På den amerikanska
nationaldagen den 4 juli förra året skrev jag så här på bloggen:
"Idag är det
lördag. Det känns som det var lördag igår, när det var fredag
som förra veckan då det var lördag fast det var fredag, men är
lördag hela veckan.
Hängde ni med?
Tiden är noll, i den
eviga coronatiden.
Dagarna, veckorna och månaderna har fått
fötter.
Aldrig har tiden gått så fort.
Jag är inte ensam om
denna märkliga känsla.
Jag har gjort en hemsnickrad
ovetenskaplig undersökning om tiden som inte enbart fått fötter,
utan även vingar:
Alla jag talat med, håller med.
Är lika
förundrade som jag.
Dagarna, veckorna och månaderna rinner iväg
i en hisklig fart.
Varför går tiden så fort i coronatider?”
Sex månader senare får
vi en förklaringen till varför vi under coronan gått vilse i
tiden.
Tidsoraklet, Bodil Jönsson, skriver i Sydsvenskans
webbtidning om hur viruset har smittat vår tidsuppfattning.
Det är
en lång och intressant artikel om den tidsröra vi levt i under
snart ett år.
Äntligen en lärd och kunnig uppfattning om vad jag
amatörmässigt skrev om den 4 juli 2020.
Tänk att jag hade rätt.
Tiden rasar iväg
och känns som noll. Coronan har gjort oss vilse i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar