Ingen blev oberörd av
de dramatiska TV-bilderna som kablades ut över världen.
Den danske
stjärnan, Christian Eriksen, föll plötsligt samman i matchen
Danmark-Finland på Parken i Köpenhamn. En rekordsnabb insats sattes
genast igång för rädda Eriksens liv. Tv-publiken följde hela
händelseförloppet från första parkett. En fruktansvärt händelse.
Något liknande har jag aldrig upplevt under mina 65 år som
fotbollsåskådare.
Kommentatorn, Lasse Granqvist, i TV4 visade sig
inte vara vuxen uppgiften som gick utanför det sportsmässiga.
”Kan
inte producenten ta bort de otäcka bilderna,” kved han i
direktsändningen.
Sedan bröt TV4 (Cmore) abrupt sändningen.
I stället
pumpades det ut en drös reklamslingor om kommande sportevenemang i
kanalen. Tala om okänslighet mot oss TV-tittare.
Vi lämnades åt
vårt öde.
Satt där i ensamhet med våra fasansfulla känslor. Vi
hade behövd få mjuklanda med samtal i studion.
Ren och skär
terapi.
Nu ingenting.
Bara klippte av.
Usel skött TV4.
En stund
senare gick SVT igång med sin EM-sändning. Här visade
programledaren, André Pops, upp hela sin professionalism.
Hans
bollande med de nödvändiga frågorna om tragedin, var en fröjd att
skåda. Samtidigt vävde han in de ständiga rapporterna om
tillståndet för Christian Eriksen. Fördelade frågorna med elegans
och stor empati till sina experter i studion. Damlandslaget läkare,
Mats Börjesson, som också är hjärtläkare kopplades in.
Sportjournalisten, André Pops, blev plötsligt medicinsk reporter
med de rätta frågorna.
Stort.
Svårt.
Poppen visade upp en briljans som
Lasse Granqvist var ljusår ifrån.
Tack, André Pops, du fick
äntligen oss förtvivlade TV-tittare och mjuklanda i den hemska
tragedin.
Bäst av allt: Christian Eriksen överlevde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar