Egon, 92 år, Lommas siste stins-tillbaka på perrongen

Lommabon, Egon Jeppsson, hade Lomma Järnvägsstation som arbetsplats från 1941 till den 28 februari 1981. Då stängdes stationen och Egon tog sin stins spade och mössa och gick hem. Under alla dessa år, har han vinkat av tusentals tåg. När minnets kammare öppnar sinar aldrig historierna.
Efter snart 30 år, har stinsen Egon Jeppsson gjort comeback på Lomma Järnvägsstation. Jag tog med mig honom, för att vi skulle få uppleva dåtid och hamnade i en rasande fart i nutid.
-Fantastiskt. Jag kanske kan få lite fotvård, säger han till Marie-Louise Tegnèr, när Egons minneskammare öppnas på vid gavel.(texten fortsätter efter bilden)
Marie-Louise har förvandlat den K-märkta byggnaden från 1886 till hälsokliniken, Lindallén. I stället för biljettförsäljning och hårda träbänkar bjuds det slipning av huden, akupunktur, massage m m, alltså en totalrenovering av din kropp. Där Egon en gång i tiden stökade med godset, kan man i dag ta sig ett kopparbad (!).
Egon Jeppsson trivs i den avslappnade miljön. I stället för en murrig stationsmiljö, är det nu ljust, öppet och gemytligt. (texten fortsätter efter bilden)
Av alla goda historier han levererar sätter sig två:
Den tama stations musen Pelle. En stationskarl slog en dag i början av 1960-talet ihjäl musen. Han drämde den i perrongen. Egon blir fortfarande väldigt upprörd över illdådet.
Under kriget när sprättiga tyska officerare tog en bensträckare på perrongen.
-Då stod här Lommabor och gjorde nazisthälsningen. Höger arm, rakt ut. Det var väldigt obehagligt, berättar han vidare och ryser.
I dag är det 2010. Den vänliga medmänniskan, Egon Jeppsson, 92 år, donerar plötsligt i ett kärleksfullt infall, både stins spaden och mössan till Marie-Louise.
-Oj, vilken gåva. De ska upp på väggen till allmän beskådan, säger hon och ler så där varmt, så den gamla stationsklockan om den funnits kvar, hade behövt ruckats.
-Nu, Calle, behöver vi en god flaska vin. Det var helt fantastiskt att få komma hit, säger Egon och plirar mot mig. Gubben är nämligen full i fan.
Ja, så fick det bli, alltså en god flaska rött.