Bluffmakarna

Här mitt i nätets dopingträsk vid den röda pilen som jag lagt in, sitter en av världens snabbaste män genom tiderna. 

Jamaicanen Asafa Powell viftar med sin guldmedalj. Mitt i träsket!
Mannen är en bluffmakare. 
Flera framgångsrika kvinnliga sprinters i världsklass från den lilla ön i Karibien, har också avslöjats som bluffmakare. 
Världens i år snabbaste man Tyson Gay, USA, är också en bluffmakare. 
Jag blir inte förvånad. 
Tvärtom har jag väntat på att ett dopingavslöjande skulle komma. 
Är supersprintern Usain Bolt nästa bluffmakare som kommer att avslöjas? 
Ja, allt är numera möjligt. Jag tror faktiskt det kan sluta så illa, eller så bra, för alla bluffmakare ska avslöjas.
Basta!
Ingen människa av kött och blod, kan nämligen fara fram som en levande raket utan vara fullproppad med förbjudna medel.
”Det här är ett allvarligt slag mot friidrotten”, kvider friidrottsexperterna som en raspig grammofonskiva som hakat upp sig. 
Vi har nämligen hört det förr. 
Om och om igen. 
Elitidrott på världsnivå är skojarnas tempel.
Cykelsporten har jag lämnat åt sitt dopingträsk.
Är det tid att även lämna friidrotten? 
Nej, absolut inte. 
Jag säger bara SM i friidrott. 
Där tvättar man sig fortfarande med Lux toalettvål som nio av tio filmstjärnor använder. 
Friidrotts-SM avgörs för övrigt i år i Borås den 29 augusti - 1 september. 
Glöm inte tvålen, boys and girls.

Arvet

Hur många är vi inte som drömt om den där okända släktingen i USA som man plötsligt fått ärva halva Chicago av. 
Ett litet brev som bara dimper ner med en maffig rikedom till just dig. 
Klang och jubel. 
Lommatjejen, Marika, numera bosatt i Malmö, fick i går uppleva precis den där märkliga drömmen bli alldeles sann på riktigt. Fast det var inte precis halva Chicago som damp ner i lägenheten. 
Nej, i stället fylldes lägenheten från golv till tak med den ena lådan efter den andra. Tunga som bly var "låddorna" också.

Det visade sig att Marika fått ärva en avliden släktings hela maffiga samling med LP-och EP-skivor , stenkakor från 1930-talet m m från musikens värld. Många av klenoderna är t o m ospelade. 
Frågan är nu, hur Marika ska kunna ta hand om alltsammans på bästa sätt. Och hur de själva ska få plats i lägenheten?
 "Golvet sviktar, men bara lite, tack och lov. Jag får nog börja med att köpa en trattgrammofon, säger Marika och skrattar åt sitt märkliga arv. 
Lycka till, säger jag och följer gärna upp med att berätta om själva innehållet på bloggen. 
Vi andra fortsätter drömma om den där rika släktingen som testamenterar halva Chicago åt oss.
Klan och jubel, var det som sagt var.

Avkylning: Bloggens heta vecka

Mitt i semestertider med berömd nyhetstorka, har bloggen slagit ett märkligt eget rekord. Veckan som gick, publicerade jag sex inlägg på bloggen-från måndag t o m lördag. 
Samtliga inlägg har varit så välbesökta att de hamnat på Tio-i-Topp listan (till höger), över de mest besökta inlägg på bloggen. 
Och då ska ni veta att det finns över 2200 publicerade att välja bland. 
Det har jag aldrig varit med om.  Att samtliga, under en och samma vecka, åkt in på listan
Orsak? 
Förmodligen hettan.

I måndags fyllde bloggen 5 år sedan starten den 8 juli 2008. Det firades med bla en löpsedel med mig själv på som liten vattenkammad gosse. 
I tisdags slog jag till med Lomma Turistbyrå. En vanlig sketen byrå! Efter den nyheten ryckte t o m Sydsvenskan ut och skrev om ”byrån”. 
I onsdags kom en populär rapport från åkanten av Lommabon Tommy. 
Nu flyttar vi blicken en bit ner. 
I torsdags skrev jag om hur Anett i Lomma räddade mina fötter från undergång. När detta skrivs, är Anett med Kramgoa Fötter det mest populära inläggen av alla tusentals på bloggen. Få förunnat. Grattis Anett!
I fredags bläddrade Conny upp Lommas häftigaste tatuering. 
Och så i går, lördag, skrev jag om mitt blod som blivit ett äckligt bomärke på Swedbank Stadion i Malmö. 
Veckan som kommer då? 
Jag får nog svalka av mig med groggis från frysen.
 

Malmö: Swedbank Stadion en snuskig historia!

Den 24 juni spelade MFF en stormatch hemma mot Elfsborg. Matchen hade knappt kommit i gång, när jag mitt i publikhavet på Swedbank Stadion drabbades av kraftig näsblod. 
Blodet sprutade ut från min vänstra näsborre. Jag hade åkt på en av mina otaliga waranblödningar. 
Fast på det mest olämpliga stället som tänkas kan med 15 000 åskådare inne på arenan. 
Tack vare hustrun som var med, kunde jag omedelbart ta mig hem till Lomma och mina hjälpmedel som fanns hemma. På så vis fick jag till slut stopp på blodbadet. Jag slapp akuten, för denna gången.

Jag skrev givetvis om dramat på bloggen. Det var en skakande upplevelse som kunde slutat hur som helst. Jag har inte kommit över det ännu.
Den 27 juni spelade MFF mot Häcken hemma. Min familj fanns på plats på Swedbank Stadion. Samma platser eftersom vi har årskort. 
Något chockade berättade de för mig när de kom hem, att ingen städat bort mitt blod på betonggolvet, där jag satt. 
Snusk.
Vidrigt.
Skäms MFF som äger arenan och ansvara för den obefintliga städningen.

Den 7 juli spelade MFF hemma mot Gefle IF. Jag kände mig fortfarande inte mogen för ett nytt besök på arenan, men min familj fanns i vanlig ordning på sina ordinarie platser. 
Tro det eller ej, men mitt blod fanns fortfarande kvar. Min son tog då bilderna på mitt blodiga visitkort 13 dagar tidigare. Ett viktigt bevismaterial. 
Summa sumarium: MFF:s städning av arenan är obefintlig. Klubben har helt enkelt inte råd att städa arenan efter matcherna. 
 Det är en skandal så god som någon. 
På franska nationaldagen den 14 juli spelar Malmö FF-Åtvidabergs FF på Swedbank Stadion. Finns mitt blod kvar? 
Ja, det återstår att se.
Äckligt, är vad det är.
Vet hut, MFF!
 

Lommas häftigaste tatuering!

En jättetatuering pryder Connys ryggtavla. Konstverket har han fått lida pin för. 
Om man höftar på ett ungefär, ger en snabb ovetenskaplig uträkning motivet ca 9 600 000 nålstick in i huden under 50 timmar. Jag får ryggont bara jag tänker på det. 
Tänk er att gaddas i mer än två dygn? 
”Ja, det tar sin tid. Någon timme i taget. Sedan ska det läka och så på det igen. Det gör väldigt ont”, erkänner han och då är Conny en seg gubbe som inte klagar i första taget, deltidsbrandman i Lommas Räddningskår som han är.
 

Den stora plågan gjordes förra sommaren. Sedan tog det fem månader innan den färdiga tatueringen läkt ut ordentligt. 
Indianmotivet på plats. 
För alltid. 
Det är verkligen en maffig tatuering. Inte precis några små luffarprickar i vecket mellan tummen och pekfinger.
Den väldiga tatueringen är gjort av Tattoo-Nina på Heartbreak i Löddeköpinge (lilla bilden till höger).
Det är inte bara nålsticken som är en plåga. Det svider även i plånboken. 
Funderar du på en liknande tatuering över hela din rygg, får du vara beredd att hosta upp 40-50 000 riksdaler. 
”Men så är jag också väldigt stolt över tatueringen”, fortsätter Conny och pekar på sin senaste baby, gjord denna sommar. 
Ett lejonhuvud. 
Rena rama småpotatisen i sammanhanget. 
GRRRrrr... 
FOTNOT: En tatueringsnål har 3000-3500 nedslag i minuten, lär någon expert räknat ut.

”Min vänstra fot gjuten i betong”

Det här är Anett, medicinsk fotterapeut . Hon driver, ”Kramgoa Fötter”, i Lomma.
Foten hon kramar är minst av allt kramgo. 
Det är min fot. 
I betong. 
Gjuten.
Något liknande har Anett, aldrig sett. Det är därför hon skrattar så gott på bilden. 
En gång i tiden lät jag gjuta av min vänstra fot. Bara på skoj, så där. 
"Min vänstra fot gjuten i betong"
Kunde bli en boktitel. 
Storlek Titanic, om Herrskapet undrar över storleken. 
Jag lever alltså på stor fot. Det kan ha sina sidor. Inte minst att köpa skor. 
Gränsen går alltid vid 45-46. Vilket inte räcker till alls. 
För inte tala om, när man drabbats av en neurologisk sjukdom som sakta men säkert, slår ut ens fossingar. 

Efter flera år med alla möjliga omöjliga medel, för att komma till rätta med mina svårt sjukdomsangripna blad och hud som papper, fick jag i maj förra året kontakt med Anett. 
Förvandlingen av monstren till kramgoa fötter, satte genast in. 
”Det fanns det mesta, från hammartår, liktornar, djupa sprickor, förhårdnader osv”, berättar Anett.
Titta på bilden här ovanför. På bilden till höger ser ni hur det ser ut i dag. En strålande frisk fot. Rent ut av kyssvänlig.
Anett räddade alltså min fötter från den totala undergången. Fast det krävdes och krävs återkommande besök.
Om Anett varit skeppare på Titanic, hade det aldrig blivit en film med Leonardo DiCaprio. För då hade fartyget aldrig gått under med fötter och allt. 
BRÖÖÖL!

Konflikt med fastighetsbolag mörkas!

För några dagar sedan, fick jag några bilder från Tommy. Han skrev: 
”Det har hänt en del ut efter Höje ån på andra sidan. Alltså mitt emot där jag bor. De senaste veckorna har en ny kaj pålats och muddrats.” 
Det lät spännande, tyckte jag. Mitt i semestern är Lomma på väg, att få en ny kaj. Dessutom i anslutning till det historiska Brohusområdet. 
En fin lokal nyhet. 
I går kom så en ny rapport från Tommy som grävt vidare.

Tommy ställde en rak fråga om planerna till projektchef Ingemar Nilsson på tekniska förvaltningen i Lomma kommun som svarade: 
”Arbetet med att anlägga ny kaj och brygga ut med Höje å görs inom exploateringen av Brohusområdet. Kommunen och CA har tyvärr inte lyckats att komma överens vad det gäller vissa bitar angående bryggan och parken innanför. Så snart vi vet hur det blir kommer vi att informera om detta.” 
Det var nästan ett bra svar, men bara nästan. Klart är ett det råder strid om tingens tillstånd. Inte minst den historiska parken. Det blev en löpsedel på det. Frågan är bara vad striden handlar om. 
Det mörkar Ingemar Nilsson. 
Varför?