Årets julklapp blev
som bekant ett stormkök. Det är inte utan nostalgiska tårar rann
ner för kinden.
Härliga underbara familjeminnen med äventyr i både
norska som svenska fjäll bubblade upp.
Svampskogarna i Dalsland
trängde också på bland Bohusläns enorma skärgård.
En gång tvingade
ösregnet far steka fläsket på stormköket i förtältet. Det bar
sig inte bättre än att hela rasket höll på brinna upp i den
norska fjällvärlden.
Far stormade och skrek och slängde ut
stormköket med det brinnande fläsket framför en häpen fjällko.
Barnen hoppade, tjoade och tyckte far var dagens hjälte. Mor
stillade sig. Kedjerökte som en borstbindare.
"Nå
var svensken heldig", hördes våra norska grannar surra. En annan
gång skulle barnens hjälte visa sig på styva linan. Kastade sig i
Sognefjorden som kylts ner av smältande fjällvatten.
Halsfluss på
det.
Mor kokade kaffe på stormköket för stärka far. En gutt kom
förbi med norskt potatisbrännvin (60 procent).
Det blev rejäla
kaffegökar.
Far något i hatten.
Stormkökets kokkaffe
supergott, i alla fall. Rena rama norske folkeeventyr.
Minnen som
sagt var.
Till slut lyckades hustrun lokalisera var våra stormkök
hamnat. Jo, de fanns kvar.
Ett för hela familjen, samt ett mindre
med rött (stek)lock som ska storma enbart för mor och far.
Vad ska
vi nu önska oss i julklapp?
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar