Knutby TV-serie-så tog jag mig in i sekten

 

Så är vi åter där igen. 

I Knutby. 

På bilden här ovanför till vänster verklighetens Kristi brud Åsa Waldau. 

Till höger seriens huvudperson Kristi brud, spelad av Aliette Opheim. 

En enastående rollprestation.

Själv vandrar mina tankar tillbaka till hur jag själv hamnade i smeten. 

Efter mordet 2004 fortsatte halleluja livet i Knutby. Kristi brud (Åsa Waldau) valsade runt i alla tänkbara TV-program. Kvinnan hade talets gåva. 

Min journalistiska nyfikenhet väcktes. Frågan var bara hur jag skulle ta mig in i sekten. 

Mitt eget knep kom väl till pass. Jag skulle ta mig in i Knutby bakvägen. Lämnade dramats huvudpersoner åt sitt öde. Började leta efter en person som ingen skrev om, men som kunde och visste allt. 

Det var inte helt lätt. 

Jag satt med Lomma som bas och kartlade pingstvännerna i Knutby. Gick natruligtvis vilse många gånger.

En dag fick jag napp som var värt testa. 

Åsa Waldaus pappa. 

Pappan som också fick sin andra dotter mördat av barnflickan. Pappan helt okänd. 

Ingen brydde sig om den gamle busschauffören som börjat bygga en trävilla i Knutby. 

Trots det är många år sedan, minns jag vårt första telefonsamtal. Det blev kort. 

Han var inte intresserad prata med en nyfiken journalist. Nu gällde det att inte ge upp. 

Jag ringde igen och igen och antog tonen av en djupt religiös person. 

Pappan svalde betet. 

Började berätta.

Det slutade med att vi blev nästan goda vänner. 

En vacker vårdag dök pappan med en av Knutbypastorerna upp i vårt hem i Lomma. Vi bjöd på skaldjurslandgång från Fiskboden. 

Mycket uppskattat. 

Kristi brud hörde av sig och bjöd upp mig till Knutby. Jag skulle mottas av församlingen och Herrens jubelkör. 

Nej, jag åkte aldrig dit. 

Hälsan satte stopp. 

Tyvärr kan jag tycka idag. 

I stället skickade Kristi brud mig både ett hjärta och en julklapp. 

Tänk som det kan sluta. 

Se TV-serien. 

Den är riktigt bra.

 

Punktering inför årets sista match med MFF

Ja, precis så upplever jag det. 
Det är som jag fått punktering inför årets sista match med MFF, i bortamöte mot FC Köpenhamn på Parken i kväll. 
Det kändes som säsongen tog slut i årets sista hemmamatch mot Dynamo Kiev. Markus Rosenbergs förtrollande avsked, hör hemma i sagans värld. Kommer knappast att upprepas. Redan där punkterades årets fotbollssäsong. 
Det är liksom över för i år. 
I går-onsdag-kom också Expressen med nyheten, om att MFF:s tränare, Rösler, köps ut inför säsongen 2020. 
Känslan av pyspunka infann sig som en pisksnärt. Det var inte alls kul längre. Trots jag inte var direkt överraskad. 
Då spädde morgonens nyheter på med nya attentat mot Zlatans staty. 
Nog nu! 
Samtidigt skänker jag en tanke över, att det är skönt att allsvenskan är slut. TV4, cmore med flera kanaler nedsläckta. 
Tomt i rutan. 
Det är här jag häckat under hela den allsvenska säsongen. 
Tänk tanken, ja, ni förstår vad jag menar. 
Snacka om punktering.