Gårdagen-torsdag-var
en helt vanlig sommardag. Ute sken solen. Barnskratt hördes från
badet. Ni vet en sådan där sommardag, då tiden rullar framåt utan
slut.
Jag satt stilla försjunken och såg Fukushima. En nyligen
utlagd fantastisk serie på Netflix om den japanska
kärnkraftsolyckan. Allt så sorgligt.
Då plötsligt: bankilebank på
dörren. Vem där?(fritt efter Povel Ramel)
Och där stod allas vår
krutgumma, Brita Backgärde, konstnären, cykelfantomen m m. Mitt i
kärnkraftsdammet när Fukushima höll på rasa samman.
Med en
present till mig.
En tavla.
I akvarell.
Skapad av Brita.
För lång och trogen tjänst som bloggare.(texten fortsätter efter bilden)
Snacka om sätta färg
på min något för dagen dystra tillvaro. Jag fick Britas kollage av
Lomma i akvarell som hon skarpt skapat. En helt underbar tavla som
hon även säljer på Facebook.
”Dina texter har gett mig så många
glada och trevliga stunder. Tavlan är du allt värd,” sa Brita och
plirade med ögonen och viftade med händerna.
Jag blev rörd till
sinnet. Det kändes som jag vunnit ett stort vackert pris.
En sådan
människa som Brita kan man aldrig sluta älska. Jag får nog snyta
mig.
Tårar.
Både här och där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar