En vecka kvar. Vilken partiledare är mest begåvad?

En kurs i information skulle inte skada!

Men först ett läsarmejl:

"Starkt jobbat denna morron!

Jag har nu avnjutit ditt skakande vittnesmål för tv och läst rapporteringen på bloggen; väl i framkant måste jag säga och jag vill komplettera din sågning av slöa medier med att ge även Sydsvenskan rött kort. Dom satsar ändå på sin hemsida och är störst i regionen - men där var stendött bortåt en timme efter skalvet, då Bladet sedan länge fått ut en hyfsad story. (Expressen /KvP är så usla på nätet att dom inte är värda att nämna.) Fast jag tror jag var först av alla med min kommentar på Facebook ca två minuter efter skalvet : )

/Tobias"

Tack, tack Tobias. Nu kör vi igen, alltså:

Det har varit några hårda dagar. Det började med att den tyska julmarknaden fick min livrem att explodera. I måndags fortsatte det med en vild jakt på julgodiset som försvann i de skånska tassemarkerna.

Och i morse väcktes man av jordbävning: ett rejält skalv som fick huset att skaka och garderobsdörren att slå som för vinden.

-Jag trodde det var du som ramlade ur sängen och in i garderoben, sa kära hustrun.

Dagen följdes sedan av röda regntunga skyar förmedlade av heltäckta män på mitt tak. Föreningens styrelse hade nämligen kommit på den föga begåvade idén, att områdets tak skulle städas med högtrycksspruta mitt i julruschen. Folk har pyntat sina täppor, julputsat sina fönster m m. Då bestämmer sig styrelsen för att julstäda taken. Inte nog med det. Vi som bor i föreningen får inget veta förrän dessa rymdvarelser står med sprutan i högsta hugg på våra tak. Räkna med att det blir skitigt. Mina grannar helt förtvivlade.

Jag sätter mig då ner och författar en skrivelse till styrelsen och dess ordförande. Jag ställer raka frågor, bla om varför man inte informerat oss boende om en stridsåtgärd i jultid. Något svar har jag naturligtvis inte fått. I stället kom det ut en lapp från sprutföretaget i går kväll, att i dag på morgonen skulle just vårt tak städas.

I mörkret sprang jag och mina grannar som skållade råttor, med nödtorftiga plastbitar för att täcka över och rädda vad som räddas kunde.

Styrelsen kan räkna med både varma och hårda manschetter vid årsmötet i april. Jag längtar tillbaka till den tyska julmarknaden.

Jordskalv-Jordbävning!

Jordbävning!
För andra gången i mitt liv väcktes jag av en jordbävning. Den första gången var 1976, då jag bodde i Skultorp utanför Skövde. Den gången, om jag minns rätt, mättes skalvet upp till ca 3 på Richtersskalan. Det räckte för ge huset en spricka.
Morgonens skalv över Skåne, Blekinge, delar av Halland och Småland samt delar av östra Danmark mättes till 4,7.
Sydnytt ringde och intervjuade mig. Och kl 8.43 vaknade SVT:s rikssändning. Då hade TV4 kört hårt sedan efter sju. Det är för dåligt. Rött kort till SVT!
Stockholm styr SVT! Tänk om det varit Stockholm som drabbats av jordbävning i morse? Då skulle ni fått se på gnistor i SVT.

JORDBÄVNING VÄCKTE OSS I MORSE!

Det var riktigt otäckt. Plötsligt skakade huset. Vi vaknade. Grannarna vaknade. Nu vet vi att hela Skåne och delar av Blekinge vaknade av ett jordskalv ca kl 6.15 i morse.
Jag rusade ut ur huset och kollade men såg inget. Jag mötte oroliga grannar i morgonrockar. Vad händer? Lomma fanns i alla fall kvar.
TV4 bäst nu på morgonen med uppgifter. Och först ute. Många oroliga människor ringde. Det var tydligen ett jordskalv, ett stort skalv 4,5-5 på den där berömda Richterskalan i Uppsala. Nu får jag följa nyhetsförmedlingen.

Så kan en tysk JULMARKNAD också sluta:

Det här är egentligen läsning för folk som bor norr om Skåne. Vid den här tiden på året vallfärdar nämligen skåningarna till de tyska julmarknaderna. Vi är många som vet hur det går till. Och kan sluta i värsta fall.

Varje helg i adventstider rullar en armada med bussar söder ut till Bremen, Lübeck, Celle osv. I Tyskland förvandlas bussarna till rullande systembolag med billigt vin, sprit och öl. Julstämningen blir, så att säga, toppad.

Mardrömmen infinner sig vid hemkomsten. Då är alla trötta till sammanbrottets rand av den tyska julmarknadens alla fröjder. Nu ska bussarna också tömmas på 1000-tals lådor med sprit och vin och flak med öl. Det är nu som den polska riksdagen börjar.

Alla river och sliter och letar efter sina namnade kartonger och flak. Oftast slutar det lyckligt. I bland går det åt helvete. Det gjorde det för vännen Rolf som fann sig blåst på en kartong med julgodis. Jag fick torka tårar med en veke som livrem.

Julfriden krossad. En svensk som blir av med en låda julsprit behöver både dropp och sjukhusvård. Jag fortsatte trösta så gott jag kunde.

Dagen efter gick larmet. Rolfs låda med julgodis hade poppat upp i den skånska urskogen. Nu startade en vildsint jakt. Rolf och jag slank både hit och dit genom det dimmiga landskapet. Jag försökte lätta upp stämningen med sångstrofen ”Hej Tomtegubbar...”. Det gick inget vidare. Koncentrationen total. En vingklippt törstig svensk är icke att leka med

Hur det slutade? Lyckligt. Glada miner. Skratt. Det etablerade reseföretaget Tjörnarpsbuss finns men ändå inte. Däremot var Mathilda livs levande. Hon hade hittat lådan. Egentligen borde hon fått marsipanen och nougaten som låg i låddan...

Hur den tyska julmarknaden var? Vi tar det en annan jul.

Rockbäcks unika transport genom Tyskland!

I dag kom herr Rockbäck hem till Lomma med en veke som livrem. Jo, ni läste rätt. En veke, ni vet en sådan där liten märkligt bit man tänder stearinljus med. Det är till att ha varit på julmarknad i Tyskland.

Det slutade med att livremmen exploderade när vi besökte en stearinljusfabrik. Rätt vad det var briserade hela remmen med en mindre knall.

-KLING-KLONG, sa det när själva mekanismen landade i bitar på golvplattorna.

Det var inte direkt det bjällerklang man förväntat sig. I stället var det byxorna som reagerade först och genast ville lämna herr Rockbäck. Nu var faktiskt goda råd dyra.

Herr Stearinmästaren larmades. Något förläget drog sig paret tillbaka till de bakre regionerna.

I stället för berätta och visa den rent konstnärliga hanteringen av stearinljustillverkningen tog sig mäster tid med herr Rockbäcks numera säckiga byxor.

-Det får bli veken, sa han, fast på tyska, mätte och klippte av en lämplig längd.

-Dyrt, dyrt, sa mäster vidare på tyska om vektråden och skakade på huvudet.

Till slut satt byxorna någorlunda uppe. Resesällskapets skrattade gott åt mannen som blev först i världen med att transporteras genom halva Tyskland med en veke runt midjan. Av någon anledning skrattade damerna värst.

Själva julmarknaden? Det får vi ta en annan gång.

Glädjebeskedet-en tidig JULKLAPP!

Sent i kväll kom glädjebeskedet: Lilla Vovvens cancer helt borta.
Det var veterinär Kerstin Svensson på Prima Liv i Löddeköpinge som ringde:
-Provsvaren visade att cancern var godartad! Allt är borta!
Löd hennes glada besked. Vi jublade. Lilla Vovven vovvade. Det är åter strålande tider. Vi vovvade till slut ikapp!
Det var den 24 november som Kerstin Svensson opererade Lilla Vovven för juvercancer. Två rejäla snitt skars upp på undersidan. Tumörkulorna plockades ut.
Efteråt var Lilla Vovven rejält tagen. Fast det värsta var nog att hon tvingades leva med både barnbarnens babykläder och mellan varven med en tratt över huvudet. Fy tusan vad hon hatade babykläderna. Tratten fick väl gå, men babykläder på en gammal fröken blev för mycket. Det var förnedrande, rena mobbingen från matte och husses sida.
För att inte slicka på såren var hon helt enkelt tvungen att bära pinan. Nu är det över.
Däremot borrade cancern ett hål i husses redan magra börs. Slutsumma: 3054 svenska Kalle Anka-pengar.
Andra sidan utan försäkring hade det kostat mer än det dubbla.
En sådan här dag är det skit samma. Huvudsaken är att Lilla Vovven mår bra igen. Och det gör hon.
Nu går vi in i depå några dagar och slickar våra sår. Julklapp? Den har vi redan fått.