Precis så känns våran
julgran i pandemitider. Visserligen i tusen bitar, men ändå.
Den
har garanterat inte drabbats av coronan. Även om man skulle kunna
tro det.
Tvärtom så är granen covid-19-säkrad.
Granen har inte
träffat några mänskliga varelser sedan julen 2019. Det var på den
tiden världen fortfarande andades frihet från kinesiska
virusattacker.
Så när vi efter förra julen packade ner vår
plastgran i små bitar i en svart sopsäck, kunde vi inte ens drömma
om årets julfasa. Sedan dess har den vilat i all sköns ro i vårt
hermetiskt tillslutna förråd.
Inte för en sekund tror jag
julgranar kan bära på smittan. Aldrig i livet.
Däremot har vi lite
till mans blivit nippriga. Ser faran i snart sagt allt tänkbart.
Jag
ser det tydligen när jag kör omkring i byn. Medborgarna smyger runt
gathörnen som om fan själv vore lös.
Jag träffade Ingrid idag.
Vi
stod 15 meter från varandra och skrek.
”Nej, vi har ingen coronan
i familjen,” vrålade Ingrid så permanenten raknade.
Inte konstigt
alls att vi ser skogstroll i årets julgranar. Fattas bara annat.
Hur som helst, våran julgran bli alltid gran(n) i stugan.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar