Lång dags färd mot
natt, skrev Eugene O'Neill i sin berömda pjäs. Det blev faktiskt en
väldigt lååång färd. Över fyra timmar tog sångresan i
Liverpool. Jag klockade målgången till 01.13 mitt i nassen.
Jo,
det blev en storslagen show. Då hade jag fått uppleva Gustaph från
Belgien i en tjusig hatt. Brunette från Armenien som vecklade
ut och in på sig utan att fastna. Hur det nu gick till.
Moldavien
skickade ut ett gäng insekter. Den lilla noshornsbaggen som spelade
fiol påminde om Kalle Moraeus. Blanca Paloma från Spanien
fräckaste namnet. Inte att förglömma en hysterisk finne. Cha cha
cha, Käärijä. Utan Koskenkorva?
Sedan hade vi då sorgebarnet
Kroatien. Minns ni mannen med mustaschen?
Han påminde om en korsning
mellan Hitler och Charlie Chaplins rollfigur i filmen Diktatorn. För
övrigt hamnade gänget helt rätt.
I nattens spöktimme.
Där hörde
de hemma.
Annars var det mycket gymnastik i årets upplaga av song
contest.
Bäst Loreen.
Hon är ett konstprojekt.
Dock inte
scenkläderna som fick mig tänka på något katten släpat in.
Heja
Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar