Nattlig jakt efter Batman i Lomma

När jag var barn, hette Batman Läderlappen, skapad av Bob Kane 1939 (enligt Wikipedia). Det var en mycket märklig fladdermus, som fångade alla bovar i Gotham City. Jag tyckte nog musen var i yvigaste laget.
Ja, så växer man upp. En dag kallas man för vuxen. I Lommabladet läser jag-se vinjettklipp-om att Naturskyddsföreningen i Lomma/Bjärred, sammankallar till spaning efter fladdermöss på torsdagskvällen.
Jag inser efter en vända i hamnen, att jag äger vare sig några friska ben eller förstånd, för att ranta omkring bland sanddyner, buskar och klättra in under takåsar.
Jag vill vara med, eftersom varje höst är det jaktsäsong på bl a älg. Här ska spanas in fridlysta fladdermöss. Det är ungefär vad min jaktinstinkt klarar av.
Frågan är bara hur det ska gå till?
Då slår det mig plötsligt. Fladdermus=Läderlappen=Batman=Mina gömmen.
1989 gavs det första historiska numret av serietidningen Batman ut i Sverige. Jag köpte fyra nummer till mina två söner som då var barn. Jag gav 17 kr och 50 öre (ungefär ca 80 spänn i dag) för varje nummer. Två av tidningarna gick rakt in i mitt hemliga arkiv. Serietidningar som sönerna skulle få som vuxna. De andra två exemplaren fick de själva ta hand om.
Jag gräver i skattgömman som bara Jan Guillou skulle klara av.
BINGO!
Jag finner tidningarna inplastade. Aldrig öppnade. Jack Nicholson som ”The Joker”. Oslagbar som Jokern. Jag studerar de utsökta teckningarna. Och känner doften av biosalongen som säkert visat ”Mannen från vidderna” med Alan Ladd. Handlingen kan vi glömma.
Jag träffas av ljuvliga minnen.
Far, mor och barnen i USA. Den första Batman-filmen. Det skulle dröja länge innan den fick premiär i Sverige.
Vi såg filmen på plats. Äkta vara. Det kändes som vi var på bio i Gotham City.
Jag torkar bort en tår. Ringer min son. Och skickar ut honom på jakt efter fladdermöss i Lomma.
Hur de låter?
pip


Från fladdermöss till en Anka-Anna Anka.
Klicka HÄR!

Morrondoppet-nu med ulster!

Mja, så allvarligt kanske det inte är, att man måste slänga sig i havet klädd i överrock.
Sant är, emellertid, att ivern bland morrondopparna svalnat betydligt.
Sant är också att det i regel är vi Gubbar som viker ner oss först.
Sant blir det då, att damerna absolut är av ett segare virke. Det är väl bara Jan i Staffanstorp som stretar emot.
På vinjettbilden ser ni två av dessa underbart sega kvinnor, nämligen Wivi och Ulla.
Båda har tidigare i sommar trätt fram som BLOGGENS ”badflickor”.
-Jag doppar mig så länge solen skiner, säger Ulla, till höger på bilden.
-Jag kör på in i oktober, fyller Wivi i med och pysslar om ”Lilla Vovven”.
I morse fick damerna badtempen till 14-15 grader. I luften var det 8 grader.
Jag knäppte till runt halsen och fick trösta mig med att vännen Jürgen i Torsby frös inne med 2 grader ute. Det är alltid något att trösta en badkruka med.
Jag gillar dessa sega kvinnor.
Var kommer alla ifrån?


Dagens klo!
Problem med hicka?
Hjälp finner du HÄR!

VARNING: Sträckläsning!

Mannen på bilden till höger heter Peter Øvig Knudsen, dansk och 47 år gammal. Han är journalist och författare.
Den 5 april recenserade jag hans första bok om ”Blekingegadeligan 1.Den danska cellen”.
Ni som missade recensionen kan scrolla ner. Klicka er sedan fram till april i år. Den boken är ett riktigt journalistiskt grävjobb, ett påbörjat mästerverk.
Nu i september kommer del 2 ut, ”Blekingegadeligan 2.Den hårda kärnan”, på samma förlag Karneval.
Här slutför Knudsen sitt stora mästerverk, för det är det. Man får gå tillbaka till Watergate-avslöjandet på 1970-talet för att finna dess like.
Här får vi i detalj följa hela upplägget av den planerade kidnappningen av Jörn Rausing i Lund. Bara detta är en gigantisk rysare.
Här får vi ett närgånget porträtt av den polskfödde juden Shlomo Zabludowicz som räddades från utrotningslägret i Auschwitz
Döende kom Shlomo Zabludowicz till Sverige med Folke Bernadottes vita bussar. Började arbeta på vapenfabriken Tampella i Tammerfors. Och det slutar med att han lär sig sju språk och bygger upp hela Israels vapenindustri. Från grunden! Ja, herre jävlar, säger jag med emfas.
Knudsen kryper under huden och skildrar Danmarks största rånliga någonsin. I detaljer som saknar motstycke. Jag blir nästan på helt utmattad av som Politiken skriver, ”En djävulsk dokumentär”.
Nej, jag har aldrig läst något liknande.
Jag tar av mig hatten för Knudsen.
Vi får en rejäl dos spännande dansk och internationell samtidshistoria som saknar motstycke.
Senare i höst går denna otroliga historia upp som dokumentär på bio. Och även att visas i SVT som är medfinansiär till den aktuella dokumentären.
Skynda er och läs!
Ni kommer ändå inte undan. Överfallet kommer i höst från alla håll med start NU. På bokmässan i Göteborg den 24 september upptrappning. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg klämmer nämligen Knudsen själv på pulsen då.
Ja, sedan är det kört.
Njut av resan.
FOTNOT: Erkänner. Vet inte hur jag ska få till ett dansk Ö. Det ska alltså vara Peter och så det där danska...ursäkta mig. Jag ber så mycket om förlåtelse, Knudsen.
MEN, så ringer Jürgen i Torsby och så lär han mig hur man gör. Nu, Knudsen, är du med ett Ø.
Heja Torsby!

Ett speciellt TACK vill jag rikta till bokförlaget KARNEVAL. Utan er hade jag förmodligen aldrig fått läsa dessa två makalösa böcker.

Ida från Lomma är Sveriges enda tjej som spelar bastuba

Jag har alltid haft en fäbless för bastuba. Jag kan inte förklara varför. Förmodligen är det väl det där taktfasta ljudet som alltid nått längst in i mitt ofta vackert tickande hjärta.
När så Ida Samuelsson, 22 år, hörde av sig till mig och berättade om sitt liv med bastuban, gick jag i däck.
-Jag vet ingen annan tjej i Sverige som spelar bastuba, berättar hon.
Bara en sådan sak räcker länge till en förälskelse.
Ida växte upp i Lomma och gick på Pilängsskolan. Där skulle de flesta börja spela blockflöjt. Ida som var 9 år gammal nobbade flöjten.
-Jag vill lära mig spela bastuba, svarade hon karskt.
Och så fick det bli.
Hon tränade och övade och hamnade till slut i Staffanstorps musikkår som bastubspelare.
För tre år sedan bar det iväg till Växjö för utbildning till kulturledare. Nu söker hon jobb.
Bastuban går emellertid varm i Kronobergarnas musikkår som är fylld med gamla fina traditioner.
Är det då svårt att spela (märk att jag inte skriver lira-respekt) bastuba.
-Ja, det är bastuban som ska driva musiken framåt. Det går inte att sacka efter. Bastuban sköter själva kompet, förklarar Ida Samuelsson för mig.
Sedan är det då själva tyngden. Idas bastuba väger 12 kg och får spännas fast med en sele runt magen och remmar över axlarna.
-Det kan mellan varven bli tungt, säger Ida och skrattar.
Nu går det inte att dra ut hela tuban i sin längd, men skulle man göra det skulle Ida bli väldigt liten.
På söndag klockan 18.00 tycker jag alla i Lomma ska vallfärda till kyrkan i Lomma. Då kommer nämligen Ida Samuelsson dit med sin bastuba. Ja, hela
Kronobergarens musikkår hänger med.
Ingen får missa BLOGGENS egen Ida med bastuban.
Jag försökte finna en kvinna på YouTube som spelade bastuba. Det fanns ingen.
Är Ida Samuelsson från Lomma ensam kvinna i världen som blåser i en bastuba?
Här kommer i vart fall en Gubbe:

KYSSEN! Raskens, fast i verkligheten

Ni som följer BLOGGEN vet redan vad det handlar om:
bloggens alldeles eget kärleksäventyr-KYSSEN.
Sebbe och Elins heta kärleksstory!
Det började i våras när det unga kärleksparet, Sebbe och Elin, tog studenten på Marks Gymnasium i Skene, Västergötland. Där kom första KYSSEN!
Deras kärleksresa gick till Lomma, naturligtvis. I havet ute vid Centrumbadet sa det SMACK igen-kyssen, kära vänner.
KYSSEN!
Märkligt att inte kommunen har hört av sig och vill ha bilden i någon turistbroschyr till nästa sommar. Andra sidan är intresset från politikernas sida att locka turister till Lomma kommun stendött.
Ja, där satt den igen, själva SMACKET, en klassiker.
Johan Rockbäck smög ut i havet och tog den underbara bilden. Anspelningen på den berömda filmen ”Härifrån till evigheten” kunde jag bara inte låta bli att göra.
Sebbe gick bygglinjen och efter studenten fick han jobb som snickarlärling. Inte konstigt, för han är duktigt. Begåvad i hantverket.
Nu har han t o m byggt sitt och Elins första hem. En liten underbar stuga som får mig att tänka på Raskens, Vilhelm Mobergs roman som kom ut 1927. Rasken och Idas torpstuga blev efter TV-serien 1976 väldigt berömd. Det kryllade till slut, ja, ni fattar vad jag menar.
Nästa steg för Sebbe och Elin, blir alltså att fylla den lilla torpstugan med ungar, precis som Rasken och Ida gjorde.
Rappt besked. Mamma Mia!
-Först utbildning, säger Elin som läser till sjuksköterska i Borås och är en härligt grebba som vi säger i Skåne.
-Och jag åker förmodligen på lite byggjobb i Västindien till våren, fyller Sebbe i med.
Där åkte jag på pumpen, fast ändå kanske inte.
I romanens värld, blir Rasken kallad in i kronans kläder. Det hindrade inte honom från att krypa till kojs med Ida i deras lilla torpstuga. Utdragssoffan. I köket. Vi minns.
Bloggrapport följer, var så säker på det.
Vad sitter då inte som en präktig kyss om inte den här ABBA-låten?

BILDEXTRA: Dramatisk marknadsöppning

Det är till att ha varit på en av Västsveriges största marknader i helgen, Skene Marten.
Skene ligger naturskönt i Viskadalen mellan Borås-Varberg. Det här, mitt herrskap, är mitt i hjärtat av knallebygden, alltså knallarnas hemmaplan. Utan tvekan min favoritmarknad.
Jag hade tänkt skriva om lite roliga knallar, men hamnade mitt i ett drama på lördags förmiddagen. En man i 60-års åldern slocknar alldeles intill det läckra korvståndet som är en konservburk.
Vill man vara roligt kan man säga att det blev knall och fall. Nu vill jag inte vara lustig alls. Det är alltid allvarligt med tjutande ambulanser och sjuka eller skadade medmänniskor.
Jag tappade plötsligt tråden. I stället fick jag på nära håll se hur ambulanspersonalen nästan fick stånga sig fram och tillbaka med båren i folkhavet.
Jag hoppas verkligen det gick bra för mannen. Att han överlevde. Jag orkade inte mer utan knallade hem till mina kära släktingar.
Ni kan själva följa dramat genom mitt bildsvep.
PS: Varför ingrep ingen och hjälpte ambulanspersonalen röja väg? En bit bort stod tex hemvärnsmännen med armarna i kors och krängde ärtsoppa. En bit bort bort stod den lokala Röda Korset föreningen och sålde lotter med grytlappar (ungefär) som vinst. Röda Korset är världsmästare i krigssituationer men direkt usla på hemmaplan.
Arrangörerna-Skene IF- bör tillsammans med brandmyndigheterna och polisen se över säkerheten till nästa års Skene Marten.
Basta!





ÖVRIGT:
Jag har visat hänsyn och publicerar inte de värsta bilderna.

(Copyright text o bilder: callerockback.blogspot.com)

Kocken Carlos stökar runt med Sydsvenskan

Här sitter Sydsvenska Dagbladets reporterteam i min Täppa. De är alltså kolleger till mig, fast nu är det omvänt. Jag är offer och manglas utan pardon, alltså precis som jag själv har manglat mängder med människor under mitt olidligt spännande journalistliv.
Dessutom är det inte var dag som man blir dissekerad av två rutinerade och vackra kvinnor.
Lisbeth Westerlund har varit pressfotograf sedan början av 1980-talet. Hon bränner av det ena skottet (ruta, heter det på redaktionsslang) efter det andra, rakt i nyllet på mig. Det gör inte det minsta ont. Det är mycket värre att åka på en rotfyllning hos tandläkaren, jag lovar.
Jessica Ziegerer har också en massiv erfarenhet efter 10 år på Ystad Allehanda. Ni ska veta, att den i särklass bästa journalistskolan är på en lokaltidning. Jessica är alltså trimmad att fixa alla möjliga situationer och uppdrag. På Sydsvenskan har hon varit anställd under ett års tid.
Med sin bakgrund plockar hon sönder mig, bit för bit.
-Vi följer din blogg på tidningen och tyckte det kunde vara intressant, att få berätta om dig för våra läsare, säger hon och ler vackert med stängd mun.
För min egen del är det helt OK, som Frank Sten alltid brukar säga.
Vad vi pratade om får ni läsa om i Sydsvenskan inom de närmsta dagarna. Vi får se, när det gäller tidningslivet, är inget givet.
Det får bli som det blir, när det nu blir.
I gengäld blir både Lisbeth och Jessica bloggade för första gången i sina liv. Min blogg bjuder nämligen på hela världen, men väldigt mycket från hemmaplan som är Lomma.
Redan för ett år sedan skrev jag en ekonomisk analys, där jag tar bankerna i örat. Jag passade också på och hyvla av våra s k ekonomijournalister.
Detta alltså före själva finanskrisen slog igenom i vårt land.
Det har också blivit mycket glyttigheter (barnsligheter på skånska). Vi män blir nämligen aldrig riktigt vuxna. Det är ju så skönt att leva.
Då ingår det också att ni nu får träffa Bloggens egen, ”Den galne kocken”, Carlos.
Därmed bjuds ni på en fläkt av hela spännvidden:
Sydsvenskan står för det seriösa, medan jag bjussar på lite udda lättsamma inslag.
Calle Rockbäcks BLOGG=en diversehandel.


(Copyright text och bilder Calle Rockbäcks BLOGG)
PS. Utom Sydsvenskan, som får ta vad man behöver-måste smöra.DS.