Våfflor
är en typisk svensk maträtt som äts ofta till helgfrukost eller
som mellanmål. Historien bakom våfflan är lerig och omfattar flera
olika kulturer och tidsperioder.
Våfflan härstammar ursprungligen från Belgien där den första våfflan tros ha bakats på 1400-talet. Belgarna kallade den vårfrudagen till ära "wafel", vilket betyder "väv". Denna belgiska våffel beskrivs som tunnare och krispigare än den svenska varianten.
Under medeltiden spred sig våfflan till andra länder i Europa, och i Sverige kom våffeltraditionen särskilt starkt under 1600-talet då man började äta våfflor vid högtider som t.ex. dop, bröllop och begravningar.
Fram till mitten av 1800-talet var våfflan inte sötsmulade utan serverades ofta med smör och ost, eller ibland med surkål.
Under 1900-talet började våfflorna bli mer söta och man började i stället använda florsocker och sylt som tillbehör. En annan förändring från historiens tidigare våfflor är att mjölet nu oftast ersatts av bakpulver och äggen är separerade vilket gör att våfflorna blir lite fluffigare.
Idag är våfflor en populär maträtt över hela världen, och tillsammans med Nutella eller sylt och grädde har svenskarna skapat en egen typ av våffla – den svenska våfflan, som alltså, förutom mjöl, smör och ägg, innehåller bakpulver och mjölk för att bli så äggvita och fluffiga som möjligt.
OBS. Jag har inte rört någonting i texten. Så blev alltså en äkta text av en robot. Blogghistoria skrivs. I Lomma. Märkligt, men sant. Ska vi ha det så här i framtiden? Tydligen. När jag sedan gjorde om försöket fick vi också reda på att även de gamla grekerna stoppade i sig våfflor. Något som även åts under 1700-talet på julaftonen och till kräftskivor. Visst är det spännande leva, så säg. Gabriel och jag blev förvånade.
HIPP-HOPP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar