När jag i förmiddags
passerar förbi Centrumbadet i Lomma, ser jag en mörk figur
(inringad) ute i vattnet. Inte ens kråkan som är på väg knalla ut
ur bild visar något större intresse. Badsäsongen är slut sedan
några månader. Därför blev jag nyfiken.
För visst är det en
människa som sakta rör sig framåt i det kylslagna vattnet. Verkar
som han-jo, det är en mansperson-letar efter något.
Jag intar en
betydligt bättre position. Kommer helt enkelt närmare mannen som är
iförd en torrdräkt. Hörlurar på huvudet.
En märklig
intervjusituation tar sin början.
”Vad gör du?”
Skriker jag, så det
hörs till Danmark.
”Letar efter smycken,”
Vrålar mannen till
svar.
Jag förstår att han kör med en vattendetektor över
sandbotten. ”Hittar du några smycken?”
”Nej, här är helt
dött,” svarar mannen något uppgivet.
Det visar sig, att jag för
första gången i mitt liv sprungit på en livs levande
smyckesletare. Bytet är badande som i somras tappat sina smycken i plurret.
”Brukar du hitta några smycken?”
Ja, vad ska man fråga en
smyckesletare om. Nu börjar jag dessutom bli hes.
”Oja. Inget
ovanligt alls.”
Nu är mannen också hes.
Jag känner väl till
bärnstensletare nere i Falsterbo, men smyckesletare!?
Aldrig hört
talas om.
Mannen med den minst sagt udda hobbyn, heter för övrig
Rickard och är från Malmö.
Om nu någon undrar.
Skattletaren som går till botten med saker och ting.
Bättre lycka nästa gång, säger vi
väl då.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar