Svenska stafettherrarna drunknade i mjölksyran

Ett annat uttryck som tidigare var mer populärt än mjölksyra, var när en skidåkare gick in i den berömda väggen. 
Uppför en slalombacke slocknar plötsligt skidåkaren. Ser mer död än levande ut. Klabbar omkring med skidorna. Viftar lite hur som helst med skidstavarna. All ork som bortblåst. Det är då väggen som slagit till. 
Gått in i väggen. 
Numera är det mjölksyran som släcker ner våra skidhjältar. Under herrarnas skidstafett sprutade mjölksyran runt öronen på både Jens Burman och Calle Halfvarsson. De såg mer ut som de körde omkring i surmjölk, vilket på sitt sätt är en form av mjölksyra. Calle H kollapsade på andra sträckan. 
Öppnade stenhårt, för att sedan drunkna i ett hav med mjölksyra. 
”Han är helt förlamad av mjölksyra, skrek SVT:s expert Anders Blomquist i mitt TV-öra. Det fick Blomquist upprepa på tredje sträckan. 
Jens Burman jagade ikapp på tredje sträckan. Kroknade totalt. Mjölksyran. Kort och gott. Naturligtvis. 
Ingen talar längre om den berömda väggen. 
Nej, det är mjölksyra för hela slanten. 
Det här var en dag som svenska manliga skidåkare drunknade i mjölksyran. I Norge finns tydligen ingen mjölksyra. 
Guld, naturligtvis. 
Fråga de svenska guldtjejerna från gårdagens stafett om mjölksyra. De körde hem guldet ändå. Trots all mjölksyra. 
Stina Nilsson vet. Hon brände igenom all jävla syra, för hon dog hellre än blev tvåa. Heja våra svenska brudar! 
FOTNOT. Bilden på löpet av mig drickande mjölk är en illustration.