”Hjördis, nu bär det av.”
”Bär det av?”
Hjördis tittar förvånat på Hjalmar.
”EU-kommissionen vill släppa lös oss som är fullvaccinerade i Europa,”
Hjalmar snörper förtjust på munnen.
”Europa är stort. Hittar vi dit?”
Hjördis betänksam. Det är inte Hjalmar.
”Inga problem. Du minns väl när jag var där med sonen och köpte öl och sprit?”
”Ja, det kan ingen glömma. Du kom hem med ambulansflyg. Stomipåse, hjärtflimmer, Parkinson, avsvimmad, halvblind och urinkontinent.”
”Kära Hjördis. Urinkontinent var älgjakten i Filipstad. Jag sköt en tolvtaggare och började läcka. Upphetsad, kära Hjördis, upphetsad, kära Hjördis.”
”Ja, då är du tydligen fortfarande upphetsad.”
Nu är det Hjördis som snörper på munnen.
”Vart vill du vi ska åka i Europa, kära hustru?”
Det blir tyst en stund. Hjördis tänker på sin stora idol, fransmannen Maurice Chevalier som alla har glömt idag.
”Frankrike,” svarar hon till slut och suckar åt denna bortglömda gentleman.
”Frankrike? Ligger det i Europa?”
Hjalmar fundersam.
”Ja, minns du inte Brigitte Bardot?”
”Jo, henne minns man inte heller.”
”Sedan kan vi slå klackarna i taket i Montmartre.”
Hjördis skrattar till av sina egna ord. Hjalmar ser plötsligt ett ljus i tunneln.
”Kanske man kan köpa öl och sprit där?”
.jpg)
.png)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar