Men vi börjar med att berätta om att det i dag är premiär för Bloggens sommarvinjett. Borta är förra sommarens hattbild på mig. I stället en segelbåt på väg ut från hamnen i Lomma. DET är nämligen Lomma 2010. Vi seglar mot nya spännande äventyr. Bloggen finns alltid på plats. Även bland sneseglarna. Skepp o´hoj! Annars har det varit årets första kortbyxdag i Lomma. Äntligen har värmen kommit, t o m grävskorporna har plockat shortsen. Jag tror mig aldrig i mitt händelserika liv, varit med om en sådan kall vår som i år. Rent förbannat kallt har det varit. Nu städas och fejas det utefter våra badstränder. Fast ännu så länge är det inget bad för oss badkrukor. I går var det 12 grader i vattnet. Egentligen skulle jag ha varit med och letat efter Harald Blåtands brofästen i Lödde å vid Borgeby slott. Projektet fick ställas in. Dagens brospann över Lödde å, klarade inte av lastbilen, när dykarnas gummibåt skulle lastas av ?! Så kan det gå. Jag fick nöja mig med kortbyxor. Och ny sommarvinjett. Skepp o´hoj! OBS: Längst upp till höger på bloggen kan du rösta. Gör det!
Frågan är om ens New York, London eller Paris, kan visa upp samma koncentrerade skönhetsverksamhet som jag upptäckt i Lomma. På mindre än 100 meter gatstump (Vegagatan/Strandvägen) kan du skaffa dig ett nytt liv. Här finner du precis allt du behöver för att må gott. Följ med på resan. Du börjar hos Ali med lite hälsobringande frukt. Fortsätter till Lady Lounge för vibrationsträning och rumpmassage, se massagemaskin vinjettbild, Barcelona metoden och Petras Hudvård. Intill ligger Topp till Tå som fixar ditt hår, massage och fotvård m m. Du svänger runt hörnan och skaffar dig muskler på ett gym. En bit bort ett solarium. På andra sidan gatan Saloon.nu och så Hudhälsan med ögonmassage m m och så mera fotvård. Inne på Naomi sprang jag på Paweena från Chang Mai i norra Thailand. Hon ger dig äkta thaimassage, oljor, varma lavastenar osv. Behöver du en barnvakt, så du kan koncentrera dig på att bli fin till kropp och själ, fixar KiDSinMiND barnvaktsfrågan. Så där håller det på. Det är faktiskt en alldeles unik koncentration av det mesta och bästa livet har att bjuda, när det gäller avkoppling, njutning, hälsa och bli fin. I Lomma på en knappt 100 meter lång gatstump. Det är absolut alldeles unikt. Hjälper det ändå inte, har du Axelssons Begravningsbyrå på samma gatstump...
I dag är Norge upp och ner. Det är den syttende mai, nasjonaldag. Inte ens OS-guld slår ut den här dagen i vårt broderland som vi älskar att häckla. Lämpligen kan Bloggen då avslöja en storstilad julklapp från Ryssland: ett gammalt vrak, ett ryskt krigsfartyg som strandade på självaste julafton i Söröya, Nordnorge 1994. Ryssarna bogserade Murmansk, från just Murmansk. Det skulle till Bombay, Indien, för att skrotas. Det slutade med att skrothögen slet sig och strandade i Sörverfjorden, Söröya. -Varsågoda, här får ni en julklapp, sa ryssarna till norrmännen och dumpade sitt krigsfartyg. Min granne Peter hemma i Lomma har som jag tidigare skrivit om varit vid Ishavet och fiskat. Han kom hem, inte bara andfådd av all fisk, utan även efter upptäckten av vraket, krigsfartyget Murmansk. Jo, det är Peters bilder ni kan kika på samt lite trick från min sida. Jag forskade vidare i saken och fick fram: I 13 år brydde sig ingen om vraket. 2007 upptäckte man radioaktiva ämnen i krigsfartyget. Mycket talar för att det t o m varit/var/är kärnvapenbestyckat. Vilket, mer eller mindre, bekräftades när myndigheterna drog en slöja över hela härligheten. En varningsskylt sattes upp. Ingen fick närma sig fartyget, varken sjövägen eller från landbacken. Nu ska rosthögen bort. Redan till hösten byggs en torrdocka och en vågbrytare. 2011 ska det farliga ryska krigsfartyget vara nedmonterat. -Radioaktiva ämnen? Det hade jag ingen aning om, säger Peter som bodde granne med den livsfarliga skrothögen under sitt fiskeäventyr. Vad den ryska julklappen kostar att få bort? Närmare 300 miljoner svenska kronor! Norge står för notan. Grattis på nasjonaldagen, Norge.
Jag publicerar Daniels text, för ORDEN han skriver är så viktiga. Och bra. OBS: Glöm inte klicka på texten. Då blir bilden större och ORDEN lättare att läsa.
Vi är nog rätt många svenskar som känner oss förvirrade över thailändarna raseri i dessa dagar. Det går inte en dag utan nya blodiga rapporter från Thailand-leendets land. Rödskjortornas kamp för att få den landsflyktade, Thaksin Shinawatra, tillbaka som landets ledare kan sluta i ett blodigt inbördeskrig. UD avråder oss att resa till Bangkok. Hur kunde det bli så här? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jordkokorna ryker och folk dödas. Raseriet är ofattbart. Thailändarna som vi lärt känna med ett ständigt leende, mjuka, behagliga, vänliga och hjälpsamma? Nu är själva fan lös. Jag minns en gång i mitten av 1990-talet, när vi blivit dubbelbokade på ett lyxhotell i Hua Hin som då var ett litet fiskesamhälle på G. Personalen bugade sig till tåhättorna och visste inte till sig hur de skulle kompensera oss. Det slutade med att vi fick kronprinsen Vajiralongkorns kärleksnästa, högst upp i toppen av det maffiga hotellet. Det var en svit som hette duga. Vi tackade och tog emot. Av bara farten bjöds vi också på en svindlade utfärd till bron över floden Kwai. Det kändes nästan för mycket för en dubbelbokning, men OK. Överallt där jag drog fram möttes jag av svalkande leenden. Någon brottslighet fanns inte. Sa man i alla fall. Det närmaste jag var från att få halsen avskuren, inträffade efter ett besök i en liten rakstuga i bambu. Det var inget illa menat. Jag överlevde rödflammig med plåstrad hals och ansikte. Thailand kallas för det leende landet. Den som satte det på kartan var kompositören Franz Lehár (1870-1948). Han skrev 1929 en opera som hette just så. Jag tycker vi lyssnar på den och försjunker i ett stämningsläge som passar in på dagens situation i Thailand:
Fotnot: Bildmaterialet är egna, hämtade från Big Picture mfl.
Nu plockas måsäggen från våra hustak. Vi boende andas ut från terrorn av häckande, ruvande och hiskiliga måsskri. Jag har skrivit om vårt problemen med häckande fiskmåsar förr. Förra sommaren exploderade det. Vid fyra-tiden varje morgonen i månader utbröt en kakofoni av sällan skådat slag. Min kopmis Björne stod till slut inte ut. Han flydde hem till Stockholm och Söders frisamma nejder. Grannen Kjell har som jag och många andra av de boende levt mitt i farsoten -Det började för fyra år sedan. Fram till dess hade det inte varit något problem, säger han. Måsar ska det finns i havsbandet. Visst, mot det finns inga invändningar. Grejen var den att en dag upptäckte Herr Mås och fru Mås våra taknockar. De var perfekta för bosättning. Ungar föddes och vi boende tyckte det var hur gulligt som helst. Nästa år återvände ungarna som vuxna och byggde ut måssamhället. De blev fler och fler och fler och till slut gick allt åt helvetet. VI STOD INTE UT! -Gör man inget åt problemet, får ni ett helvete, upplyste oss Anticimex, precis som det inte redan var ett helvete. Fråga min kompis Björne. Nu plockas det alltså ägg på takåsarna för glatta livet. Varje vecka klättrar äggjagarna omkring på taken. Vi boende ser fram emot en terrorfri sommar. Tack Anticimex. Fast det finns dom som har värre problem, tex med björnar...
Mina fiskevänner, Peter och Patrik, som vi följt här på bloggen, kom hem i går kväll från Ishavet i Nordnorge. Det är gott så, men det var det inte. 45 kg fångad fisk fastnade i Oslo. Man kan säga att de höll på torska på upploppet. -Tullen i Oslo stoppade fisken, berättar Peter, så häftigt att han nästan skulle behövt gälar att andas med. -Nu har man lovat att den i dag ska komma med flyg till Kastrup. Det är bråttom, annars får vi kasta vår fångst, skrek Peter till mig och for iväg över bron till Danmark. Och detta drama på stora metardagen som infaller just i dag. Förbaskat också. Och det ska ni veta, rutten fisk hade fått Kristi himmelfärdsdag att störta i svordomshavet. Nu ordnade det sig till slut. Den dyrbara fångsten släpptes från den norska tullens fiskegarn. Det är två trötta, men lyckliga sportfiskare som poserar med sin fångst hemma i Lomma. För det blev en riktig äventyrsresan till Ishavet, Söröya, i Nordnorge. Ni ska veta att det ni ser på bilden, har kostat skjortan, både i tid, kraft, pengar och hunger i en svindlade vacker miljö. -Varje pass var på 13-17 timmar. Man fick veva ner agnet till över 200 meters djup, upp och ner. Det var tufft, säger Peter och mågen Patrik instämmer. Givetvis finns det mycket att berätta. Faktiskt helt otroliga historier, men det får vi ta en annan gång. I stället svalkar vi oss med lite jordgubbar. Det kan behövas efter Ishavet. Förresten känns det som Peter och Patrik tagit med sig Ishavet hem till Lomma, rent vädermässigt, alltså. Därför avrundar vi med bilden här nedanför. Den värmer.