Den infällda bilden är
bossen för klassiska Folkets Hus i Lomma, Filip Åkerberg. Han har
all min beundran.
När Hagen lade ner sin midsommarstång för flera
år sedan. Ja, då tystnade midsommarfirandet i Lomma. Midsommarafton
60 mil från Dalarna blev plötsligt tom i byn. Tystnaden
spred sig över nejden.
Inget kul alls.
Då slog Filip Åkerberg
näven i bordet, så folkdräkterna landet runt skakade. Han tog på
sig rätta till det som gått fel med premiär förra året.
Det kom
gott om folk.
I år kom ännu fler.
Lommaborna hade fått sitt eget
Dalarna. Även om majstången är så liten att den knappt syns i
mängden. Högtalarsystemet sett sina bästa dagar. Folk kom från
alla håll och kanter. Barnen hoppade och studsade. Allsång, grodor
och mys på det. Mitt i röran träffade jag en bekymrad Filip.
”Kaffet tar slut, bullar och kakor tar slut. Allt tar slut. Trångt
om saligheten är det också,” säger Filip och skrynklar
ögonbrynen.
Kaos med Gud, skrev jag i rubriken.
Det stämmer.
Fast
mysigt hade folk det ändå.
Det regnade inte.
FOTNOT. Kaos är granne med Gud, är en berömd pjäs av Lars Norén. Jag sparade grannen. Om någon undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar