Det var väl inte så
jag tänkt mig, Den osannolika mördaren. Handlar om den fiktiva
Palmemördaren Skandiamannen. Spelas av Robert Gustafsson som är en
utmärkt skådespelare.
I serien påminner Robert mer om Bullens
pilsnerkorv än om en mordlysten tragisk figur.
Sminket, mina vänner,
påbyggnaden av Roberts ansikte stör mig. Det är något som inte
stämmer.
När jag inte hämtat mig, dyker Hans Holmér upp i Mikael
Persbrandt skepnad.
Jag försöker hämta
mig från pilsnerkorven, men kan inte. Även Persbrandt som
länspolismästaren ser inte klok ut. Det stör mig något ofantligt.
Hade faktiskt varit bättre om dessa två stjärnor fått behålla
sina ansikten.
Hualigen.
Hur är då serien i fem avsnitt?
Mina förväntningar
stora.
Första och andra avsnittet är jag mest fascinerad av
Gustafssons och Persbrandts maskeringar.
Tredje avsnittet börjar det
dra i mina ögon, för somna i fjärde avsnittet.
Nummer fem skiter
jag i.
Har fått nog.
Orkar inte längre.
Trist men sant.
Tempot dessutom lusigt.
Rörigt som hela Palmeutredningen.
Nej, det här var ingen hit.
Bullens pilsnerkorv är både bättre och godare.
Serien på Netflix har jag precis mördat
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar