Lomma analys: Veckans roligaste bild-Kristerssons regering

 

Jag blir inte förvånad om bilden av regeringen dyker upp i kvällens satirprogram, Svenska nyheter, med Kristoffer Ahonen Appelquist som programledare. (klicka på bilden, så blir den större)

Fredrik Sandbergs bild i veckans Fokus har allt och lite till som får oss dra på smilbanden. 

Kolla in hur inklämd statsminister Ulf Kristersson(M) är på bilden här ovanför. 

Riktigt kämpar för bli synlig. 

Till vänster om honom, Ebba Busch(KD), som lyser av självbelåtenhet med ett leende från öra till öra. 

Och så då till höger om Ulf Kristersson(M) jätten, Johan Pehrson(L). 

Snacka om ta plats. 

Här kommer jag, hela förbannade arbetsmarknaden som arbetsmarknadsminister, liksom. 

Nedanför Kristersson står kulturminister, Parisa Liljestrand(M). Hon ser ut som ett litet vilsekommet barn. Når endast en bit norr över jätten Pehrsons navel. 

Flådigaste kavajen som lyser har äldre-och socialförsäkringsministern, Anna Tenje(M), i partifärgen blått. Längst ut till vänster på kanten, har ett annat barn tagit plats, försvarsminister Pål Jonson. 

Generalerna kommer nog behandla honom som en pojkscout. Om vi sedan förflyttar oss ut till höger finner vi migrationsminister, Maria Malmer Stenergard(M) i röd kavaj och en skotskrutig kjol. 

Några invandrare från Skottland har vi knappast. Vi har avsevärt fler från våra nordiska grannländer. Fast kjolen kanske är en signal om hårdare tag mot invandringen i framtiden. Lommas oppositionsråd, Per Bengtsson(S), blir i alla fall glad över den röda kavajen. 

Så där kan man hålla på. 

Håll med om att det är en kul bild som kan locka fram ett och annat skratt. I topp statsminister Ulf Kristerssons inklämda placering bredvid jätten Johan Pehrson. 

Oslagbar. 

Han verkade vara glad ändå. 

Tur är väl det.

 

Memoarflik: Lokaljournalistiken dog med oss

Tre glada gossar på en över 50 år gammal murrig bild: cigaretter, maffiga polisonger, gärna en grogg samt vilda, galna, heta journalistiska uppslag. 

Det var så vårt journalistliv startade. 

På Lerums Tidning utanför Göteborg. 

En liten men naggande god lokaltidning. Upplagan några tusen exemplar. 

Tillbaka till den murriga bilden. 

Längst fram chefredaktören, Lars 25 år, sedan jag 22 år och Björne 21 år. Tidningens fjärde reporter, Jürgen, i samma åldersspann tog bilden. 

Det var på den tiden lokaljournalistiken var viktig. Alla tidningar hade sina lokala journalister med egen små redaktioner på orten. 

Vi lärde snabbt känna befolkningen i byn. 

En pittoresk redaktion alldeles intill Säveån som slingrar sig genom Lerum. 

Vi unga gossar hade vansinnig roligt. 

Skratten ekade. 

Tokigheterna otaliga. 

Fanns inga nyheter, så skapade vi nyheter.

Vissa episoder kan jag fortfarande inte berätta om. Över 50 år senare är de icke rumsrena. 

Jag tittar på bilden och fylls med kärlek: 

Jürgen som tog bilden förlorade sina ben och dog 2011, Lars blev sedan strömmingsfiskare i Stockholms skärgård och dog 2015, Björne en gång i tiden en lysande journalist. Numera inslagen i ett alzheimerpaket. Lever men är helt borta. 

Så jag själv. 

Hackar mig fram. 

Skriver min blogg. 

Längtar efter mina sköna kamrater som inte finns med mig längre. 

Det finns inte heller lokaljournalistiken. 

Ack du kära minne. 

Vårda mig ömt.

 

 

Saga från verkligheten-en kvinnas flykt över sommarängen i Lomma

Titta noga på den här bilden från Lomma. 
Visst kan ni fånga livet i det märkliga trädet, som graciöst lätt bakåtlutad tar sig fram över ängen. 
En kvinna på flykt med plymer i hatten, iförd en krinolinkjol från modeåret 1860. Med lite fantasi, kan vi också föreställa oss händer och armar som sträcks ut för balansens skull. 
"Hjälp mig någon," tycks kvinnan skria. 
Jag stannade länge, och tittade på den märkliga flykten över ängen med Slättängsdammen bakom buskaget. 
Undrade givetvis vad som jagade den förskrämda kvinnan. Det enda som jag kunde höra men inte se, var grodsång och fågelkvitter. 
Inget vara rädd för. 
Det måste varit något annat. 
Jag tog bilden av kvinnan: en blodbok på vild flykt över en sommaräng i Lomma. Visst är livet fantastiskt.

Äntligen! Hösttröttheten på bild

Så här ser den alltså ut på bild-hösttröttheten. 
Ni vet, det där gråa trista som ingen inom landets gränser kan undvika. 
I dag står vi i Lomma mitt i eländet. Oktober har plötsligt blivit november. 
En rysare. Som får mig att tänka på ”Baskervilles hund”. 
Grannen mitt över tände lampan till Melodikrysset om det varit lördag. 
Vissa har det kärvare än andra. Ja, vissa får det t o m så kärvt, så de få söka vård för sitt arma liv som går i dis och dimma. 
För min egen del kan det räcka med att se hur fritidsbåtarna i Lomma börjar plockas upp för vinterförvaring och omåttligt trist översyn. 
Nu är det så här. Jag har aldrig sett hösttröttheten på bild. Trots 44 år i journalistbranschen, har jag aldrig upplevt någon hurtig fotograf som fångat hösttröttheten i bild. Fångas hösten på bild, blir det alltid röda och gula löv. 
Jag fick för mig att göra något åt denna bristvara inom journalistiken. 
Poeten Goethe hojtade på sin dödsbädd om mera ljus. Det kan vi glömma i dessa tider med allt mer dis och dimma. 
Här nedanför ser ni bilder på när jag förvandlas till hösttrötthet. Och slocknar. Bit för bit.
”Det är inget nytt”, säger mina grannar som mest av alla sett mig släckas ner. 
Gråare än så här blir inte dagen.