Ungefär. 
På en höft. 
Den 3 april i år, råkade jag ut för en allvarlig olycka. Flera operationer och en lååång tid på sjukhuset. 
Jag var då rätt säker på, att mitt älskade skötebarn, var ett minne blott. Men jag repade mig, bit för bit. 
Fortfarande kämpar jag mig fram i tillvaron, men jag ger aldrig upp. Skam den som ger sig. Nu har jag också satt igång med rehab. Sjukgymnasten kommer hem till mig. Det kan ha sina sidor att få en Gubbe på benen igen.
Min son Johan fyllde upp bloggen på ett lysande sätt under min frånvaro. Höll min baby vid liv, så att säga. Det är tack vare honom som bloggen finns kvar i dag. 
Nu har jag åter greppat stafettpinnen. Nu kör vi så det ryker. Full fart, nåja, framåt. 
Det får gå med rullator. 
Lommas första reporter-rullator. 
Inte dåligt, så säg.