Jag körde runt i byn
under förmiddagen. Träffade under regelrätt avstånd Lommabor i
den råkalla kylan. Samtalsämnet givet.
Vaccinet.
Alla går i väntans
tider på sprutan.
”Sedan blir det kramkalas, Calle,” sa Sigbritt
och log gott mot mig.
På Centrumtorget dök Lena upp.
”Kramkalas.
Tänk att åter få krama barnbarnen.”
Det verkade på alla som det
fanns bara en sak i huvudet-kramkalas.
”Ja, jag ska då ordna med
ett hejdundrande kramkalas."
Sara såg drömmande ut.
”Vi har inte
kramats på snart ett år.”
Männen jag mötte lite mer kärva i
tonen.
”Kramkalas? Lite kramar då.”
Det verkar banne mig som om
det kommer bryta ut hysteriska kramkalas över hela landet, när alla
blivit vaccinerade. När det nu blir står däremot skrivit i
stjärnorna.
Denna veckan skulle 85-plus vaccineras. Min rundtur i
byn avrundades på Lomma Vårdcentral för provtagning. Inget
märkvärdigt. Rena rama rutinen.
Det märkvärdiga var att där
fanns fortfarande inget vaccin att tillgå. Utan vaccin kan alltså
inte 85-plus vaccineras som det var planerat.
Havererat redan i
starten för oss övriga pensionärer?
Med andra ord.
Utan vaccin
inga kramkalas i Lomma och Svea Rike i övrigt. Jag åkte hem och kramade sopkvasten.
Fy för
den lede.
1 kommentar:
I understand you Calle, I really do. We stay home for incompetent politicians ... and each other.
Skicka en kommentar