Kroglivet i Lomma: Visst finns det framgångar-hatten av för Lomma Krogen

 

Det var nog inte många som trodde att Lomma Krogen skulle överleva pandemin. Familjen Björkman hade alla odds emot sig när de slog upp portarna hösten 2020. Det var nämligen då som den där förbannade covid-19 rasade som värst. Höll landet i ett järngrepp. Vi tänkte mer på respiratorer än dricka öl på krogen. Restriktionerna slog i sin tur hårt mot restaurangbranschen. Många fick stänga ner. 

Folk blev arbetslösa. 

Nej, det var inget kul alls. 

Det var rent ut sagt ett helvete. 

Då går familjen Björkman mot strömmen. Öppnar Lomma Krogen med fräscha idéer och god öl. Ett hamburgerregn tog vid med egna originella annonser på de sociala medierna. Fram till idag handlar det om hundratals annonser. Tillverkade av pappan, Peter Björkman. 

Autodidakt(självlärd) på området. 

Krogen har blivit något av en succé. 

Poppis i Lomma. 

Vad är då receptet att överleva i branschen? 

”Göra rätt. Är det svåraste. Kräver också ett hårt jobb, lyhördhet, känsla och ödmjukhet,” skissar Peter Björkman upp för mig. 

Det är bara till lyfta på hatten. 

Det hör också till god ton, att nämna ytterliga två andra matställen i Lomma som går bra: Fiskboden och Slaktaren vid Centrumtorget. 

Även de överlevde pandemin. 

Kött och fisk går hem i byn, sanna mina ord. Ja, så pizza-och sushiställen då. 

Av den varan finns det gott om. 

Bennys nyöppnade Korvluckan, får jag nog syna i skinnet. Fattas bara.

 

Lomma håller tummar och tår för krögarparet Pieplow-nystart efter pandemin-i hamnen

 

Linda och Andreas Pieplow var på vippen se sin restaurangkoncern drunkna i pandemin. 

Två av deras tio restauranger fick stänga ner. Anställda minskade från 125 till ett 30-tal personer. Från att ha varit skuldfria till miljonskulder. 

Det var minst sagt en dyster tid. Precis som för alla andra i branschen. 

Idag ett år senare ser man framtidens ljus spegla sig över Öresunds vattenbryn från Lomma hamn. Paret ligger i startgroparna för öppna upp en spännande satsning med Dykeriet. 

En restaurang med egen agenda. 

Koppling till havet som får det vattnas i munnen för en gourmé som en annan. 

Efter följt byns restauranglivet sedan det tog fart på allvar för ca 15 år i Lomma kan jag konstatera: det blir inte lätt. Sommarmånaderna brukar funka bra, om det är en fin sommar, vill säga. 

Nej, problemet är vinterhalvåret. 

Minns Oliveras. 

En restaurang på andra sidan Höjeå som knäcktes av vintern. Det hjälpte föga med ett utsökt kök. 

Lomma är trots allt en sommarort. 

I lördags kunde jag avslöja att La Greppia på Kajgatan är till salu. 

Ingen kul läsning för paret Pieplow. 

Vi håller tummar och tår för det kända krögarparet. Välkomna till Lomma!

 

Bröstcancer: Lena Hallengren hjältinna-Ann-Catrin Hjelte ”En bragd”

Från peruk till eget hår. 

Mitt under pandemin förklarade socialminister, Lena Hallengren(S), att hon drabbats av bröstcancer. Trots alla svåra behandlingar som fick henne tappa håret, stred hon offentligt mot covid-19. 

Jag kan omöjligt förstå hur Lena orkade. Familjen i Kalmar. Presskonferenser och otaliga pandemimöten i Stockholm. Dag ut och dag in. 

Mitt i allt detta krigade Lena Hallengren mot en dödlig sjukdom. Jag bad vännen, Ann-Catrin Hjelte, berätta om hur tufft det egentligen är att drabbas av bröstcancer. 

Efter bildsvepet på Hjelte här nedanför följer hennes egen dramatiska berättelse. 

Tack för den, Ann-Catrin.

"Hösten 2011 var jag lycklig över mitt första barnbarn. Efter en vanlig mammografi kallades jag tillbaka till sjukhuset. Jag minns hur jag låg på en undersökningsbrits. Tittade upp i taket, där man satt upp en fantastisk sommarbild. Jag skulle alltså dö från min familj och lilla babyn. Den kvinnliga doktorn tröstade och sa att cytostatikan jag skulle få, var speciellt för min tumör. Ett bröst opererades bort. Det kändes bra. Jag ville inte ha en Alien i min kropp. Inför cytostatikabehandlingarna skulle ja få information. Min väninna följde med. Under genomgången skrattade vi åt något kul, men blev åthutade av sköterskan som inte tyckte om skämt. Hon fattade tydligen inte att skrattet låg väldigt nära en enorm förtvivlan. Sex omgångar cytostatika och mängder med kortison. Kräkningar, vidrigt ont i kroppen, många sprutor i magen för att undvika blodpropp. De här sprutorna, som egentligen inte gjorde ont, gjorde att jag grät och grät, mest för att jag inte orkade nåt mer. Ett flertal ambulansfärder till sjukhuset. Över 38 graders feber tydde på infektion, vilket var livsfarligt. Isoleringar på infektionsklinik. Ibland i veckovis. Ingen fick besöka mig. En "port" i armen, för cytostatikan, skulle kollas varje vecka och rengöras. Då kom gulliga sjuksystrar hem till mig. Tröttheten helt enorm. Jag gick från säng till soffa. Orkade inget. Håret föll snabbt i början av det hela. I juni fick jag sista cytostatikabehandlingen. Jag tog försäkringspengar och åkte med familjen till Mallorca. Att kunna arbeta under en sådan här behandling, är något jag inte förstår är möjligt. Lena Hallengren klarade av det. Även under tuff massmedial press i samband med pandemin. Otroligt.”

 

 

 

Rapport från pandemins Thailand-bloggens äventyrare på plats

 

Sedans snart 40 år tillbaka har bloggens äventyrare, Rolle af Trollhättan, tillbringat vintrar i Thailand. Vistelsen blandats upp med äventyrliga resorsom jag skrivit om på bloggen: liftat i Afrika, Machu Picch i Peru, kört motorcykel upp till ett basläger i Mount Everest, för nämna några spännande platser. Sedan kom den förbannade covid-19. 

Rolle i karantän i sitt fantastiska timmerhus i skogen. Vår Broder höll på få spader. Stod inte ut längre med den svenska stökiga vintern. 

Här följer hans rapport efter nyligen landat i Thailand:

”Det krävs lite internetarbete för att få visa till Thailand. Efter att ha landat på New Bangkok Airport (BKK), så var allt bra organiserat. 

Jag blev hämtad på flygplatsen av det karantänhotell som bokats och körd till hotellet. Där gjordes ett PCR-test för covid-19. Jag fick stanna över natten. 

På morgon fick jag svaret. 

Godkänd. 

Ingen covid-19.

Så har jag också fått mina tre vaccinsprutor hemma i Sverige. Efter att ha installerat mig på mitt vinterviste har jag nu på bike utforskat Jomtien/Pattaya, där jag håller till. Många affärer och restauranger är öppna. En del barer har också kommit igång, men förutsatt att de då kan servera mat också. 

Livet här är betydligt lugnare nu än vanligt. Det kommer också fler turister in i landet för varje dag. Nu får vi se hur detta utvecklas i pandemin. 

Jag har som sagt fått mina tre vaccinsprutor hemma. Det känns bra, men det är förstås ingen garanti att undvika smitta. 

I Thailand är man tvingad bära munskydd överallt. Det är bäst att följa den regeln och vara försiktig. 

Annars blir det framöver skön värme och mycket golf. Har också besökt min kompis Jojje som bor här med sin hustru sedan många år. Han har för övrigt en syster i Lomma och som han inte har kunnat besöka på ett par år på grund av pandemin. Trist men så är det. 

Hälsningar från 30 graders värme i Jomtien, Thailand. Och utsikten från min balkong.

Hugs/Rolle”

FOTNOT: Har du planer på resa till Thailand. Läs HÄR! 

 

 

Region Skåne vill bygga ut hemsjukvården-vem betalar notan?

Läser en debattartikel i dagens Sydsvenskan om den framtida sjukvården. 

Det är tunga namn med regionstyrelsens ordförande, Carl Johan Sonesson (M), i spetsen. I korta drag går det ut på digitalisera den framtida vården. 

Genom den nya tekniken som vässats under pandemin ska patienten få vård i hemmet och inte belasta sjukvården. 

”Ett paradigmskifte behövs så att inte vård på sjukhus står i fokus,” skriver regionens treklöver i Sydsvenskan. 

Jag har inga problem med en framtida digitalisering. Tvärtom kan det underlätta för patienten. Om det nu sköts på rätt sätt, vill säga.

Det finns bara en hake, nog så allvarlig. 

”Kommunerna och deras sjuksköterskor, är viktiga för nära vård ska kunna fungera,” heter det vidare. 

Vad man syftar på är den hemsjukvård som finns i dag. Märk väl hemsjukvården är inte att förväxla med hemtjänsten. 

Själv fick jag hemsjukvård under ett par månader 2014. Vårt spanska pinjebord-se överste bilden här ovanför-förvandlades till ett apotek/vårdcentral. 

Den hemsjukvård jag fick av Lomma kommun var för övrigt fantastisk. 

Det fungerade utan problem. Till hundra procent. 

Det trista var, jag fick betala den livsviktiga vårdinsatsen i mitt hem från egen kassa. 

Kostade fläsk.

Sjukvård är nämligen dyrt. 

Det hjälpte inte ens att jag hade frikort inom Region Skånes vårdgaranti. 

Om detta nämnder inte Carl Johan Sonesson (M) eller gruppledarna, Annette Linander (C) och Per Einarsson (KD) något om. 

Så, kära vänner. 

Vem kommer får betala mer för den svenska vården i framtiden? 

Jo, du och jag. 

Trist men sant.

Det finns en osylig mur mellan landets kommuner och regionerna. I vart fall, när det handlar om sjukvård.

Calle Rockbäck

Lomma

 

Julsagan av Calle Rockbäck-i år uppdaterad.

 

Jag växte upp i en röd liten stuga med vita knutar. En bit av Sverige mitt i storskogen.

Till varje jul fylldes den lilla stugan av alla goda dofter som hör en riktigt God Jul till: julbaket med saffran och kanel. Sillinläggningar med sin egen doft av hav. Grisen, Per-Gusten, slaktad, styckad, mald till korv, skinkan fet och fin. 

De stöpta stearinljusen fladdrade svagt, när mor i den lilla röda stugan med vita knutar, hastade förbi med bakplåten, fylld till bredden med julbröd som spred kummindoft. 

På fönsterrutan en gnistrande stjärna av iskristall som bildats när kylan slogs tillbaka av värmen från den knastrande björkveden i gjutjärnsspisen, Husqvarna nr 26. 

I den lilla kammaren som låg alldeles intill köket, stod julgranen i ensam majestät. Det var den lilla röda stugan med vita knutar speciella julklenod. 

Redan i maj månad valde far ut granen i storskogen. Det var då ungskotten klipptes bort. Efter allt putsande under strävsamma månader, förvandlades granen från en vanlig gran till en julgran som barnen klädde med saker från skogen; tallkottar, grankottar, barkbåtar och bollar rullade av kåda. 

På hedersplats i granen hängde far upp sin farfars gamla fickur, med Gustav III:s monogram i urverket. Allt ramades in av små levande julgransljus av stearin. 

Vinden luktade malmedel. Man fick också ha en tröja på sig, för råluften bet i skinnet. Till höger på en längsgående stång, hängde sommarens alla kläder. Många med blommor på. Där fanns också en kortare klänning som storasyster inte fick ha för mor, för knäskålarna tittade fram. Det passade sig inte för en flicka från en liten röd stuga med vita knutar. 

Till vänster tronade en stor medfaren blåmålad kista som far förvarade sitt julbrännvin i. På kistan stod bokstäverna J S K 1860. Johanna Sofia Knapps brudkista. Samma år förbjöds brännvinsbränningen till husbehov i Sverige. 

I kistan fanns också stoppade sockor, årgångar av Vårt Hem och Husmodern från 1930-talet, fars beredskapskalsonger, en sönderläst katekes med texten, ”Må Gud giva dig nåd”, en portmonnä med 2 kronor och 35 öre, några ljusstumpar, brev från morbror Petter som emigrerade till Amerika och öppnade rakstuga i Chicago, ett yxblad samt något ingen visste vad det var för någonting. 

Alldeles till höger om kistan bakom ett trasigt nätfönster, fanns en stängd trälucka med ett gammalt inristat hjärta på. Bakom den gistna luckan med sprucket gångjärn bodde Tomten. 

När julaftonen närmade sig, brukade det komma svaga knackningar från luckan. Då satte barnen dit ett glas mjölk och en brödskiva med mosters julsylta på. När kvällningen kom var glaset tömt och smörgåsen uppäten. 

Det tyckte barnen var mycket spännande. 

Det var så livet gick till i den lilla röda stugan med vita knutar, när julen omfamnade mitt unga späda liv. Det var många år kvar till Kalle Anka tog över julaftonen. Sven-Olof Sandberg sjöng om, Julens ljus, i radion. 

Minnena av barndomens jular blir allt tydligare, ju äldre en människa blir. Nu är det barnbarnen som fyller sina minnen för framtiden. 

En dag kanske de skriver ner sin saga om julen 2020. 

Det var den julen världen led av en svår pandemi. Bara i Sverige hade över 8000 människor dött av covid-19. Mor-och farföräldrar vågade knappt sticka näsan utanför dörren. Alla barn lärde sig ordet karantän och bjöds på sprit. 

Handsprit. 

Det var också den julen farfar fick tomta inför barnbarnens fotografier. Uppställda på farmors piano från 1966. 

Jag längtar mer än någonsin efter min röda stuga med vita knutar. 

Ett annat liv i sagans underbara värld.

 God Jul! 

(en originalsaga av Calle Rockbäck)

 

 

Jultomten slog till-soffa och julpynt till Lommas coronateam

Det gick undan. I torsdag skrev jag på bloggen om hemtjänstens coronateam i Lomma. 

Teamet gick ut med en efterlysning: ville någon vänlig tomte skänka teamet soffa och soffbord samt lite julpynt till deras nya tomma lokal? 

Helt enkelt skapa lite julmys under deras tuffa arbetsdagar. Jag hyllade naturligtvis initiativet. Gillar när folk tar tag i saker och ting på egen hand. 

Hur har det då gått? 

Jo, mer än bra. 

Allt skänktes i rekordtempo av rara Lommabor. Jultomten äger i byn, sanna mina ord. 

Så här redovisar initiativtagaren som vill vara anonym för mig resultatet:

 ”Jovisst gick det vägen. Tack vare generösa kommuninnevånare fick vi en finfin soffa, ett soffbord, adventsljusstakar, stjärnor, tomtar, en vacker julduk en blomma och choklad. Så tacksamma vi är. Skriv gärna det. Vår lokal är nu ombonad och julfin. God Jul, förresten.”

God Jul till hela teamet från Calle Rockbäcks Blogg. Hoppas vid Gud, ni får en stillsam julafton. 

Visst händer det roliga saker i pandemins tidevarv. Det uppskatts med råge. Så här såg det ut på bloggen i torsdags. Napp blev det sannerligen.

FOTNOT: vinjettbilden är en illustration.

 

Min favorit: Julköket-en humorvaccination!

Förra årets populära Julkök i SVT med barnens julvärdar, Markus Granseth och Erik Ekstrand, var en lagom uppvärmning. 

Trodde inte det kunde bli mer galet än så. 

Jag hade fel. 

Årets Julkök med de båda vuxna gossarna är värre än värst. Dessutom tycker de själva att det är hur kul som helst. 

När tidningen MAD kom till Sverige 1960, kallade vi det för sjuk humor. 

Markus Granseth och Erik Ekstrand platsar i ett uppdaterat nummer av Alfred E Neumans värld. 

Jag upplever också, att det är just den här typen av galenskap i kubik som vi mer än väl behöver i denna dystra pandemitid. Ett leende om dagen.

Tack. 

Jag är trött på alla Anders Tegnells kurvor. 

Jag är trött intill döden på alla skenande dödssiffror. 

Jag är trött på en velande statsminister som inte tar i från tårna som man gör i Norge och Danmark. 

Därför behöver vi, mer än någonsin, dessa glada och tokiga gossar. 

Här svämmar bokstavligt talat julbaket över alla bredder. 

Årets julkalender, Mirakel, är också fyndigt titta på. Även för gamla gubbar och kärringar. 

Fast komplett galna är Markus och Erik.

Tack för det.

 

Breaking News: Hjälpmedelsanvändare i Lomma kommun kan få betala till våren

 

Själv är jag en en s k brukare (övermåttan trist ord), av en rullator som kommunen kom hem med till mig för mer än sex år sedan. 

Det är en riktig Rolls Royce Phantom i sammanhanget. Kostade och kostar inte mig ett öra. 

Använder den mest inomhus. Det är där som de flesta fallolyckorna inträffar. 

Guld värd. 

Från och med våren 2021 kan den komma kosta mig 60 kr/mån. Det är den summan hjälpmedelsanvändare i Lomma kommun kan komma att få betala i framtiden. 

Socialnämndens ordförande, Susanne Borgelius (M), redan ut begreppet. 

Jag ställde en rak fråga. 

Svaret får ni här: 

”Kostnaden kommer att vara 60 kr/mån, oavsett hur många hjälpmedel en person har. Syftet är att säkerställa att de hjälpmedel som är ute hos våra kommuninvånare används. De som inte används återlämnas så att de kan komma någon annan till nytta. 

Ett annat syfte med avgiften är, att säkerställa de hjälpmedel som finns hos våra invånare, är säkra och servas som de ska. 

Vi har inte börjat att ta ut kostnaden än. De tekniskt/administrativa rutinerna är ännu inte på plats. Trolig start är våren 2021. 

Med vänlig hälsning, Susanne Borgelius." 

Klar besked således från moderaten Susanne. 

Frågan som kvarstår, är vad kommunens pensionärs-och handikappsorganisationerna och den politiska oppositionen säger om den framtida kostnaden för redan svårt sargade medmänniskor. 

Det känns som vi för tillfället har nog med att skydda oss från pandemin.

 Oppositionsrådet, Per Bengtsson(S), svarar så här: 

”Hjälpmedel bör finansieras via de gemensamma skattepengarna, istället för att var och en betalar en avgift. Vad händer med den som avstår ett hjälpmedel för att det anses för dyrt? Vilka kostnader drabbas socialnämnden av när människor som borde gått med rullator istället trillar och bryter höften? Jag är orolig att den här avgiften biter sig själv i svansen, ” bemöter alltså socialdemokraten, Per Bengtsson, den bestämda kommunala hyresavgiften.

 Här nedanför är sjukgymnasten, Eva Clarin, hemma hos mig med en ny fräsig rullator. 

Ännu så länge gratis.

Snart är det roliga slut.

 

Lomma kommuns socialchef: ”Ingen coronasmitta i hemtjänsten eller äldreboende”

I Lomma kommun har ca 350-400 personer hemtjänst, medan ca 150 personer vårdas på äldreboende. 
På andra håll i landet har allt för många i de här två grupperna av medborgare avlidit. Coronaviruset, covid-19, skördar tragiskt nog allt för många liv bland våra äldre. Äldreomsorgen har drabbats svårt. 
Min fråga till Lomma kommuns socialchef, Emma Pihl, självklar-se bild här ovanför. 
Hur många i kommunen i den här känsliga målgruppen för covid-19, har drabbats av viruset? Svaret kommer snabbt.
 ”Ingen. Det är helt fantastiskt. Så är läget just nu, när vi pratas vid måndag eftermiddag. Hur det blir framöver vet ingen," berättar Emma Pihl som i grunden är utbildad sjuksköterska, vilket kan vara en fördel i dessa dagar. 
Hon är alltså tillfreds just nu med läget för de äldre i kommunen. Emma Pihl säger sig också vara försiktigt nöjd med beredskapen OM viruset skulle leta sig in bland vårdtagarna. Något det inte finns någon säkerhet för.
Kommunen har nämligen specialutbildade covid-19 team som omedelbart är beredda börja arbeta, med de personer som i så fall drabbas av covid-19. 
Det låter betryggande. 
Så här långt kommen i pandemin, har i all fall de äldre i Lomma kommun klarat sig förvånansvärt bra. 
Inget förbannat virus här inte.
Just nu, kanske är bäst att tillägga. 
Fast kom ihåg en sak: vi får inte slappna av, håll avstånd och klumpa inte samman er. FOTNOT. Har du frågor om coronaviruset? Lomma kommuns svarslista är utmärkt. Klicka HÄR.

Virusdöden: MFF:s förste ordförande dog i pandemin

Det här är en okänd tragisk historia. 
Märkligt att ingen plockat upp den tidigare. 
I MFF:aren från januari 1919, läser jag en minnesruna om MFF:s förste ordförande (1910-1913)-se bilderna här ovanför. 
Werner Mårtensson skrev MFF-historia. Han var med och bildade klubben den 21 februari 1910. 
Valdes också till klubbens förste ordförande. 
Det blev några tuffa år, rent ekonomiskt. 
Pengar en stor bristvara. Bara köpa in en fotboll borrade djupa hål i klubbkassan. 
I en bortamatch mot Åkarp fanns den endast pengar till en enkel tågbiljett. MFF-spelarna fick helt enkelt gå hem. 
Werner Mårtensson lämnade sin ordförandepost som säkert inte var någon dans på rosor. Han flyttade på grund av jobbet till Berlin 1914. 
Det blev åter inga feta år för Werner Mårtensson som jag förstår var en glad garçon. Han tvekade inte skänka bort sin överrock, till någon som hade det sämre ställd vintertid i Berlin. Även mat på favoritkneipen bjöd han på. 
Då svalt han hellre själv. 
Werner hade ett stort hjärta. 
I mars 1918 drabbades världen av den första vågen pandemin, spanska sjukan. Till hösten kom den andra vågen. 
Människor dog som flugor. 
Enligt Wikipedia beräknar man att 50 till 100 miljon dog över hela världen av influensaviruset. En av alla dessa människor var alltså MFF:s förste ordförande, Werner Mårtensson. Spanska sjukan tog hans liv, när julen närmade sig 1918. 
I dessa tider med coronaviruset skakas jag om. 
Frid över MFF:s förste ordförande, Werner Mårtensson. 
Amen.