Lomma går på bio: Sydsvenskan tar strid mot streamingtjänsterna

 

Film ska ses på bio. En känd ramsa som Sydsvenskan slår ett slag för. På något annat vis kan jag inte tyda fredagens biorecensioner i Sydsvenskan. Fem nya fräscha filmer som går upp på repertoaren recenseras grundligt. 

Textmängderna hör hemma i en annan tid. Inte ett ord om eventuella premiärfilmer/serier/dokumentärer på streamingtjänsterna. 

Nej, film ska ses på bio, är Sydis paroll för dagen. 

Visst, det kan jag hålla med om. 

Andra sidan är verkligheten helt annorlunda. Streamingtjänsterna som det numera finns gott om slukar oss med hull och hår. Inte bara oss åldringar som behändigt får hela utbudet numera rakt ner i TV-soffan. Inte minst med tanke på alla krämpor som sätter stopp för vanligt biobesök. För inte tala om 2000-talets databarn och ungdomar. Film på bio är något farfar sitter och yrar om. 

Om mina barnbarn går på bio, är det papporna som bjuder på en femtioelfte variant av Star Wars. De mindre barnen ännu en Sune-film. 

Annars är det streaming som gäller. 

Så är det över hela linjen. 

Därför känns Sydsvenskans satsning på biofilmer något ansträngt. Jodå, jag saknar allt att gå på bio: den svettiga gemenskapen, prasslet med godispåsar, mörkret, ljudet och en stor filmduk. 

Glömmer aldrig de nedsuttna stolarna på Malmöbiograferna Crab, Scala och Piccadilly. Numera nedlagda sedan 60 år. Värst var Piccadilly på Gustav. 

Alla fick ont i röven efter en kvart.

Till slut kändes det som röven brann. 

Många ställde sig upp i gången, för lätta på trycket. 

Film ska ses på bio. 

Däremot inte på Piccadilly.