I går satte
ögonläkaren/kirurgen Jonas Blohmé med ett glatt humör definitivt
punkt för min dystra cancerresa. Trollade som en annan Joe Labero
med kirurgkniven, sax, nål och tråd. Si på fan. Jonas hade skapat
en ny ögonvrå.
Den tidigare hade tumören tuggat i sig.
Inte nog
med det.
Det blev delvis ett nytt ögonlock.
Även detta hade tumören
börjat sätta i sig. Trolleri i all stillhet med befintligt
material.
Fråga mig inte hur det gick till.
”Jag behövde aldrig
ta till glabella,” sa Jonas till mig, och jag tänkte på min
ungdoms spanska heta nätter med yster flamencodans.
Fast hela den
här operationshistorien började i tisdags. På Ögonkliniken,
Universitetssjukhuset i Lund, mötte en förtjusande vacker och
omtänksam kvinna upp. Ögonläkaren/kirurgen Linda Thorisdottir upp
med slipade kirurgknivar. Det var Linda från sagornas ö Island som
skulle operera bort själva tumören. Det skulle vissa sig inte bli
helt enkel.
Den trodde sig vila tryggt i min f d ögonvrå.
Stretade
emot.
Hade däremot inte räknat med Lindas hemliga vapen: stormannen
Snorre Sturlassons Eddan. En krönika över kungar från äldsta tid
till år 1177 (samma nummer som Vårdguiden. Märkligt).
Nåväl.
Allt slutade lyckligt.
Linda avgränsar tumören med 3 mm marginal
och satte kniven i markerat snitt. Klippte av tumören. Står att
läsa i operationsberättelsen.
Och
i går skapade kollegan Jonas trollerikonster med ca 15 stygn och gedigen erfarenhet.
Och som sagt var ett gott humör.
Två härliga patientläkare och duktiga kirurger. Ingen vanlig kombo, precis.
Tack
mina hjältar!
Bilder här nedanför.
Först efter operationen i
tisdags med bandage. Sista bilden efter Jonas rekonstruktion.
Simsalabim!
FOTNOT: Glabella är bekymmersrynkan
mellan ögonbrynen.
1 kommentar:
Tänk vilka underverk som våra läkare kan göra. Snart kan du ut och åka scooter igen Calle.
Skicka en kommentar