Skid-VM från Lommas horisont: Svenska supertjejer golvar mig

 

Sverige har plötsligt blivit Norge. 

I skidor. 

Damskidåkning. 

Svenska skidtjejer sopar rent i VM på skidor. Igår tog Jonna Sundling guld, Emma Ribom silver och Maja Dahlqvist brons i sprint. 

Rensade pallen på samtliga ädla valörer. Något liknande har jag aldrig upplevt i varken OS eller VM på skidor. Jag tappade luften i TV-soffan. 

Idag släppes så Ebba Andersson och Frida Karlsson lösa i de backiga skidspåren. 

Skiathlon 15 km. 

Ebba körde som norskan Therese Johaug gjorde under sin aktiva tid. Lämnade hela gänget bakom sig. Körde stort på det sista varvet och tog guld. Inte ens ett fall på slutet kunde hindra henne. 

Det sprutade sur snö kring henne. 

Såg ni det?

Frida i sin tur verkade fortfarande tagen efter sin kollaps. Men inte värre än att hon fixade hem silvermedaljen. 

Starkt. 

Jag blev golvad. 

I morgon fortsätter festen. 

Snacka om svenska supertjejer. 

Vi möts i Planica, Slovenien. 

Sprintstafett fristil. 

Undrar just om min husgud, skidkungen Sixten Jernberg, hade gillat just den grenen. Här nedanför fem svenska medaljörer av sex möjliga. 

Smakar fågel.

 

Svenska stafettherrarna drunknade i mjölksyran

Ett annat uttryck som tidigare var mer populärt än mjölksyra, var när en skidåkare gick in i den berömda väggen. 
Uppför en slalombacke slocknar plötsligt skidåkaren. Ser mer död än levande ut. Klabbar omkring med skidorna. Viftar lite hur som helst med skidstavarna. All ork som bortblåst. Det är då väggen som slagit till. 
Gått in i väggen. 
Numera är det mjölksyran som släcker ner våra skidhjältar. Under herrarnas skidstafett sprutade mjölksyran runt öronen på både Jens Burman och Calle Halfvarsson. De såg mer ut som de körde omkring i surmjölk, vilket på sitt sätt är en form av mjölksyra. Calle H kollapsade på andra sträckan. 
Öppnade stenhårt, för att sedan drunkna i ett hav med mjölksyra. 
”Han är helt förlamad av mjölksyra, skrek SVT:s expert Anders Blomquist i mitt TV-öra. Det fick Blomquist upprepa på tredje sträckan. 
Jens Burman jagade ikapp på tredje sträckan. Kroknade totalt. Mjölksyran. Kort och gott. Naturligtvis. 
Ingen talar längre om den berömda väggen. 
Nej, det är mjölksyra för hela slanten. 
Det här var en dag som svenska manliga skidåkare drunknade i mjölksyran. I Norge finns tydligen ingen mjölksyra. 
Guld, naturligtvis. 
Fråga de svenska guldtjejerna från gårdagens stafett om mjölksyra. De körde hem guldet ändå. Trots all mjölksyra. 
Stina Nilsson vet. Hon brände igenom all jävla syra, för hon dog hellre än blev tvåa. Heja våra svenska brudar! 
FOTNOT. Bilden på löpet av mig drickande mjölk är en illustration.

Nagelbitare när Sveriges damer tog stafettguldet

När jag växte upp, fick jag lära mig allt om finskt sisu inom idrotten: att aldrig ge upp, utan pressa sin kropp till the bitter end. 
Nu när jag blivit mer än vuxen, har jag fått lära mig svenskt sisu. Biter lika bra som vilken sisu som helst.
Stina Nilsson, 25 år, körde skiten ur den norska stjärnan, Therese Johaug, på den sista stafettsträckan. Norskan närmade sig, gick förbi Stina en kort stund. Då slog Stina Nilsson till. Satte in en jätterökare och utklassade Johaug på själva upploppet. 
Sverige med Ebba, Frida, Kalla och Stina tog hem stafettguldet, efter en formidabel uppvisning. 
Svensk sisu när den är som bäst. Trodde jag tills Stina Nilsson efter loppet sa sina numera bevingade ord: 
”Jag dör hellre, än blir tvåa.” 
Där kom den-svensk sisu. 
När kroppen är tömd. Finns inte mer att ge, då ÖKAR Stina trycket på Therese Johaug, med krafter som egentligen inte finns.  Jo, i hennes egna ord om hellre döden än bli tvåa. Tanken gav henne kraft nog att vinna.
Vår Herre fanns nog med på ett hörn.
 Någon har sagt.
"Skidåkare är inte riktigt kloka."
I alla glädje, får vi inte glömma Charlotte Kallas tredje sträcka som grundlade, den här efterlängtade guldmedaljen i Skid-VM. 
Snacka om nagelbitare. 
TV-soffan behöver ingen skidvalla den närmaste tiden.