Tre glada gossar på en
över 50 år gammal murrig bild: cigaretter, maffiga polisonger,
gärna en grogg samt vilda, galna, heta journalistiska uppslag.
Det
var så vårt journalistliv startade.
På Lerums Tidning utanför
Göteborg.
En liten men naggande god lokaltidning. Upplagan några
tusen exemplar.
Tillbaka till den murriga bilden.
Längst fram
chefredaktören, Lars 25 år, sedan jag 22 år och Björne 21 år.
Tidningens fjärde reporter, Jürgen, i samma åldersspann tog
bilden.
Det var på den tiden lokaljournalistiken var viktig. Alla
tidningar hade sina lokala journalister med egen små redaktioner på
orten.
Vi lärde snabbt känna befolkningen i byn.
En pittoresk
redaktion alldeles intill Säveån som slingrar sig genom Lerum.
Vi
unga gossar hade vansinnig roligt.
Skratten ekade.
Tokigheterna
otaliga.
Fanns inga nyheter, så skapade vi nyheter.
Vissa episoder kan jag fortfarande inte berätta om. Över
50 år senare är de icke rumsrena.
Jag tittar på bilden och fylls
med kärlek:
Jürgen som tog bilden förlorade sina ben och dog 2011,
Lars blev sedan strömmingsfiskare i Stockholms skärgård och dog
2015, Björne en gång i tiden en lysande journalist. Numera
inslagen i ett alzheimerpaket. Lever men är helt borta.
Så jag
själv.
Hackar mig fram.
Skriver min blogg.
Längtar efter mina sköna
kamrater som inte finns med mig längre.
Det finns inte heller
lokaljournalistiken.
Ack du kära minne.
Vårda mig ömt.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar