Mailet damp ner när höststormen brakade in över Lomma. Avsändaren var från en gammal barndomsvän till mig. Han berättade att hans Storebror gått till de sälla jaktmarkerna, en rekordartad resa. Storebror var flera år äldre än jag, men jag minns honom som en glad och vänlig Storebror. Glimten i ögat. Humorn. Det skulle hinna gå många år innan vi fick kontakt med varandra igen. Det var han som letat upp min mailadress. Via denna förnämliga umgängesform, lärde jag känna honom som en mycket social och godhjärtad person, med den humoristiska glimten väl förpackad i varje mail. Jag visste sedan tidigare att han var en förstklassig folkdansare. Nu berättade han om sin konstnärliga ådra, där han tog väl vara på bygdekulturens hantverksmässiga utsmyckning och formade sina egna föremål med säkert öga. Ja, hans skapande hamnade t o m på museum. En dag började mailen komma sporadiskt, för att till slut helt upphöra. Jag sände iväg små trevare, men inget svar. I veckan kom däremot ett mail från hans Lillebror som jag i barndomen hade ett närmare förhållande till. Nu vet jag bättre. Det började med att Storebror fick en stroke som tog hans syn på höger öga. Han återhämtade sig någorlunda. Jag kan tänka mig att han försökte återuppta sitt framgångsrika skapande. Tiden gick och en dag fick han en besvärlig hosta. Läkaren bedömde det som vanlig förkylning. Feldiagnos, för en lungröntgen visade på proppar i lungorna samt en fläck på höger lunga. Storebror hade fått cancer. Strålbehandlingen slog emellertid ut slemhinnorna i magen samt att matsmältningen slutade att fungera. Nu var god råd dyra. Livstråden tycktes börja klippas av. Då får han en ny stroke som tar synen på det kvarvarande ögat. Nästa steg var att ta cellprover på cancersvulsten. Då får han en hjärtinfarkt på plats i operationssalen. Den planerade operationen avbröts. I stället blev det intensiven och fullt jobb med att häva infarkten, plus allt annat som tillstötte. Kampen för att överleva blev intensiv. Det skulle ta över tio dagar innan Storebror gav upp och verkligen dog-mannen som slog något av rekord i att dö. Från min uppväxt i Astrid Lindgren-land, ska jag alltid minnas ditt leende och goda hjärta. Vila i frid Broder.
I kväll lirar alltså gänget på Globen i Stockholm. Det är sista spelningen i Sverige. Jag såg Cliff Rickard and The Shadow på Malmö Arena i lördags. Det blev stor succé. Gubbarna kan verkligen lira så taket lyfter. Jag såg också att man bytte gitarrer till varje låt. Hank B Marvins gitarrer glänste mest och bäst. Det var inte direkt Lapp-Lisa stuk över denna gitarrinvasion.Det handlar om många miljon i rena pengar. Jag äger för övrigt själv en Lapp-Lisa, köpt för snart 50 år sedan. Den är faktiskt rätt så sönderspelad. Den som inte hört Leif Georg dra av, Water, Water, every way, har missat en points i livets gitarrskola. Han B Marvin får jobba hört för att slå det.När han till slut toppar med sin svarta Fender Stratocaster, fick många i publiken dåndimpen. My God! Eric Claptons exakt lika dan gitarr sålder nämligen på Christies auktion för två år sedan. Prislappen rätt hyfsad: 850 000 dollar. Min gura i dagens skick, går lös på några tior. Riff on! Här kan ni själv titta på auktionen med Eric Claptons gitarrer. Det är helt otroligt: PRESS-STOP-PRESS-STOP-PRESS-STOP Svininfluensan har drabbat Zlatans Barcelona. Sydsvenskan HÄR! Lärar och sexbrott. Svenska Dagbladet HÄR! Mer svin följer: Norge i panik. Muterad svininfluensan Sydsvenskan HÄR! Svenska Dagbladet HÄR! Stor spelhärva avslöjad DN HÄR! Lokala nyheter från Lomma: Sydsvenskan HÄR!
Låt mig förklara vad jag menar med ett klocksyndrom eller clock syndrome som det heter på english. Men först höger eller vänster eller vänster till höger. Jag har uppenbara problem med att skriva rätt vänster eller höger eller höger till vänster som alltid brukar bli fel. Min språkpolis Jürgen i Torsby slog med förödande kraft till i morse. -I bildtexten med bröllopsbilden på Ali och Sarwa har du åter kastat om vänster och höger, dundrade han så sjön Fryken nästan tömdes på allt vatten. Jürgen har naturligtvis helt rätt. Trots jag är medveten om det. När jag skriver vänster och höger, så blir det höger och vänster, alltså åt fel håll. Jag upptäcker det inte trots jag kontrollerar det tusen gånger. Jag har drabbats av klocksyndromet eller clock syndrome som låter fräckare, tycker jag. På TV och radio kan ni höra rutinerade programledare säga fel tid, trots man har en jätteklocka i studion att titta på. -Nu är klockan fem i halv sju, säger han eller hon. I själva verket är klockan fem i halv åtta. Detta kan bli förödande för många människor som ligger i sängen och drar sig på morgonkvisten. De kanske skulle ha varit på jobbet halv åtta. Jag vet, för jag har själv sagt fel tid på morgonen i radion som programledare. Alla som jobbar med radio och TV vet om fällan. Ändå åker de dit, förr eller senare. Det är högst egendomligt. Det är det här jag menar med klocksyndrom. Jag vet att man ska skriva vänster åt vänster och höger åt höger, trots detta så skriver jag likt förbannat fel. Tack Jürgen som själv är en rutinerad murvel med stor erfarenhet av textredigering. Stavfel blir det alltid, men vänster eller höger eller höger till vänster, funkar inte för mig. Nu behöver jag tröst. Agnetha Fältskog får bli min lilla tröstnapp, en liten fin visa att vila in helgen med. Här kommer den:
Lokala Lomma NEWS: Sydsvenskan HÄR! ÖVRIGT: Oprah Winfrey lägger ner sin show. Svenska Dagbladet HÄR! Rösta om svenska hockeylag ska spela i den ryska ligan Sydsvenskan HÄR!
Två bilder av Ali. Den översta bilden står Ali i sin butik, alltid med ett leende. På den understa bilden förhör sig lommbon Kerstin om Alis svikande hälsotillstånd. Ali, 42 år, frukt-och grönsakshandlare i Lomma, måste vara en av byns mest populära personer. Alla vet vem han är, men vem är egentligen Ali. Ali växte upp i Kirkuk, något av Kurdistans huvudstad, men ligger i Irak. Diktatorn Saddam Hussein gjorde vad han kunde för att utplåna den kurdiska befolkningen. Ali växte alltså upp med förföljelse, krig och elände. Varje dag blev till en kamp för att överleva. Hans livlina blev tyger. Ali blev en av stadens tyghandlare. En dag slog kärleken ner. Ali träffade Sarwa och de gifte sig 1993. Snart fick de två små pojkar att ta hand om. Till slut blev situationen ohållbar. Ali beslutade sig i första skedet att rädda sin familj undan från Saddams ondska. Han skickade sin lilla familj till Sverige. Det var år 2000. Ja, sedan invaderade USA Irak och resten är en blodig historia. Ali lyckades ta sig ut från infernot. Han flydde till Sverige och hamnade med sin familj i Rosengård. Imigrationsverket ville sätta Ali på skolbänken. -Nej, svarade Ali. Jag vill jobba. Imigrationsverket blev sura. -Du måste i alla fall först lära dig svenska, sa man. Det gjorde han också, men det blev genom kunderna till den frukt-och grönsakshandel som Ali startade. I mars i år flyttade han med sin familj som utökats med ytterligare en liten son till Lomma. Med följde också Alis älskade fåglar som vi kan höra kvittra bakom kassan i butiken.. Annars började han för ett antal år sedan i Lomma med sin verksamhet på torget. Nu har han fått en rymlig lokal. Det går bra för Ali, men det har varit och är ett slit utan dess like. Ali älskar lommaborna som lär honom svenska. Lommaborna älskar sin Ali. Lyckan är nästan total, om det inte varit för ett jobbigt diskbråck. -Jag väntar på operation i Göteborg, säger han och leendet slocknar, men bara nästan. Vi håller tummarna för Ali.
ÖVRIGA NYHETER: Efter stormen: Svenska Dagbladet HÄR! Sydsvenskan webb-TV HÄR! Jan Guillou anmäler Expressen. Svenska Dagbladet HÄR! Lokalt Lomma. Sydsvenskan HÄR!
OBS! Glöm inte att det är den Internationella Toalettdagen i dag. Kolla in HÄR!
När kvällen övergick i natt, kom den inpiskad av stormens hårda vindar seglande som en jättelik fladdermus in i min Täppa. Valde att slå sig ner och kila in sig i staketet. Frågan är vem det är i Lomma som äger presenningen? Hör av dig till mig om du saknar en presenning som är på rymmen. Den sitter i mitt staket. God natt.
På bilden här ovanför ser man bandmän i Lomma som håller på och river en inglasad balkong som fått ge vika för de tuffa stormvindarna som nu drar in över Lomma. Takpannor virvlar i luften. De inglasade balkongerna håller på ge vika. Därför har hela området spärrats av. Det är alltså med fara för livet om man ger sig ut i bostadsområdet längst Höjeågatan i Lomma. Jag bor mitt i smeten och gav mig ut för att få bilderna. Det var ruskigt värre. Jag har bott i området sedan 1987, men aldrig varit med om något liknande. Insatschefen i Lomma spärrade av infarten till området med sin bil. Bostadshuset intill mitt, ska nu brandmännen inspektera de inglasade balkongerna-bilden längst ner. Lommas båtuppläggningsplats far illa. Fler båtar ska enligt obekräftade källor ha gått i backen. Vännen Leif som bor utefter dammen berättar: -Plötsligt small det till. Vi trodde det värsta inträffade, men huset höll. Det måste ha varit en tromb. Jag själv lyssnar just nu på "tusen vindar" som ryter i min Täppa som vrålhungriga lejon. Det är skakande, rena rama skräckfilmen. Följ stormen på Sydsvenskan HÄR!
RAPPORT från en tuff frontreporter mitt i stormens öga: "Utan att blinka en sekund, men med ett blodtryck som är åt helvetet, hjärtflimmer som lurar 24 timmar om dygnet, konstgjorda höfter, tämligen nysprutad mot svininfluensan, allmänt lytt och halt och canceropererad två gånger m m, kastade jag mig halvdöd ut i verkligheten. Livet som frontreporter säger att man ska göra det, vara på tåspetsarna, i främsta ledet, där kulorna viner om öronen. Därför tog jag mig dubbelvikt ner mot Angelica och hennes grävmaskin vid havet i Lomma. Vindstyrkor upp emot 25 m/s och mer därtill piskade mig nästan gul och blå. Vid ett rytande hav finns inga träd eller skyttegravar att gömma sig i. Det är, om Herrskapet förstår, raka puckar som gäller. Jag snöt mig i näven. Krigsskådeplatsen Centrumbadet i Lomma Grävmaskiner v/s Flygande sanddyner. Uret sen eftermiddag, stormen öste på och gav tidigt skymning, kändes som natt. November månad när den är som jävligast. -Vi håller på att blåsa i havet, skriker Angelica till mig från grävmaskinens hytt-se vinjettbild. Hon får skrika för att nå fram genom stormens öga, stackars flickebarn. Nu gäller det att fly. Men vart fan tar man i rödaste rappet vägen med en grävmaskin? -Jag vet inte, fortsätter Angelica och skrattar åt eländet. Nu hör det till saken, att under dagen fick Lomma kommun sätta in förstärkning i kriget mot sanden, ytterligare en grävmaskin anlände. Visserligen fick de vika ner sig mot stormen, men andra sidan sett. Regnet som öste ner var manna från himlen. Den binder flygsanden, så kanske Lomma kommun till slut går segrande ur striden. Spännande fortsättning följer. Själv drog sig frontreportern hemåt till torra kläder, en Tuborg var gang och en värmande whisky. Livet som frontreporter kräver dessa drycker. Skål (fast först en näve piller). BURRR..." Följ Sydsvenskans stormrapportering HÄR och HÄR!
(copyright bilder och text: callerockback.blogspot.com)
Mailet damp ner när höststormen brakade in över Lomma. Avsändaren var från en gammal barndomsvän till mig. Han berättade att hans Storebror gått till de sälla jaktmarkerna, en rekordartad resa.
Nu vet jag bättre.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
