”Lomma kommuns tacksamhet för ett uppoffrande och plikttroget arbete”.
Det visade sig nämligen, att sjuksköterskan, Sofia Olsson, som dog i december 1934, testamenterat sin större kvarlåtenskap till kommunen.
Tacket från Lomma kommun fick hon på sin gravsten.
Det var Sofia mer än värld.
Jag har tidigare vid flera tillfällen skrivit om Sofia Olsson och hennes gärning. Hon var på sitt sätt en, Florence Nightingale, av sin tid. Lomma kommuns åldringsvård i en och samma person.
Inte minst när dåtidens coronavirus, Spanska sjukan, skördade sina offer i byn. Sofia Olsson var en älskad person.
Åren har gått.
Ingen minns längre Sofias storartade arbete för kommunens sjuka och gamla. Tills jag upptäckte graven 2013.
Kyrkogårdsförvaltningen planer var att ta bort graven.
Det fick jag stopp på.
Fast fortfarande finns den lilla skylten kvar som uppmanar anhöriga kontakta kyrkogårdsförvaltningen.
När Sofia Olsson dog för snart 86 år sedan, hade hon inga anhöriga. Hon gav hela sitt liv åt gamla och sjuka.
Därför tycker jag Lomma kommun i alla fall, kan resa Sofias gravsten upp på den tomma sockeln.
Det är inte för mycket begärt.
Hör ni det?
Res Sofia upp!
FOTNOT: Bilden här nedanför tog jag sommaren 2013.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar