Mest tragiskt: Skriva om barn som dör i olyckor

 

Vaknade i morse till Sydsvenskans papperstidning med svenska flaggan på halv stång. Det handlade om den tioåriga flickan som lekte på Kyrkskolans tak i Svedala. 

Ramlade ner och dog. 

I en papperstidning blir en sådan här tragedi tydligare än på nätet. Det skär i ens hjärta. 

En liten flicka med ett helt liv framför sig. Tio år gammal tar hennes liv plötsligt slut. Det finns inget värre skriva om för en journalist. 

Ett barn som dör i en olycka. Det vill aldrig släppa. Barn ska leva och få vara lyckliga. 

Jag tänker själv ofta på åttaåriga Berit. Med tioåringen i Svedala spökade åter lilla Berit i mina tankar. 

Olyckan inträffade några dagar före julen 1972. Hon gick av skolbussen. Hemmet på andra sidan vägen. Rusade med famnen full med julklappar till mamma och pappa. Blev överkörd av en bil som skymdes av skolbussen. 

Berit dog omedelbart. 

Vilken oerhörd tragedi. 

Lilla Berit, 8 år, med julklapparna släpper mig aldrig. Poppar ständigt upp i mina mest sorgliga tankar. Tänker också på Paul, 10 år. 

Ärvde min cykel. 

Dog i en bilolycka i centrala Malmö i slutet av 1950-talet. På min gamla cykel. 

Det är sådant som bränner sig fast. 

För evigt. 

FOTNOT. Det är jag som lagt vinjettering på vinjettbilden. Inte Sydsvenskan.