Jag blir skogstokig-vaccinsoppan ingen blir klok på

 

Precis så är det. 

Ska det aldrig ta slut-vaccinsoppan ingen blir klok på. Jag har skrivit en hel radda inlägg på bloggen om soppan. I snart tre månader. 

I morse väcktes jag av en tryfferad vaccintrumpet. I TV-rutan satt en digitaliserad Anders Tegnell och skötte trumpeten över Astra Zenecas coronavaccin: 

”Det är en form av blödningsbiverkan. Man tappar blodplättarna, så att man blir mer lättblödande. Men man kan också få det i kombination med blodproppar.” 

Astra Zenecas vaccin pausas. Satt i karantän medan utredning för femtioelfte gången inleddes. 

Luften gick ur mig. 

Nu var det inte bara jag själv som satt i karantän, utan även vaccinet som Lomma Vårdcentral börjat spruta folk med. 

”Min räddningsplanka,” tänkte jag och så läste jag om vaccinsamordnaren Bergström som gick loss med 250 000 nya doser till Sverige före halvårsskiftet. 

Denna gång heter Gud som haver Pfizer. 

Om jag kunde bli tokig, skulle jag banga ur fullständigt. Nu är jag inte mer tokig än någon annan som inte heller tycker sig vara tokig. 

Kan man bli skogstokig på räddaren i nöden? 

Vaccinet. 

Ja, det kan man. 

Jag säger som indianhövdingen, Crazy Horse (Galen Häst):