Memoarklick: Det jag ser som inte du ser

Under alla mina år (snart 50) som journalist, har jag fått frågan: hur hittar du alla historier. Sedan jag blev pensionär och började blogga, har det blivit närmare 5000 blogginlägg. Historier om allt mellan himmel och jord. 
Inget är för litet. 
Inget är för stort. 
”Hur gör du”, undrar folk ute på byn. 
Jag brukar svara, att jag ser mig omkring och ser sådant som du inte ser. Det kan också kallas för nyhetsnäsa. 
I mitt fall är ögonen mer viktiga. Det här är en gåva som inte många journalister har. Ett ringa antal, vill jag påstå. 
En gåva man är född med. 
Går inte att utbilda sig till. 
Antingen har du det, eller så har du det inte. 
Min mor som drev en damfrisering, ägde samma gåva. Det är hennes ögon, och öron med för den delen, som jag ärvt. 
Min mamma (1920-2011) var makalös på fånga in, alla de känselspröt som en människa sprider omkring sig. Hon hade blivit en lysande journalist, för skriva var hon även en baddare på. Mamma skannade alltid av omgivningen. Precis som en kammussla med 100 ögon längs med skalens kanter. 
Exakt så gör jag också. 
Det inträffar allt som ofta att saker och ting fäster. Förr i tiden blev det till en tidningsartikel. Numera ett blogginlägg. 
Svårare än så är det alltså inte. 
Dagens välutbildade journalister kallas ofta för multijournalister. De ska kunna hantera hela skalan. Webbmystiken som skriva, filma, fotografera, redigera m m. Det känns som något tappats bort. 
Jag har mina ögon som börjar bli vattniga av ålderdom. Bilden till höger här nedanför är just på mina ögon. 
Inte konstigt att den unga damen till vänster ser förvånad ut.
Vart tog förresten Gahns ögonbad vägen?