Medan stränderna i Lomma fylls med badande som spränger coronans limit med råge, sitter jag under mitt parasoll i Täppan i tryggt förvar.
Mitt sällskap är Lommabon, Gert Olssons högst personliga biografi. Rackarungarnas otaliga lekar och busstreck redovisas i sin mångfald.
Jag skrattar gott.
Inte minst åt busringningarna.
Lommas charkuteributik fick en påringning:
”Har ni grisfötter eller grishuvud?”
Om svaret blev, ”ja”, slog buset ögonblickligen till:
”Hur fan ser ni då ut”?
Oskyldigt men kul, tycker jag fortfarande med barnasinnet kvar.
Skolan låg uppe vid kyrkan.
Läraren fick för sig att eleverna skulle fylla upp kyrkan, vid begravning av någon som saknade anhöriga.
Gert skriver:
”Då kistan skulle sänkas ner, slängde en av de stora pågarna ner kompisens mössa i graven.” Begravningen fick avbrytas.
Vaktmästaren kröp omkring med en räfsa för fiska upp mössan. Efter det var det slut med elevernas begravningsdeltagande. (texten fortsätter efter bilderna)
Boken, Min levnadshistoria, är inte bara ett underbart tidsdokument i text över en svunnen tid, utan innehåller också mängder av privata bilder.
Översta bilden här ovanför, visar Gert säljer Kvällsposten till sin mormor. Understa bilden fotogenhandlare Jepsson i Lomma.
Tänk att man kunde överleva på sälja fotogen till folk?
Detta under både min och Gerts livstid.
Tåget mellan Lomma-Malmö kallades Loppan.
Undrar just om man tagit tillvara namnet Loppan, nu när Pågatågen snart ska börja trafikera linjen?
Albin Möllare hade sin radioaffär på Prästbergavägen. Här kunde Lommaborna få se sitt livs första TV-program genom skyltfönstret.
Gert Olsson, 77, radar upp sin personliga historia.
Minnet är intakt.
Det är hur kul som helst.
Jag lovar.
Det kommer mera.
Jag fortsätter läsa under mitt parasoll i Täppan, medan coronans limit sprängs i Lommabadet.
Tack Kent för badbilden med Muffinstranden i Lomma.
Här nedanför.
Bara synd du håller på IFK Göteborg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar