Det är knappt man tror
sina ögon. Den lilla dojan till vänster på bilden är ena paret av
mina första skor.
Storlek 20(!) och 76 år gammal!
Min mamma lät
försilvra höger sko. Jag fick den i konfirmationspresent 1960.
Höll
masken, men tyckte det var urlöjligt.
Då.
Skämdes faktiskt för
presenten. Fattade aldrig grejen med en försilvrad sko, till en
yngling som hellre såg sig som en tuff Elvis Presley.
Numera är
läget ett helt annat. Älskar min lilla fina glittrande sko.
I dag
kallas nr 20 för, lära gå sko.
Till höger på bilden här ovanför
min ena vinterdoja. En rejäl pjäs i storlek 47-48.
Tänk om dessa
två par skor kunde berättat om Rockbäcks vandring genom livet?
Vilket äventyr kunde inte det bli, sanna mina ord. Över stock och sten, berg och skog, till dansgolv och skumma ställen i Arabien.
Från Puttefnask till Jätten Finn. Sagovärldens storslagna figur. Nej,
min lilla fina sko är inte till salu. Inte ens för allt smör i
Småland.
Och smör som blivit så dyrt.
Håll med om att gulliplutten är gullig och extra fin i silver.
Ibland blir man salig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar