Kan
inte minnas några utländska läkare i den svenska sjukvården för
70 år sedan. Jag var inte mer än sex-sju år gammal, när jag
opererades för brusten blindtarm 1953 på MAS i Malmö av
stjärnkirurgen, Fredrik Koch. Han var också hedersledamot av
Association of Military Surgeons of the United State.
Fredrik Koch
skulle sedan gifta sig med primadonnan och dåtidens mest berömda
svenska skådespelerska, Gaby Stenberg. Fint skulle det vara redan på
den tiden.
Det var så jag började min enorma resa inom den svenska
sjukvården. (texten fortsätter efter bilden)
Det
talades klockren svenska bland de anställda inom sjukvården på den
tiden. Det var först i slutet av 1980-talet det började hända
saker och ting.
Plötsligt hamnade man hos en läkare med kraftig
utländsk brytning. Minns jag blev förvånad.
Det var något
alldeles nytt.
Efter Sverige blivit EU-medlemmar 1995 öppnades
dammluckorna för utländska läkare inom vården. Plötsligt började
dessa läkare tala ypperlig svenska.
Inga problem alls.
Jo, en gång.
En läkare från Irak som absolut inte gick att förstå. Tränad vid akuten i Bagdad. Jag sa
ifrån.
Det hjälpte.
Fick en begriplig läkare vid mitt nästa
besök.
Viktigt.
I dag är läget helt annorlunda.
Jag summerar mina
läkarkontakter det senaste halvåret. De kommer från Polen,
Rumänien, Ryssland, Ungern,Tyskland och Island. Här ingår läkare
från Vårdcentralen, men framför allt specialistläkare på de
olika vårdklinikerna vid Universitetssjukhuset i Lund. Alla mycket
kompetenta och talar flytande svenska.
Inte minst viktigt.
Närmare
40 procent, på ett ungefär, av läkarna inom den svenska vården
har utländsk bakgrund. Det ska vi vara glada över. Utan utländska
läkare stannar nämligen vården i Sverige.
Lomma tog tempen.
Glöm
inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar