Denna lördagen blev
inte riktigt som jag tänkt mig. Min plan var att skriva lite om den
massiva seglingstävlingen som arrangeras i helgen i Lomma. Fast
toppa texten med kvällens massiva sångtävling(Mello) med magiska
Loreen som etta. Slår Finland med tre cha cha cha.
Nu blev det inte
riktigt så.
På Centrumtorget mötte jag en gammal bekant. En dam
som sakta rullar fram mot 100 år. Hon brukar ha glädjen med sig.
Vara pigg och glad.
Inte så denna lördag med sommarväder.
Hon var
ledsen. Över ålderdomen som sliter ner henne bit för bit.
För en
tid sedan genomgick hon en operation. Nu hade läkaren ringt och
berättat att hon måste opereras igen.
”Jag orkar inte. Jag har
bett till Gud om att få dö. Han verkar inte höra min bön. Jag
får leva, men det är bra nu, sa hon med sorg i stämman.
Vad svarar
man på det?
Svårt. Det gör ont.
Ord som gör ont.
Jag försökte pigga upp henne med ett dåligt
skämt. Hon log men skrattade inte. Ålderdomen kräver sin tribut,
sanna mina ord. Mötet fastnade i mitt sinne. Följde med mig hem.
Slutade som en märklig högmässotext.
”Jag bad till Gud om att få
dö.”
Åtta ord som svävar runt mitt trötta huvud. Möjligen
kommer Loreen till hjälp i kväll. Annars får väl min kvinnliga
bekant och jag sjunga cha cha cha.
Alltid något i evighetens namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar