Så är vi åter där igen.
I Knutby.
På bilden
här ovanför till vänster verklighetens Kristi brud Åsa Waldau.
Till höger seriens huvudperson Kristi brud, spelad av Aliette
Opheim.
En enastående rollprestation.
Själv vandrar mina tankar tillbaka till hur jag själv hamnade i
smeten.
Efter mordet 2004 fortsatte halleluja livet i Knutby. Kristi
brud (Åsa Waldau) valsade runt i alla tänkbara TV-program. Kvinnan
hade talets gåva.
Min journalistiska nyfikenhet väcktes. Frågan
var bara hur jag skulle ta mig in i sekten.
Mitt eget knep kom väl
till pass. Jag skulle ta mig in i Knutby bakvägen. Lämnade
dramats huvudpersoner åt sitt öde. Började leta efter en person
som ingen skrev om, men som kunde och visste allt.
Det var inte helt
lätt.
Jag satt med Lomma som bas och kartlade pingstvännerna i
Knutby. Gick natruligtvis vilse många gånger.
En dag fick jag napp som var värt testa.
Åsa Waldaus pappa.
Pappan
som också fick sin andra dotter mördat av barnflickan. Pappan helt okänd.
Ingen brydde sig om den gamle busschauffören som börjat bygga en
trävilla i Knutby.
Trots det är många år sedan, minns jag vårt
första telefonsamtal. Det blev kort.
Han var inte intresserad prata
med en nyfiken journalist. Nu gällde det att inte ge upp.
Jag ringde igen och igen och antog tonen
av en djupt religiös person.
Pappan svalde betet.
Började berätta.
Det slutade med
att vi blev nästan goda vänner.
En vacker vårdag dök pappan med en av
Knutbypastorerna upp i vårt hem i Lomma. Vi bjöd på
skaldjurslandgång från Fiskboden.
Mycket uppskattat.
Kristi brud
hörde av sig och bjöd upp mig till Knutby. Jag skulle mottas av
församlingen och Herrens jubelkör.
Nej, jag åkte aldrig dit.
Hälsan satte stopp.
Tyvärr kan jag tycka idag.
I stället
skickade Kristi brud mig både ett hjärta och en julklapp.
Tänk som
det kan sluta.
Se TV-serien.
Den är riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar