Memoarflik: Lokaljournalistiken dog med oss

Tre glada gossar på en över 50 år gammal murrig bild: cigaretter, maffiga polisonger, gärna en grogg samt vilda, galna, heta journalistiska uppslag. 

Det var så vårt journalistliv startade. 

På Lerums Tidning utanför Göteborg. 

En liten men naggande god lokaltidning. Upplagan några tusen exemplar. 

Tillbaka till den murriga bilden. 

Längst fram chefredaktören, Lars 25 år, sedan jag 22 år och Björne 21 år. Tidningens fjärde reporter, Jürgen, i samma åldersspann tog bilden. 

Det var på den tiden lokaljournalistiken var viktig. Alla tidningar hade sina lokala journalister med egen små redaktioner på orten. 

Vi lärde snabbt känna befolkningen i byn. 

En pittoresk redaktion alldeles intill Säveån som slingrar sig genom Lerum. 

Vi unga gossar hade vansinnig roligt. 

Skratten ekade. 

Tokigheterna otaliga. 

Fanns inga nyheter, så skapade vi nyheter.

Vissa episoder kan jag fortfarande inte berätta om. Över 50 år senare är de icke rumsrena. 

Jag tittar på bilden och fylls med kärlek: 

Jürgen som tog bilden förlorade sina ben och dog 2011, Lars blev sedan strömmingsfiskare i Stockholms skärgård och dog 2015, Björne en gång i tiden en lysande journalist. Numera inslagen i ett alzheimerpaket. Lever men är helt borta. 

Så jag själv. 

Hackar mig fram. 

Skriver min blogg. 

Längtar efter mina sköna kamrater som inte finns med mig längre. 

Det finns inte heller lokaljournalistiken. 

Ack du kära minne. 

Vårda mig ömt.