Blasten i våra
klassiska potatislådor växer så det knakar. Stolt och rak i
ryggen, ser den sig nyfiket omkring på omvärlden. Kan konstatera
att inget har förändrats sedan förra året. Då fick vi en
rekordskörd.
Tack vare en gedigen omvårdnad av hustrun, åt vi
faktiskt egen nypotatis större delen av sommaren. Det ser alltså
väldigt bra ut i år också. Det växer alltså så det knakar i
svärfars antika potatislådor från 1950-talet. Något för
Antikrundan sätta tänderna i, sanna mina ord.
Jag undrar i mitt
stilla sinne hur sillen ska få plats på tallriken i midsommar.
Äkta Lommapotatisar.
Inte illa pinkat.
Tänk
att vi snart är där igen.
Tycker det var igår vi stängde ner
julens fröjder.
Potäter på er, Gott Folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar